Från oktober har stödet för den svenska Afghanistaninsatsen ökat från 34% till 48%, säger man på Rapport (1)

- Jag tror att de mycket tragiska händelser vi har sett har fördjupat känslan hos svenska folket av både allvaret och behovet av vår insats, säger statsminister Fredrik Reinfeldt (M), till Rapport. (1)

Fundera på vad Reinfeldt säger här. Det är nämligen helt absurt.

I Aftonbladet förklaras att:

Vänsterpartiets väljare har svängt kraftigt. I oktober var 18 procent för insatsen, vilket nu ökat till hela 42 procent – men ännu är 43 procent emot.

Stödet bland borgerliga väljare har ökat från 42 till 63 procent. Enda grupp som inte ändrat åsikt är Miljöpartiets väljare. Där är 27 procent för och 45 procent emot, exakt samma fördelning som i oktober.(2)

I Howard Zinns bok Det amerikanska folket historia läser vi att före Gulfkriget mot Irak ”fanns det tecken på en möjlig rörelse (mot ännu ett krig) under de månader som kriget  byggdes upp”. Då förekom det en hel del proteser runtom i USA mot att man gick i  krig mot Irak, både bland vanliga civila amerikaner och bland Vietnamveteraner liksom bland militärer. När kriget så startade, i januari 1991, ökade emellertid det amerikanska folkets stöd för detsamma. Samma fenomen ser vi alltså nu i Sverige.

Vad är det för vidunderliga mekanismer som är i funktion här? Är det vanlig rå nationalism eller är det hämndlystnad som gör att fler stödjer krig i sådana här fall? Bådadera synnerligen primitiva reaktioner som civiliserade människor borde hålla sig för goda att hemfalla åt. Eller är det bara den vanliga, ack så dystra tendensen hos alldeles för många, att helt oreflekterat anamma och ta till sig överhetens propaganda?

I själva verket innebär ett stöd för krigsinsatser av det här slaget att man uttrycker eller tar ställning för den absurda åsikten att har vi väl låtit ett antal av våra egna soldater dö i kriget så kan vi lika gärna fortsätta och låta ytterligare ett antal av dem dö? Det är nämligen just detta man tar ställning för när man anser att två dödade soldater i den egna insatsstyrkan i Afghanistan är skäl att stötta en verksamhet som dels inte alls gagnar oss dels garanterat kommer att leda till att fler av de här soldaterna dödas. Att sedan hävda att detta ställningstagande görs för att hedra de dödade soldaterna – eller ännu värre, för att deras död inte ska ha varit förgäves, är höjden av cynism – mot dem som ännu inte har dött. Eller är det ren dumhet?

Sedan undrar människor hur det som hände i Tyskland kunde hända!

Jag säger det igen: Bästa sättet att hedra de dödade soldaterna är att ta hem de svenska soldaterna – omedelbart och innan fler av dem hinner dö. Det handlar här inte om att skydda svenskar i Sverige, om svenskt territorium  alltså, utan om att stödja USA i ett av USA:s många imperalistiska krig så vi har ingenting i Afghanistan att göra och ingen anledning alls att offra svenska unga män och kvinnor där.

/Kerstin

Länkar:
1) Fler svenskar stödjer insats i Afghanistan, Rapport
2) Stödet för Afghanisaninsats ökar, AB
- Inga fler medaljer från Afghanistan…, Kildén & Åsman
- Svenskar för en FN-insats som inte finns, Stefan Lindgren
- Gräver guld åt USA, Mikael Nyberg, AB