Amerikanska föregångarna till SN:s propagandaapparat
Eftersom det nu till och med höjs röster som, visserligen lite försåtligt men dock, ifrågasätter demokratin, vill jag här citera Alex Carey, som jag nämnt tidigare. Alex Carey, som tyvärr dog för mer än 10 år sedan, undervisade i psykologi och industriella relationer vid universitet i New South Wales, i Australien och han hade studerat hur propaganda fungerade och genomfördes både i USA och i Australien.
Utdrag alltså ur Alex CareysTaking the Risk out of Democracy. Corporate Propaganda versus Freedom and Liberty, 1997 (översättningen är min)
I mitten av 1930-talet hade man utvecklat en välorganiserad propaganda, en kampanj för att sälja in idéer och värderingar, som stämde med fri företagsamhet, till det amerikanska folket.
……
1948 kostade amerikanska affärsintressens anti-New Deal/socialist/kommunistpropagana 100 miljoner dollar per år….vid slutet av kriget hade affärsmännen insett att allmänheten kunde tyglas för deras syften på samma sätt som man kunde leda dem i krig för nationens skull…
…….
Företagens och industrins användande av propaganda för att kontrollera den allmänna opinionen ökade.
…….
1929 hade det publicerats en artikel i the American Journal of Sociology av Barnays med titeln *Manipulerandet av den allmänna opinionen, där han också tackade sociologer för den hjälp han hade haft av deras arbeten…..
…….
Lasswell konstaterade cyniskt att eftersom ’massorna fortfarande är okunniga och viskepliga’ hade anländandet av demokratin till Amerika, och till andra länder, framtvingat utvecklandet av en helt ny teknik för kontroll, huvudsakligen med hjälp av propaganda’. För propaganda, fortsatte Lasswell, ’är ett sätt att mobilisera massorna som är billigare än våld, mutor eller andra tänkbara kontrollmetoder’….Dessutom, menade han, .. att propaganda var viktig i en demokrati eftersom ’människor ofta är dåliga på att bedöma sina egna intressen’ och därför måste de övertygas med hjälp av propaganda att göra val som de annars inte skulle göra.
…….
1947 var ett stort antal socialvetenskapsmän och universitetsinstitutioner aktivt engagerade i att möjliggöra metoder för samsynsproduktion (consent-engeneering) huvudsakligen för att de arbetade åt företagen.
…….
1948 spenderade amerikansk företagsamhet 1.000 miljoner dollar per år på gräsrotspropaganda- Pengarna var ägnade att övertyga amerikanerna om att deras intressen överensstämde med företagens.
…….
1980 visade en attitydundersökning att ’proportionen av amerikaner som tyckte att det var för mycket av statliga regleringar’ – en fråga som ligger propagandisterna i den Nya Högern mycket varmt om hjärtat, hade ökat från 42% till 60%
……..
Återigen, som 1919-21 och 1945-50, hade ett av företagen sponsrat angrepp på den allmänna opinionen resulterat i en omsvängning till konservatism över hela landet – Och trots detta, har inga sociologer på allvar frågat sig vad det innebär för demokratin att opinioner köps på det här sättet. (Sid 79-84)
Svenskt Näringsliv, SN, tidigare SAF, var tämligen sena att agera på samma sätt som de amerikanska företagen men under sjuttiotalet började företrädare från SAF lära sig från sina kolleger och åsiktsfränder i USA hur propagandaslipstenen ska dras. Sedan dess plöjer Svenskt Näringsliv ner miljoner varje år, i samma sorts propaganda som man utsatt amerikanska folket för sedan 20-talet, pengar som samtidigt är propagandahjälp åt moderaterna.
Det började (om jag inte missminner mig) med att man inrättade tankesmedjan Smedjan (som just har gått i graven och ersatts av andra fora) och bokförlaget Timbro och fortsatte med inrättandet av ett antal underorganisationer, som Ung företagsamhet m.fl, vars samband inte ska vara tydliga för allmänheten eftersom människor ska tro att de likartade idéer de möter/matas med från dessa organisationer, kommer från många olika håll och därför måste vara riktiga. Beteendevetare vet nämligen att det är lättare att övertyga människor om dessa tror att många tycker det som de ska övetygas om.
Inför valet i höst intensifierar SN sin propaganda och sitt kampanjande, inte minst via olika bloggar och hemsidor, som framför allt når de unga, som alltid är lättare att påverka än äldre människor.
Tillägg 24/4 kl. 13.40: Lyssnar just på ett radioprogram med relevans för inlägget ovanVetenskapsradion Forum
24/04 01:16 at 01:16
Tur att du finns som motvikt då…
om nu inte DU OCKSÅ jobbar för Timbro, så mycket reklam som du gör för dem och deras fantastiska förmåga att påverka de ungas sinnen. Jag menar, jag tror faktiskt att den bästa reklamen för något är att säga aja-baja, farligt, dåligt. M.a.o. tror jag att det är pekpinnevänstern i Sverige som har gjort den bästa reklamen för Coca Cola, McDonalds och hela det amerikanska-nyliberala konceptet.
