Så har då Jodenius börjat prata, hos polisen, och då får vi en helt annan historia, som, även om också denna kan vara en förenklad version, ändå får det hela att verka mer sannolikt än det som de inblandade hittills presterat av förklaringar och bortförklaringar. Har vi kanske kommit några steg närmare sanningen?
Jodenius version presenterades i Ekot 16.45 och enligt Ekots hemsida, ser den i korthet ut så här:

Niki Westerberg tar emot ett tiotal uppgifter som Jodenius fått fram genom sitt dataintrång på SAP-net, så får hon, enligt egen uppgift, informationer som:

……. hon bedömde som så känsliga att hon valde att kontakta partisekreteraren Johan Jakobsson och berätta om Jodenius förehavanden, som hon själv känt till i flera månader.

Nu pratar Jakobsson med Per Jodenius, enligt Jodenius, och menar att de inte kunde hålla på på det där sättet. Istället uppmanar Jakobsson Jodenius att lämna inloggningsuppgifterna till en journalist, som med hjälp av dessa själv kunde rota fram information som kunde ge socialdemokraterna dålig publicitet.

En inte helt tokig lösning för folkpartiet – om det hade fungerat vill säga. Då hade en journalist kunnat publicera otrevliga saker om socialdemokrater eller om socialdemokratiska partiet, och samtidigt behandla Jodenius som en källa som inte fick röjas och ingen hade kommit på att folkpartister var inne i SAP-net titt som tätt.
Denna eleganta lösning sprack dock på att annan ung folkpartist kontaktade Dagens Industri och avslöjade intrånget. (Det är inte alltid verkligheten blir vad man vill eller agerar för att den ska bli, något som många moderna relativister inte riktigt förstår efter att de fått lära sig att det finns lika många sanningar som det finns människor och att var och en lever i sin egen berättelse.)

Jakobsson förnekade, via sin advokat, ganska direkt, att syftet med att be Jodenius kontakta en journalist, skulle vara det som Jodenius uppger, men på Ekot, klockan 23, berättas att Niklas Svensson, Expressenjournalisten som blev kontaktad och som fick inloggningsuppgifterna, har bekräftat att det just hade handlat om att han skulle plocka fram och publicera dåliga saker om socialdemokraterna. Han säger således:

– Jag fick uppgifterna för att hitta skandaler om socialdemokraterna. Det var syftet och det var uttalat på det sättet från min uppgiftslämnare, säger Expressenreporteren Niklas Svensson.

Vad allt skulle man inte, om man vore konspiratoriskt lagd (fast det är man ju inte och i det här fallet finns ju ingen anledning alls att misstänka några konspirationer) kunna läsa in mellan raderna i den här historien? Vad handlade exempelvis den där anmärkningsvärda informationen om som Westerberg ansåg sig tvingad att gå till Jakobsson med?

Hur som helst har jag med stigande spänning väntat på att en jätteskandal om socialdemokraterna ska brisera så här i valkampanjens elfte timme, den där som skulle kröna årets skandalflod och smutskastning av socialdemokraterna i massmedia och som definitivt skulle vinna valet åt alliansen. Återstår att se om den dyker upp.

PS: Ett gott råd till folkpartistiska ledare: Man ska kanske inte lita alltför mycket på unga människor som alltsedan födelsen har fostrats in i egoismens evangelium, som har lärt sig att jaget går före allt annat och att samverkan och solidaritet är de värsta dödssynder man kan föreställa sig, som Jakobsson tydligen gjorde när han ämnade använda Jodenius som offerlamm i den här affären. Det hade Jodenius emellertid ingen lust alls att agera som :-D.

Länk:
Historien om folkpartiets lögner (Ekot)

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern