Ständigt stöter jag i bloggvärlden på påståendet från unga människor (varmed jag avser alla under 40) att alla alltid har sagt att det var bättre förr, så när min generation säger detta idag så är det bara det vanliga gnället från åldringarna. Varifrån har yngre människor fått denna vanföreställning?
Det är visserligen sant att äldre alltid har klagat på ungdomarna och menat att ungdomen var bättre när de själva var unga, men däremot har inte alla generationer sagt att ”allting”, och menat samhället i stort, var bättre förr.
Jag är säkerligen inte ensam i min generation exempelvis, att ha vuxit upp med föräldrar som nogsamt inpräntade i mig hur ”mycket bättre allting är nu än det var förr”, då när de var unga. Jag skulle alltid vara tacksam för allt jag fick som de inte hade fått. Jag skulle vara tacksam för att jag inte svalt, som de hade gjort periodvis. Jag skulle vara tacksam för att jag fick gå i skolor som de inte kunnat drömma om att få gå i. Jag skulle vara tacksam, om jag blev sjuk, att det fanns så effektiva mediciner, för sådana fanns inte när de var barn och unga (antibiotika ex.). Jag skulle vara tacksam för………ja nästan allt som var så mycket bättre än i deras ungdom.
Och de hade alldeles rätt. Samhället utvecklades åt mer jämlikhet och vanligt folk fick det allt bättre från andra världskriget och framåt. Så är det inte sedan början av 1990-talet. Idag är det alltfler som får det sämre än de haft tidigare, som inte får den goda utbildning som de flesta som ville ha, och tog den, kunde få när jag var ung. Idag finns det människor som nästan ställs på bar backe om de blir sjuka eller arbetslösa, som inte ens har råd att köpa de mediciner de behöver. Det fanns det när mina föräldrar var barn och unga också. Det fanns det inte när jag var ung och dessutom fanns det hur mycket jobb som helst. Ingen behövde riskera att kallas lat om han/hon blev arbetslös och inte heller om de blev sjuka. Det är faktiskt också så att mycket av infrastrukturen fungerade bättre när jag var ung dessutom, än den gör idag, sedan stora delar av den har privatiserats.
Mycket var bättre förr alltså, för vanliga människor. Sedan är förstås förhållandena det motsatta för de verkligt rika, som inte var så rika i min ungdom i förhållande till vanliga arbetande människor som de är idag.
Och nu planerar hela EU för ytterligare författigande av fler människor, i och med beslutet om sparande, så det kommer att bli mycket sämre för många fler människor de närmaste åren.
/Kerstin
Länkar:
- Kreativiteten dalar i USA. Är det amerikanska samhället barnfientligt, Det progressiva USA
- Domedagsmaskinen eller lekhörna på tåget, Michael Nyberg
- Grekiska fackledare: ”Det här är bara början”, Michael Nyberg
- Offentlig upphandling – avtal i soporna, Michael Nyberg
- Privata affärer, Michael Nyberg
- European Authorities Enacting Regressive Reforms. Exacerbating the Crisis in the Eurozone, M Weisbrot, counterpunch.org
18/07 10:34 at 10:34
Ett intressant och modigt inlägg. Jag känner igen väldigt mycket både om föräldrarnas generation och mina egna erfarenheter. Jag har alltid tänkt att jag och min generation var särskilt privilegierade som slapp den osäkerhet och brist på framtidsutsikter som numera är regel.
En viktig dimension som du inte tar upp är den ansvarsabdikation som skett i samhället, gradvis accelerande sedan kanske 50 år. Det har alltid funnits ansvarslösa föräldrar, lärare, industriledare, politiker osv. men numera är ansvarslösheten en del av den allmänna ideologin. Det har kunnat bli så därför att man fått utomordentliga ”vetenskapliga” och sociala teorier att rättfärdiga sig med. Låt saker och ting, inklusive barn och ungdom, utvecklas som de vill. Det finns alltid självreglerande mekanismer -främst marknadskrafterna- som automatiskt ställer allt till rätta. Och man får akta sig för att inkräkta på ”den personliga friheten” genom att lägga sig i vad andra gör oavsett om det nu är barn, elever, anställda, konsumenter eller väljare. Det är skönt att slippa bry sig om andra och nu i nyliberalismens tidevarv kan man göra det utan dåligt samvete.
Förr eller senare slår väl pendeln tillbaka och risken är väl då att reaktionen blir alldeles för kraftig.
18/07 12:48 at 12:48
Bengt O:
Jag brukar säga att vi hade turen att få leva våra bästa år i världshistoriens bästa kompromiss. Allt var inte perfekt, men i jämförelse med tidigare epoker och det vi står i idag och framöver, var det ett himmelrike – för väldigt många människor.