24/04 02:05 at 02:05
Sefan Hallgren:
Visst är det ruskigt, att människor påverkas mindre av saklig information än av propaganda, som alltså spelar på känslor.
För övrigt var det det roligaste motargument jag fått på den här bloggen
24/04 03:08 at 03:08
Tja, när man såg de vänstervridna barnprogrammen på TV på 70-talet, så bara visste man att USA-kapitalismen var det enda rätta. Försvarsreflex, antar jag.
24/04 09:59 at 09:59
Visst är det så, dessa ”propagandacenter” tillförs ofantliga summor. Vad jag tycker är värst i detta är att när media refererar till dem( vilket de väldigt ofta gör) så talar de ofta inte om vem deras uppdragsgivare är och talare därmed inte om att det är en partsinlaga.
24/04 11:00 at 11:00
Tänk om alla opinionsbildare (inklusive mig själv, om jag nu är opinionsbildare) jobbar på Timbro?
Jag undrar för övrigt varför högerfolk blir så purkna när man säger att timbro är skapat av näringslivet för att influera opinionen, och att timbro har viss makt att influera?
24/04 11:03 at 11:03
Intressant post f.ö. Kerstin,
jag har precis tittat igenom Adam Curtis dokumentär ”The Century of the Self” som bland annat handlar om Bernays, och det låter högst troligt att Alex Carey är en av hans inspirationskällor.
24/04 14:33 at 14:33
Mr Brown:
Inspirationen behöver inte ha kommit från just Carey. Det finns fler som har skrivit om den här propagandan, som inte är någon hemlighet för dem som studerat området. De som bedriver den här propagandan gör inte ens någon hemlighet av att de gör det. Det är därför det blir så komiskt när just de som för fram de åsikter som propagandan trummar in, vägrar att tro att det pågår sådan propaganda och kampanjer för just de åsikter de själva omfattar och att de blir så upprörda när man påpekar den saken.
Man skulle kunna säga att då har propagandan verkligen lyckats. De som bedriver den vet nämligen att det är ytterst få människor som tar reda på hur den här propagandan går till och ytterst få människor som läser och sätter sig in i ”båda sidornas” argument och bevekelsegrunder. Gunnar Myrdal talade på sin tid om ”aktiv okunskap”.
Den stora ironin dessutom är att man i USA så tidigt kom underfund med att effektivaste sättet att kontrollera människor var att kontrollera dessas tankar, via propaganda, inte att avliva dem en mass. Både Hitler och Stalin tog förvisso till sig den här insikten och genoförde masspropaganda (men en primitiv form av sådan), men båda troddde att det var en bra idé att påskynda omvändelseprocessen genom att avliva alla dem som inte instämde i deras åsikter eller politik, och det blev deras rikens undergång så småningom.
Båda riktade dessutom stenhårt in sig på barn och ungdomar, och framför allt Hitler gjorde i stort sett nazismen till en ungdomsförgudande ideologi.
Det var de unga, de starka, de som var oförvillade av tidigare propaganda, som föjde sina biologiska, sunda instinkter, som kunde utvecklas, som var mottagliga för det nya som kom med hans idéer.
Den som har lite kunskaper om denna politiska historia känner igen tongångarna idag, många unga (men förvisso inte alla tack och lov) tror att allt som händer just nu är helt nytt i historien och att äldre människor bara är gamla okunniga stofiler, om de inte är dementa och oförmögna att tänka av det skälet.
Teknologin är förvisso ny, tankarna däremot är urgamla.
24/04 17:34 at 17:34
Historikern Barbara W. Tuchman har skrivit om fenomenet. Bland annat skriver hon att amerikanarna var både förvånade och imponerade av hur England kunde få sitt folk att i princip utan vidare gå ut i första världskriget.
USA tog efter första världskriget stor lärdom av England i detta hänseende. Så egentligen var bitterna före USA med hur man använde propaganda för att styra opinionen.
Propaganda i syfte att åverka opinionen i en diktatur är ingen fara eftersom alla inser att det är propaganda. Samma sak i en demokrati är värre eftersom många (flertalet) inte inser att de är utsatta för propaganda…
25/04 01:26 at 01:26
Utmärkt översikt, Kerstin!
Detta är bland det viktigaste att skriva om. Gång på gång. Om man skall dra vidare utifrån Lasses parallell mellan diktaturer och demokratier och jämför Sverige och USA så har jag en stark, mycket stark känsla av att en större del av svenska folket är MER omedvetna om den ständiga propaganda vi utsätts för här hemma. Och detta av den enkla anledningen att ”här i Sverige har vi ju ingen propaganda”, medan de vakna och historiemedvetna amerikanerna är helt på det klara över den grad av propaganda som systemet fixat för det amerikanska folket.
Nu har jag lustigt nog bättre koll på den amerikanska litteraturen på området än vad som finns skrivet på svenska och med direkt fokus på vårt eget land. Jag kan inte komma på att sett eller hört talas om en enda bok som tar upp detta, men jag hoppas innerligt att jag har fel!
