Så här skrev jag 3:e november 2008, och det är väl det här Alliansens politik faktiskt handlar om:

Nu ökar antalet blivande fuskare och lättjefulla typer i landet – med omkring 20.000, hör jag på TV. Så många varslas just nu. Visst är det förskräckligt! Kläm åt dem bara. Sådana där typer som inte vill jobba har vi ingen anledning att försörja. De måste förstås tvingas ta andra jobb eftersom Sverige behöver fler i jobb, som Maud Olofsson uttryckte saken i radion – idag tror jag, eller möjligen igår.

Vadå? Finns inga jobb? Klart det finns, bara folk är beredda att ta dem för vilken lön som helst. Jag lovar att omgående anställa en av de där lättjefulla fuskarna, som piga och hemslav, för ett mål mat om dagen och ett par avlagda skor om året. Någon avlagd gammal klänning/år, eller jacka, kan kanske också komma ifråga. Har de inte bil eller ingen egen villa, kan jag nog också ordna en sovplats i ett av uthusen.

Idag kan jag ju tillägga att med RUT skulle jag kunna ge husslaven kvällsgröt också och en träsäng med täcke i uthuset.

För det är ju detta det handlar om, att Alliansen anser att bara folk är beredda att arbeta för hur låga löner som helst så finns det arbeten, och regeringen är mycket målmedveten vad gäller att skapa incitament för folk att vara beredda att göra det.

I dagens Sverige finns bara en grupp för vilken ekonomisk solidaritet är acceptabel, nämligen för den ekonomiska eliten, som är otroligt solidarisk inbördes och som alltid har Svea Rikas lag med sig. För alla oss andra är det endast tillåtet att vara solidariska när det gäller ”våra” (men observera, de är definitivt inte mina) soldater i Afghanistan. För dem ska vi alla solidarisera oss med. I synnerhet om de dödats.

/Kerstin

Rekommenderas idag:
- Känsliga läsare varnar, Storstad
- Du och jag betalar Kjöllers städhjälp, Ett Hjärta Rött