Anlände en timme senare än beräknat, eftersom vi blev stående i bilkö på motorvägen in mot Göteborg, som berodde på en trafikolycka av det mer osannolika slaget. Väl framme vid olyckan trodde vi nästan inte våra ögon. Över den sådär en meter höga mittsargen av betong, hängde en bil, som om den hade blivit upplyft dit av en lyftkran. Helt omöjligt att lista ut hur den hade kunnat hamna där och lika osannolikt att den balanserade där, lite på trekvarten och utan stöd för något av hjulen, utan att ramla ner på endera sidan av sargen.
Men vi kom fram till slut.

Bokmässan är ett enda gigantiskt sammelsurium av bokmontrar, av öppna partier där kändisar, författare, poeter, fackföreningsaktiva och radiopratare talar om allt mellan himmel och jord – samtidigt och i var sin högtalare. Dessutom finns där ett antal caféområden med oändliga köer vid kassorna.

Är man i min ålder, då hörseln inte klarar av att urskilja 500 olika ljud samtidigt längre, orkar man inte ens försöka urskilja en föreläsning eller ett samtal via mikrofoner i det sorl som allt detta resulterar i. Jag brukar alltså stänga av omgivningen, gå in min egen intellektuella bubbla och bara trava omkring med näsan i bokborden, kolla titlar, läsa på baksidorna av böckerna, ställa frågor till monterpersonalen, köpa en och annan bok och vandra vidare till nästa förlag och nästa bokbord. Det tar ett antal timmar att komma igenom hela mässområdet på det sättet.

Det brukar vara massor av folk där som jag känner och som har sett mig men som jag inte har sett, massor med kändisar som alla andra har sett men inte jag. Det händer dock att jag krockar med någon känd kulturpersonlighet och först senare inser vem det var jag gick rakt i armarna på. Bokmässan handlar för min del om böcker och här måste alla intressanta böcker scannas av. Kändisarna kan jag se på TV en annan gång när jag inte har något mer intressant för mig.

Och böckerna är billiga här. Vad sägs om tre böcker av Bang (Barbro Alving, en av mina favoriter genom åren) för 40 kronor? Det blev alltså även i år en trave böcker att plocka upp när jag kom hem, vid sidan av alla bokkataloger och broschyrer som man tar emot av ren artighet.

I Aftonbladets monter köpte jag förstås Aftonbladet, eftersom man för 20 kronor fick både tidningen och boken Tyst, som innehåller ett antal essäer om yttrandefrihet. Den har jag redan läst och rekommenderar – om den nu går att få tag i någon annanstans. Det är en viktig skrift som alla borde läsa.

Den andra boken, som jag just påbörjat och snart ska fördjupa mig i på allvar, börjar bra. Det är Al Frankens bok om amerikanska medier och den konservativa högern. Lögner och de lögnaktiga lögnarna som sprider dem. En balanserad titt på den amerikanska högern, som då den kom ut (2003) var en av USA:s mest lästa böcker:

GUD UTVALDE MIG att skriva den här boken.
Det enkla faktum att ni läser den här boken bevisar inte bara Guds existens utan också Hans/Hennes/Dess godhet. Just det. Jag är inte säker på riktigt vilket kön Gud har. Men jag är säker på att Han/Hon/Det utsåg mig att skriva den här boken

Några rader länger ner berättar författaren att:

Gud inledde samtalet med att reda ut en förbryllande sak. Vissa av George W. Bushs vänner säger att Bush tror att Gud kallade honom till president i denna prövningens tid. Men Gud berättade för mig att Han/Hon/Det i själva verket hade utvalt Al Gore genom att se till att Gore vann en majoritet av rösterna och, som Gud trodde, elektorskollegiet.
”DET HAR FUNGERAT FÖR ALLA ANDRA”, sade Gud.

Sen var man ju såld, i synnerhet som man bl.a. kunde läsa följande på bokens baksida:

Franken är noga med detaljerna och ingen av hans kritiker har kunnat beslå honom med några sakfel. Ändå skriver han stor komik …en blandning mellan Jan Guillou och Grucho Marx … Årets roligaste bok alla kategorier
Jesper Bengtsson, Aftonbladet

”LÖGNER är viktig och inte bara det. Den är unik, för inte gick det att ana att sanningen kunde ha ett sådant underhållningsvärde….Fast det handlar förstås om hur sanningarna levereras… Läsaren hålls på gott humör under närmare 400 sidor. Franken är inte snäll, men det är inte heller de som sprider lögnerna, och till skillnad från dem är han närmast oantastligt underbyggd”
Peter Borgström, Dagens nyheter

Så nu ska jag fortsätta läsa den här boken, som handlar om hur media ljuger och smutskastar de politiska motståndarna för att gynna Bush. Tycker att strategin känns bekant på något sätt.