Får väl också säga mitt om valet och vad jag tror om varför det gick som det gick. Jag kommer att försöka göra det i flera inlägg. Här är det första och det handlar om Mona Sahlin:

Jag är fortfarande övertygad om att det var ett stort och mycket allvarligt misstag att välja Mona Sahlin som ordförande för S och det anser jag trots att jag tycker att hon har varit mycket bättre i valkampanjen och klarat sig mycket bättre än jag hade förväntat mig, ja riktigt, riktigt bra. Men – hon var ju den mest tacksamma måltavlan för borgerlig smutskastning som man kunde tänka sig. Var man verkligen omedveten om detta på den partikongress som valde henne?

Vi som är lite äldre har nog haft svårt att förlåta henne hennes politiska historia, då när hon, i samband med fastighetskraschen omkring 1990, stod och förklarade för oss att ”vi hade levt över våra tillgångar” och förklarade att det skulle hon upprepa ända tills alla hade det klart för sig.
Somliga av oss kanske också tappade förtroende för henne för gott på grund av hennes slarv med sin privata ekonomi och kontokortslånandet men jag tror nog att det finns en hel del äldre som inte lägger större vikt vid dessa försyndelser än jag gör. Vi är säkert många däremot, som har svårt att förlåta henne hennes försök att skuldbelägga hela svenska folket för de tabbar S själva hade gjort, en felaktigt genomförd avreglering under 80-talet, som ledde till hejdlösa fastighetsspekulationer, inte minst utomands, och som vi vanliga människor varken var inblandade i eller skyldiga till men som vi fick skulden för och som många dessutom fick betala dyrt för.

För de yngre, som inte var med och inte minns, så har förstås den borgerliga pressen gärna informerat, inte om bankkraschen och Mona Sahlins reaktion på spekulationsgalenskapen som alltså kostade det svenska folket otroligt mycket, utan om hur hon lånade pengar på riksdagskontokorten och misskötte sina inbetalningar. (Däremot har de förstås inte informerat de yngsta väljarna om vad regeringsmedlemmar, både de som sitter kvar och de som fick gå direkt då den borgerliga regeringen tillträdde 2006, haft för skumrask för sig.) Det var inte svårt att räkna ut att detta skulle ske och att då välja Mona Sahlin som partiordförande var att riktigt inbjuda borgerligheten att kamma hem spelet med hjälp av sina media. Det är så att jag i mina svartast stunder funderat på om S i själva verket önskade ge Alliansen nog med tid att definitivt riva välfärdsstaten, så att man själv slapp göra det och slapp bära hundhuvudet för det. Det är väl dock att vara konspiratorisk i överkant, men nog har S agerat som om detta var fallet, otroligt naivt och korttänkt.

/Kerstin

Länkar:
Tidigare inlägg på Motvallsbloggen om saken. Läs dem, de är ganska intressanta idag:
- Vad tänker det socialdemokratiska ledarskiktet med? 12/11 2007?
- Konsten att hjälpa in sd, ett rasistiskt parti, i riksdagen, 20/4 2007
- Just – mer ideologi inom socialdemokratin tack! 16/4 2007
- Om nomineringen av Mona Sahlin, 19/1 2007