Sedan, det där med att ansvarsabdikera etc. Jag vet inte om jag håller med. Det kan ju också handla om att dagens människor är mycket mer stressade än vi var och än våra föräldrar, så att människor inte orkar med sina barn – också. För nu är det ju så att somliga jobbar ihjäl sig och mår dåligt av det skälet medan andra mår dåligt av att de inte får några jobb. Dessutom har man lagt ner ungdomsgårdar och en massa andra sysselsättningsmöjligheter för barn och ungdomar idag.
Det vanliga man numer hör i den här vägen är ju annars att människor är så vana vid att samhället tar hand om allt så att dagens människor inte klarar av att, inte vill ta eget ansvar. Jag håller inte med om det. Jag fick möjlighet att gå i skola mm. men samhället ingrep aldrig i mitt liv, eller i våra vänners. Däremot, som sagt, behövde man ju inte sälja allt man hade om man blev långvarigt sjuk eller arbetslös, men det är nu inte detsamma som att samhället tog hand om allt. Det handlade om att våra försäkringar fungerade.
18/07 13:02 at 13:02
”Varifrån har yngre människor fått denna vanföreställning?” – Den enda tänkbara källan jag kan tänka mig är från äldre människor. När den ”mogna kapitalismen” håller på att övergå från avstannande till stillastående och nu till sönderfall är det ju en nyttig propagandalögn att sprida att det minsann var sämre förr med allting.
18/07 13:28 at 13:28
Björn Nilsson:
Men propagandan förs ju numer av unga PR-personer, från högern företrädesvis :-(.
18/07 14:01 at 14:01
Det beror förstås på vilket klassperspektiv man har. De få eller de många. För de många stämmer det som Kerstin säger men hos de få, våran lilla överklass, lät det och låter nog tvärtom.
Sen har trots detta en hel del utveckling gått framåt, inte minst inom sjukvården. I dag är folk med magsår inte längre ”syndiga” människor och behöver inte heller utsättas för galna kirurgers knivfäktande, det åtgärdas numer med medicin. Den som får njursten slipper besvärliga operationer, detta åtgärdas numer snabbt och smärtfritt med icke invasiva metoder. Det finns en hel del där kroniskt sjuka fått en mycket bättre tillvaro och kan fungera betydligt mer normalt än de kunde tidigare på grund av utveckling inom medicinen.
Men annars håller jag med och det som pågår just nu är minst sagt oroande, vad som pågår kan mycket väl vara en parallell till den mörka medeltiden då kunskapen rullades tillbaks och hela Europa blev primitivare. 1000 år av kunskapsmörker lade sig över Europa när kyrkan och religionen blev den främste makthavaren. Skulle man då frågat en romare om han trodde att om ett antal hundra år skulle mycket av den kunskap som de hade inte längre existera hade han nog trott det var omöjligt.
18/07 16:11 at 16:11
lasse:
Vad gäller klassperspektivet så tyckte jag jag skrev det sist, att författigandet har åtföljts av ett enormt berikande av de allra rikaste
På sjukvårdsområdet är det ett steg framåt här och två steg bakåt där. Visst, man har kommit på att magsår kan botas med antibiotika (tills helicobakterna utvecklat resistens) å andra sidan görs alltfler människor sjuka med s.k. medicinska preparat, antidepressiva, amfetamin till barn, blodtryckssänkare åt alltfler med inpotens som följd och behov av Viagra, samt och inte minst, att alltfler numer anses behöva antifettmanoperationer. Idag blir många fler människor sjuka av biverkningar av alla de läkemedelsbiverkningar de drabbas av dessutom. Ovanpå detta börjar man anse att samhället måste bestämma vilka som ska ges sjukvård och vilka som inte ska få sådan.
.
18/07 16:47 at 16:47
”Visst, man har kommit på att magsår kan botas med antibiotika (tills helicobakterna utvecklat resistens)…”
Kerstin har nog ingen framtid som optimistkonsult.
En inte oväsentlig bit i det nämnda är kunskapen om vad som orsakar magsår, en polack var detta på spåren redan i slutet av 1800-talet, men vem läser polska. Kunskapsgenombrottet var sedan på gång vid olika tillfällen men den hierarkiska och ubervikiga läkekonstprofessionen var i konsensus om orsaken så vetenskapliga nymodigheter hade svårt att göra sig gällande. Man kunde ju hänvisa till att där var en majoritet ansåg att det var en livsstilssjukdom och det hade producerat många lärda avhandlingar som bevisat detta.
18/07 17:49 at 17:49
lasse:
Så sant att nya tankar inte slår rot så lätt i den akademiska världen, fast myten säger det motsatta. Men ännu värre blir det när alltihop handlar om läkemedelsbolagens profiter.
Och världen har inte behov av optimister just nu. Däremot har den behov av defensiva pessimister, dvs sådana som förbereder sig på det värsta och därför har god beredskap om det värsta händer men som inte behöver sätta in sin plan B om allting går bra, eller som ser till att förebygga det värsta.
