I ett tidigare inlägg, om de stora tidningarnas beslut att tillåta sd att annonsera, menade jag att ”Jan Wifstrand numer anser att främlingsfientlighet är rumsrent”. På detta har han kommit med en rättande svarskommentar, att han inte sagt något sådant och det är givetvis helt riktigt (se länk nedan). Han sade inte detta ordagrant och det var förstås slarvigt av mig att hoppa till denna min slutsats utan att redovisa de mellanliggande leden i min slutledning, så låt mig göra det här:

Eftersom beslutet kommer gemensamt för samtliga de större tidningarna, utom Expressen, antog jag att det tillkommit i överenskommelse mellan tidningarnas chefsredaktörer, för det handlar väl inte om omedveten tankeöverföring? Jag gjorde därför misstaget att tro att då DN m.fl. tidningar nu tillåter sd att annonsera, till skillnad från vid förra valrörelsen, och då Lena K Samuelsson framförde argumentet för detta beslut genom att säga att ”sd numer är ett rumsrent parti”, så stod Wifstrand bakom detta argument.

Vidare förutsatte jag, vilket jag förstås borde ha deklarerat tydligare, att det var just främlingsfientligheten som gjorde partiet ”icke-rumsrent” tidigare, varför argumentet, som framfördes i DN för att tillåta sd att annonsera inför årets val, är just att DN numer står för linjen att främlingsfientlighet är rumsrent. Om detta inte är vad man menar skulle man kanske komma med ett förtydligande och tala om vad man menar istället. Exakt vad var det som gjorde sd icke-rumsrent tidigare, men som gör det rumsrent idag.

Wifstrand anser inte, förklarar han vidare i sin kommentar, att främlingsfientlighet är rumsrent. Han står för helt andra världen, säger han, som ” för att yttrandefriheten ska vara så vid som möjligt”, vilket jag då förstår som hans eget argument för att tillåta sd att annonsera i DN idag, till skillnad från Lena K Samuelssons.

Nu kan man ju anse ett parti vara ”rumsrent” utan att dela dess värderingar. Jag anser exempelvis samtliga partier i alliansen vara rumsrena fast jag inte delar deras värderingar i många för mig viktiga avseenden så jag insinuerade förstås inte att Wifstrand skulle sympatisera med sd.

Sedan är det intressant att notera att eftersom DN nu, till skillnad mot inför förra valrörelsen, tillåter sd att annonsera, för att man, enligt Wifstrand, värnar om yttrandefriheten, så säger han samtidigt att man tidigare varit lite dålig på den saken i DN.

Länkar:
Det tidigare inlägg på Motvallsvbloggen som härmed förklaras
Artikeln i DN Kultur om saken
Helene Lööw om återkomsten av en ruskig ideologi