Som jag skrivit tidigare så hade jag nog inte tagit på mig uppgiften att föra Skandalkalendern om jag hade anat hur mycket arbete den skulle medföra. Framför allt har gränsdragningsproblemen varit svåra. Avsikten var ju egentligen att bara ta upp sådant som var ren smutskastning. Därmed har jag kommit i svårigheter ibland, inte minst vad gäller den senaste skandalen, den om folkpartiets dataintrång på socialdemokraterna interna sidor, ett intrång som inte bara är oetiskt utan även olagligt.
Alltså platsar denna skandal inte på Skandalkalendern, som borde ha hetat ”Smutskastningskalendern” egentligen. Men jag har upptäckt att många ”alliansare” (moderater, centerpartister, kds-are såväl som liberaler) anser att kalendern är finemang därför att den listar allt fult som socialdemokraterna, eller vänstern, gjort sig skyldig till, och att dessa borgerliga ungdomar aldrig har förstått att det handlar om något helt annat. Skandalkalendern handlar nämligen i första hand om hur de borgerliga partierna har matat massmedia med smutskastning om framför allt socialdemokraterna, eller om vänstern i allmänhet, under hela år 2006, och om hur massmedia gynnat de borgerliga inför valet, på ungefär samma sätt som Murdoch och Fox News gynnade Bush i USA.
Alltså tog jag med den här dataintrångsskandalen i kalendern till slut, fast den inte platsar där egentligen. Dessvärre ger kalendern inte möjlighet till viktning av skandalerna, där det här dataintrånget torde vara valårets allvarligaste övertramp, för att uttrycka det milt, och ett betydligt allvarligare övertramp än någon av de ”socialdemokratiska skandaler” som rapporterats i massmedia och som Skandalkalendern tar upp.
Detta är nämligen en verklig och allvarlig skandal, en av samma kaliber som Watergate, som somliga redan påpekat. Det är mycket dystert att många unga liberaler inte tycks inse vad detta dataintrång handlar om, och inte tycks förstå allvaret i vad somliga folkpartister sysslat med. Men att en hel del unga liberaler (och då talar jag om alla under 35 år) inte har någon verklig känsla för demokrati och rent spel har man ju kunnat konstatera redan tidigare, bara genom att läsa lite på deras bloggar, och vad somliga av dem skrivit på andras bloggar.
05/09 06:37 at 06:37
Det går nog att vikta genom att denna skandal omfattar hela ledningen för LUF och hela folpartiets ledning, d v s ca 50 rutor i Skandalkalendern.
05/09 09:31 at 09:31
Fast efter att ha läst igenom listan på skandaler eller smutskastningar så anser jag att i alla fall hälften faktiskt är ”skandaler” och inte smutskastningar…
05/09 14:37 at 14:37
Kurt:
En strålande idé
Apansson:
Jo, som sagt, det har inte gått att göra en skarp skillnad mellan det som bara är fånig smutskastning och det som är befogade anklagelser, så det finns exempel på bådadera i kalendern.
05/09 19:57 at 19:57
En till skandal:
Hotfull fp-politiker greps på porrbio
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13615330.asp
10/09 07:36 at 07:36
Visst är det troligt att borgerliga sympatisörer har fler och bättre kanaler än sossar för att tipsa journalister om socialdemokraters felsteg, men man ska nog inte underskatta betydelsen av allmänhetens intresse.
Tidningar, i synnerhet sådana som inte är rörelseägda, skriver nog mera om sånt som läsarna förväntas vara intresserade av. Och man kan väl inte komma ifrån att socialdemokraters tillkortakommanden är bränsle för en mycket intressantare kaffepaus-diskussion än att ytterligare en moderat har skattefuskat.
Det är väl klart, och det säger sig ju självt, att det finns en rätt så djupgående motvilja mot socialdemokrater både bland vanligt folk och bland borgerligt övertygade.
Det är inte bara i regeringen som sossar suttit med få pauser sedan 1917. Också många kommuner och myndigheter upplevs som helt sossedominerade.
Skenhelighet, dubbelmoral, arrogans, och lagen gäller inte mig-attityder noteras hos socialdemokrater både därför att enkla människor har en naturlig misstänksamhet mot överhet och makthavare, och därför att socialdemokrater förväntas vara inte bara företrädare för småfolket, men också leva upp till dess moral. Många människor ställer verkligen större krav på socialdemokratiska företrädare än på moderater eller kristdemokrater därför att man identifierar sig själv som vanlig enkel arbetare, inte som frälst eller överklassaspirant.
SSU-are förväntas bli makthavare när de växt upp. Indignationen blir därför större över omoraliskt och brottsligt beteende inom SSU än bland KDU-are.
10/09 13:51 at 13:51
Johan skriver:
Indignationen blir därför större över omoraliskt och brottsligt beteende inom SSU än bland KDU-are.
Är du säker på det? Indignationen bland liberaler över folkpartiets kriminella dataintrång verkar ju inte vara så stor, av många kommentarer från det hållet att döma. Eller menar du att socialdemokratiska väljare i allmänhet är mer rättskaffens än borgerliga kanske?
Vad gäller dina påståenden om socialdemokratiskt ”maktsittande”, så har du fel, och jag undrar så varifrån så många ungliberaler fått den här idén? Brister det så allvarligt i historieundervisningen i våra skolor eller ligger bristerna i borgerliga elevers vilja att lära – och förstå?
Så här har det sett ut (med reservation för ev. felskrivning/påpeka det gärna i så fall):
Sedan verkar ju inte de borgerliga heller fria från skenhelighet, nepotism, maktarrogans och tom brottslig verksamhet i akt och mening att skaffa sig maktövertag.