Det drar ihop sig till min sista semestervecka, och därmed ganska lite tid till bloggande de två dagarna fram till dess – mycket som ska hinnas med innan jag ger mig av.

Idag stjäl jag mitt blogginlägg genom att kort och gott citera Gustav Fridolin, från Bokfrontutskicket som kom igår, och som bland annat handlade om hans bok Från Vittsjö till världen, en bok jag ska läsa efter semesterveckan.

Det mest förfärliga är kanske inte att det faktum att det finns rika och fattiga utan att dessa klasskillnader skapas hela tiden, reproduceras, försvaras, ideologiseras. Att det görs av starka, skickliga, kunniga, högutbildade människor. Det kanske alla värsta: att de som fått silverskedarna i käften står där och tror att de är moraliskt överlägsna. Deras skenheliga miner

Fortsättningen på texten i citatet är också värd att citeras:

Ta den typiske ledaren i DN, Svenskan, Sydsvenskan m.m. om globaliseringen och den fria marknaden, hur de avhånar dem som kritiserar de transnationella bolagens sweatshops i Kina och Bangladesh som bakåtsträvare och fattigdomsbevarare. Skicka dessa skribenter i en tidsmaskin till det tidiga 1800-talet och de kommer att göra underbara saker till försvar för de samtida slavfartygens humant rationella utnyttjande av tillgänglig skeppsyta.

Det är sådana texter från unga människor som ger mig en strimma av hopp.

Länk:
Gustav Fridolin skriver i Alba om fredsaktiviteter i Israel