Läkemedelsindustrin har, som jag skrivit om tidigare, som målsättning att tjäna så mycket pengar som möjligt. Mest pengar tjänar man på preparat som människor kan övertygas om att de måste äta livet ut. Alltså försöker man hitta alltfler möjligheter att sätta människor på livslång medicinering.

I Läkemedelsvärlden kan man läsa följande om insättande av blodtryckssänkande preparat:

Ett blodtryck på 170/110 mm Hg ansågs på 60-talet-talet vara ofarligt. Men ett blodtryck över 140/90 mm Hg är idag en riskfaktor. Och högt blodtryck är inte den enda riskfaktorn för hjärtkärlsjukdom där gränsvärdet sjunkit i ett hisnande tempo.

Om detta säger Lars Werkö, professor som tidigare arbetat på bland annat SBU och Astra:

– Jag tycker inte att gränserna är rimliga för de innebär att halva befolkningen borde använda medicin.

Han påpekar vidare att många av de studier som bidragit till att sänka gränsvärdena har finansierats av läkemedelsföretag och att utvecklingen gynnar industrin. [1]

Det bör också nämnas att blodtryckssänkande preparat ofta förorsakar potensproblem för män – kanon, då kan läkemedelsföretagen få sälja potenspreparat också (men obs: har man en gång börjat äta blodtryckssänkande medel så kan det vara livsfarligt att sluta).

När jag läste berättelsen om Mia, som tog livet av sig till slut, (DN [2]) för ett bra tag sedan, fick jag upp ögonen för hur läkemedelsindustrin betalar läkare för att dessa ska skriva ut deras preparat – under täckmantel av ”forskning” eller ”utvärdering av läkemedel”. I artikeln ifråga menade en forskare på karolinska att läkare kunde få uppåt 10.000 kronor/per patient, och att han, som oberoende forskare, inte hade en chans att involvera läkare i utvärderingar av mediciner med de ekonomiska resurser han hade. Läkarna var helt enkelt inte intresserade av de 1000kr/patient som han kunde erbjuda.

Man anade större saker bakom denna forskares försynta påpekande och häromdagen kom det första rejäla avslöjandet av hur det kan gå till. Då kunde vi läsa om att en läkare och företaget Serono nu anklagas för korruption. Läkaren skulle få 2,4 miljoner kronor om han behandlade 60 patienter i två år. [3] (Även GP[4] och Sydsvenskan skrev om saken).

Kort sagt och ännu en gång: Läkemedelsföretag ska inte vara privatägda och i första hand profitdrivna. Man kan med fog fråga sig hur många som blir botade av deras preparat och hur många som blir sjuka av dem!

Länkar:
[1] Läkemedelsvärlden/blodstryckspreparat
[2] Berättelsen om Mia, DN
[3] Läkemedelsvärlden/korruption
[4] Göteborgsposten om den korrumperade läkaren