18/07 22:25 at 22:25
Jo, det sägs ju att den generation som växer upp nu är den första generation som kommer att få det sämre än sina föräldrar.
Det borde diskuteras mer och framför allt borde man prata om varför det förväntas bli så.
18/07 23:06 at 23:06
Lasse Strömberg:
Nå, att det är den första generationen i landets historia som fått det sämre än den äldre generationen är väl att ta i. Men det är kanske den första sedan Sverige blev ett industrialiserat land.
Och orsakerna – ja det vet vi ju vilka det är
19/07 21:44 at 21:44
Jo visst är det lätt att se varför det blev som det blev. Från ungefär 1700-talet har det i alla länder bedrivits ”utvecklingspolitik” – man har med politiska medel sett till att verksamheter med ökande avkastning har prioriterats varför alla med tiden har fått det bättre. ”Bygga landet” hette det på sina håll.
Från 80-talet har, som någon antydde ovan, alla sådana strävanden spolats och allt har överlåtits åt ödet, förlåt marknaden, som automatiskt ska se till att allt blir bra.
Så visst är det fråga om ansvarsflykt. Främst på högsta nivå. Sen har det spritt sig. Det som är mest skrämmande, tycker jag, är hur själva föreställningen om att något man gör kan ha någon som helst betydelse verkar helt död. Ödestron infiltrerar allt.
20/07 01:45 at 01:45
Jan Wiklund:
Men nu är det ju inte så att dagens unga politiker inte gör något och alltså inte tar ansvar alls. De planerar massor och lagstiftar för att allt ska bli bättre, för de tror ju religiöst på idén om den osynliga handen som ställer allt till det bästa. Privatiserar vi bara allting så kommer utvecklingen att både gå snabbar och bli bättre eftersom privata företag är mycket bättre på att fixa den saken än regeringen eller staten. Så de tar ju ansvaret att sälja ut alla offentliga ägda verksamheter så att allt ska bli bättre i framtiden. Det är deras, om än naiva och okunniga, sätt att ta ansvar.
20/07 13:16 at 13:16
Submitted on 2010/07/20 at 12:41pm
Tycker du skall poängtera att Ni talar om Sverige/Västvärlden, för det gör ni väl?
Inte kan ni väl mena att människorna i Sovjetunionen och Östeuropa hade det bättre för 30 år sedan? Inte kan ni väl mena att Kineserna hade det bättre för 30 år sedan? Inte menar ni väl att Indierna hade det bättre för 30 år sedan? Inte menar ni väl att människorna i Brasilien hade det bättre för 30 år sedan? I samtliga ovan nämnda platser ökar nämligen de som tar sig ur fattigdom explosionsartat. Lika så det fria ordet i dessa nationer. Jag tror t.ex. aldrig att vi får en ny Ceauşescu i Europa?
Kan det vara så att dagens unga är mer globaliserade än vad ni är och kanske tar ett större helhetsintryck när de menar att världen blivit bättre?
20/07 13:31 at 13:31
roger:
Ledsen, lyckades först radera din kommentar av misstag, men räddade den och lade in den som ovan istället.
Sedan, det är nog snarare så att ungdomar var mycket mer intresserade av hela världen på 60- och 70-talen än de är idag och mycket mer och bättre informerade om världen i allmänhet.
Men annars har du rätt i att jag talade om Sverige och Västvärlden. Det är ju klart att det blivit bättre på somliga ställen i världen, men avsevärt mycket sämre på andra och i huvudsak har det blivit bättre i den områden som sagt ”nyliberalism – nej tack”. Dvs där man beslutat sig för att föra en sådan ekonomisk politik som den Västvärlden förde före 1975.
Nej, någon ny Ceauşescu får vi kanske inte i Europa men eftersom högerextremismen går starkt framåt just nu i hela Europa och i USA, ser det mörkare ut än det gjort sedan 30-talet. Kanske vi istället får en ny Hitler eller Mussolini framöver. Berlusconi är ju inte långt från den senare i somliga avseenden.
Detta lär inte bli bättre under de närmaste åren när staterna i god nyliberal anda beslutat sig för att dra ner på välfärden överallt i Väst. Det här handlar inte om att ”vi” inte har råd, utan om att man fortsätter att omfördela resurserna från vanligt arbetande folk till de rikaste eliterna som aldrig förr varit så rika och som inte i någon högre grad använder sina rikedomar till nyttiga investeringar utan för att driva upp spekulationsbubblor på börserna i jakt på ännu mer, snabba och arbetsfria vinster.
23/07 10:35 at 10:35
[…] Bloggare: Motvallsbloggen, […]
30/07 06:58 at 06:58
[…] Motvallsbloggen,Röda […]