När man lyssnar på Jesper Huors program ”Gåtan Göran Lindberg” i P1, om den f.d. polischefen och rektorn för polishögskolan, som just dömts för våldtäkt mm, börjar man undra hur det egentligen står till inom det svenska rättsväsendet.

I radioprogrammet får vi veta att redan omkring 2007 kunde man ha satt dit Göran Lindberg, om man hade ansträngt sig. En ung flicka hade blivit grovt våldtagen, kommer till läkare och hennes skador blir ordentligt dokumenterade, DNA från förövaren kan säkras och man känner till bilmärke och färg samt en del av våldtäktsmannens bilnummer. Men undersökningen läggs ner. Ingenting händer alltså, trots att man troligen hade kunnat avslöja Göran Lindberg redan då om man hade ansträngt sig.

I samband med att historien rullades upp flera år senare och Lindbergs namn blev känt, påstods det i media att det fanns listor över män, varav en riktig kändis, som deltagit i Lindbergs sexkedja, män som sedan aldrig nämnts vid namn och som, vad det verkar idag, inte alls utreds. I varje fall har deras namn inte offentliggjorts. Vad föranleder denna hemlighetsfullhet?

Jämför man fallet Lindberg och hur det hanterats med fallet Julian Assange blir man ordentligt konfunderad. I det senare fallet kommer, enligt media, två kvinnor till Citypolisen en fredag eftermiddag och frågar om vad de hade råkat ut för kunde vara våldtäkt varvid jourhavande åklagare Maria Häljebo Kjellstrand omedelbart beslutar att Assange ska anhållas som skäligen misstänkt för våldtäkt. Någon eller några timmar senare har Expressen historien och skriver om den redan dagen därpå varpå historien och Assanges namn är ute över hela världen inom några timmar. Någon dag senare tar ordinarie chefsåklagare Eva Finné över fallet och konstaterar att nej, våldtäkt var det inte fråga om, inte ens om sexuellt ofredande, möjligen ofredande, varför anhållan av Assange hävs. Därefter dröjer det inte länge förrän fallet förs över till åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Göteborg där chefsåklagare Magnus Bolin och överåklagare Marianne Ny håller i överprövningen. Det beslutas nu åter att det handlade om vådtäkt och att Assange ska förhöras och fallet utredas.

Frågan inställer sig naturligtvis varför det var så bråttom att sätta dit och lämna ut Assanges namn medan det inte är ett dugg bråttom att avslöja vilka höjdare eller kändisar som ingick i Lindbergs sexnätverk och medverkade i de olaliga sexverksamheter som han anordnade? Varför var det inte så noga med att försöka utreda vem som hade våldtagit den illa tilltygade unga flickan men så väldigt viktigt att direkt anhålla Assange för något som inte ens de utsatta visste om det skulle betraktas som våldtäkt (enligt AB, som förstås kan ha fått det mesta om bakfoten, men ändå)?

Vad som än hänt vad gäller Assange, och vad han än har gjort eller inte gjort, så ställer man sig frågande inför det faktum att dessa två fall, Lindgren och Assange, har hanterats på så kapitalt olika sätt. Något måste vara fel inom rättsväsendet. Redan om man bara ser till fallet Assange blir man konfunderad.  Jämför man Assanges fall med fallet Lindberg förefaller rättsväsendet rent ruttet.

Tydligen kliar sig även människor i andra länder i  huvudena och undrar hur rättsväsendet ser ut i Sverige.

/Kerstin

Länkar:
- Gåtan Göran Lindberg, Jesper Huor, Dokumentärredaktionen, P1
- Polisen granskar våldtäktsutredning, AB
- Här häktas polischefen, AB
- Det var ett övergrepp. AB
- Wikileaks grundare anhållen för våldtäkt, Expressen
- Anhållan mot Assange hävd, Expressen
- Förundersökning inleds mot Assange, AB
- Assange åter misstänkt för våldtäkt, AB