Det är bra att det kommer fram hur tätt samarbetet är mellan läkare och medicinindustrin. Jag började misstänka ett sådant samband för flera år sedan, och bit för bit avslöjas nu ett sådant i våra massmedia. Idag skriver AB en lång artikel om saken. Läs den. Den är avslöjande och klargör att vi många gånger varken har anledning att lita på läkare eller på läkemedelsföretagen och dessvärre inte heller på de myndigheter som ska godkänna läkemedel för förskrivning i Sverige.

Bo Kadesjö, forskare på Sahlgrenska om ADHD-DAMP, är anlitad av Eli Lily, ett av de större läkemedelsföretagen som just nu slår på trumman för sitt nya läkemedel mot ”åkomman” ADHD-DAMP. Kadesjö sitter också i socialstyrelsens vetenskapliga råd. Han uppbär alltså forskningspengar från socialstyrelsen samtidigt som han tecknat avtal med Eli Lilly om informationsutbyte bl.a. Det handlar här om ADHD-medicinen Strattera, som orsakat överraskande och oförklarliga självmord i flera fall.

För något halvår sedan visade TV ett program om professor Gillbergs (även han verksam inom Göteborgs universitet/dit Sahlgrenska hör) forskning om ADHD-DAMP, där en av hans medforskare talade om att det endast var barn i socialgrupp III som drabbades av ADHD-DAMP, enligt Gillbergs undersökningar. Detta får mig att associera till vetenskapliga experiment med människor. Sådana brukar man ju, av gammal ”fin” tradition inte företa sig med barn ur socialgrupp I och II.
Gillberg var för övrigt mannen som förstörde alla data om sin forskning. Han stöddes ivrigt av föräldrarna till sina undersökningsobjekt, via en patientförening som sponsrades av Eli Lilly.

Även överläkare Bruno Hägglöf, på universitetssjukhuset i Umeå sitter på flera stolar samtidigt, i det här fallet dels på en myndighetsstol dels på medicintillverkarens Eli Lillys stol.

De här läkarna betraktas som auktoriteter inom sina områden och andra läkare influeras av dem, åker på kurser, informationsdagar och föreläsningar med dessa personer som talare, tror på dem och pytsar ut de mediciner som dessa auktoriteter rekommenderar, allt till läkemedelsbolagens fromma.

En gång i tiden, för sådär en 50 år sedan, forskade läkemedelsföretagen fram medel som botade sjukdomar, som exempelvis penicillin. Idag har de helt andra målsättningar, nämligen att ta fram preparat som människor ska göras beroende av eller luras att äta år ut och år in. Botande läkemedel är nämligen inte alls samma goda affär som de senare preparaten, något som flera medicinforskare oroar sig över idag. Företagen lägger nämligen ner mycket större summor på marknadsföring av sina preparat än på forskning för att få fram dem och på kontroller av deras ofarlighet.

Vi har härmed också anledning att fråga oss hur korrumperade våra myndigheter är, de som ska godkänna läkemedlen? Vi har också anledning att fråga oss vad vi betalar, i form av ökad ohälsa orsakad av onödiga mediciner och skadande biverkningar av sådana, och för att de medicintillverkande företag ska kunna öka sina vinster?

Hela området stinker!