Det finns en helt underbar site – egentligen ett radioprogram – som heter ”The Expert Witness Radio Show with Michael Levine” – expertwitnessradio.org – där man lyssna på gamla veteraner från CIA, FBI, DEA (USA:s drogsnutar) och liknande berätta det mesta som låter sig göra utan att de blir hämtade av sina gamal polare
Det är ju ganska så tidkrävande att beta av timme efter timme med radioprogram, men det är värt mödan och slanten det kostar att tugga sig igenom så mycket som möjligt av denna historiska skatt. Ibland är det helt makalöst häftiga program. En smärre sensation är den sändning som föregick 11/9 där producenten Kristina Borjesson utbrister i ett ”We shouldn’t be surprised when the
World Trade Center blows up.” Ouch! (Jag har programmet i arkivet.)
En annan grupp pärlor är de avsnitt där Dennis Dayle är med. Han var initiativtagare till en specialenhet inom DEA som spårade narkotikapyramider hela vägen till toppen med rena ”spionmetoder”, d.v.s. man använde sig av traditionella underrättelseknep. Dayle myntade ett bevingat ord som borde finnas på varje politisk blogg: ”Det förekom aldrig ett enda större fall där inte CIA fanns med i bakgrunden” (från minnet alltså, men innebörden var att CIA hade sitt finger med i spelet jämt).
Dayle är också huvudperson i en riktig tegelsten med namnet ”The Underground Empire” som visar hur totalt sammanflätad narkotikavärlden är med den officella politiska sfärer på olika plan. Boken är helt ”dokumentär”, men kan ändå läsas som en osannolik spionroman. Finns att köpa begagnad i USA.
En annan av dessa helt häpnadsväckande episoder är när en f.d. CIA-man berättar om det program CIA hade för att ”knyta upp” journalister till byråns agenda och verksamhet. Om jag inte alldeles missminner sig så var det i detta program som det berättades att just svenska journalister stod högt i kurs hos CIA, bl.a. för att Sverige hade tillgång till länder där amerikanare inte kunde röra sig lika fritt.
Nu var inte alla dessa journalister rena propagandister – många var ”bara” lyssnare, kollare och tipsare – men poängen är att vi här i Sverige är så naiva och blåögda att det inte är sant! Visst, CIA kan komma och mer eller mindre kidnappa egyptiska ”terrorister”, men det var ju en isolerad händelse! Bullshit!
Den amerikanska gigantiska underrättelseapparaten har fått Viagra Maximus – kulor
d.v.s. pengar och frihet – på ett sätt som antagligen saknar motsvarighet i USA:s historia. Titta bara på den här kidnappningen i Italien där rättsmaskineriet efterlyste dessa klantiga personer som hyrde lyxsviter på hotell och använde spårbara mobiler och kreditkort samt på alla sätt och vis röjde hela denna ”hemliga” operationen!
SJÄLVKLART pågår lika mycket – om inte fler – skumma operationer i Sverige. Det är därför som det är så viktigt att rota och rota djupt när det gäller propagandaorgan som Timbro. Vad är det för folk man anställer? Man anställer bl.a. Billy McCormac, en amerikan som varit verksam på Hoover Institution, en klassisk amerikansk ”tankesmedja”, en annan amerikan vars ursprung och bakgrund är mer eler mindre okänt och en ”halvisrael” som vistats i Paris en längre tid. Jag påstår inte att någon av dessa herrar på något vis skulle vara betalda av någon främmande makt, men jag anser å andra sidan att det är något som man kan och bör ha i bakhuvudet som en högst reell möjlighet. Det är ju i allra högsta grad USA och Israel som vinner mest på deras dokumenterade aktiviteter och Sverige som förlorar ytterligare en bit av ett anständigt politiskt klimat.
PS Ralph McGehee heter den CIA-man som ofta är med i Levines program. Jag hittade hans bok ”Deadly Deceit” i hyllan och kom därmed på hans namn. Mycket upplysande, precis som mycket annat som många av dessa f.d. spioner – ofta frustrerade ”avhoppare” – har haft modet att få publicerat.
26/04 01:52 at 01:52
Lasse och Thomas:
Ska vi gå vidare i propagandans historia, som verkligen är spännande, så finner vi alltså att Barney, mannen som skrev en epogörande bok om Propaganda, 1928, var inspirerad av Sigmund Freud. Edward Barnay var nämligen systerson till Freuds fru Martha, fast han bodde i USA.
Han insåg att Freud hade kommit på något, nämligen hur man påverkar människor. Han insåg också att samma metod som användes för att få amerikaner att gå ut i första världskriget kunde användas för att få människor att tycka precis som företagsägarna ville att de skulle tycka, och därmed började han verka som konsult åt dem för det syftet.
Så alltihop har även en del av sitt ursprung i Österrike och frågan är om inte detta är Freuds mest omvälvande insats, om än en indirekt sådan och en som han aldrig avsåg att göra.
Här hittar man förresten detta ”festliga” citat, apropå propaganda och somliga personers i Sverige vurm för allt Bush gör:
…and as Robert Strauss once said to Bush ”You can fool some people all of the time – and those are the ones on which you should concentrate your efforts.”