Jag förstår helt enkelt inte logiken i högersossarnas resonemang, det där om att ”man måste vinna medelklassen i storstäderna” (= Stockholm) vilket är en omskrivning för att man måste föra en mer borgerlig politik.

1991 förlorade S valet, huvudsakligen vill jag hävda, på den skatteomläggning man just hade genomfört, som omfördelade från dem med de lägsta inkomsterna till de mer välbeställda, ökade ojämlikheten alltså.
Många socialdemokrater blev mycket upprörda över skatteomläggningen och menade att det handlade om att frångå de socialdemokratiska idealen. Många var inte hågade att valarbeta för  S och att försvara något de var urarga på. Alltså röstade många väljare på något borgerligt parti istället, för att bestraffa S.
Så fick vi regeringen Bildt.

1994 hade många väljare konstaterat att det var förskräckligt med en borgerlig regering och borgerlig politik ville de inte ha mer av. Således kunde S komma tillbaka i regeringsställning igen.
Nu drog S slutsatsen att väljarna valde tillbaka S för att de ville ha mer av borgerlig politik så därför skulle S föra en sådan – så det gjorde man.

Väljarna var tålmodiga och tillräckligt brända av regeringen Bildt för att ge S hela tre perioder, under vilka S envist fortsatte att försöka vinna medelklassen i Stockholm, med sparande inom offentlig sektor, med nedskärningar i skola vård och omsorg, med sänkta skatter för företagen och de mer välbeställda, med avskaffande av arvskatten, med utförsäljning av Telia och Posten, med mer av Public Management inom offentlig sektor etc. Man ursäktade politiken med att det handlade om en ekonomisk sanering efter Bildt, men i själva verket fördjupade man bara depressionen.

Efter 9 12 år tröttnade många människor och började inse att S förde den ständiga krisens politik istället för att föra Sverige genom krisen och ville inte har mer av socialdemokratisk politik. För många unga väljare handlade socialdemokratin nu bara om att att försämra för alla vanliga människor och gynna de allra rikaste, som hade dragit ifrån vanligt folk på ett rent fantasiartat sätt sedan 1990. Det var vad de hade sett under sin uppväxt. De här människorna har inga egna minnen av vad S gjorde en gång. De bedömer S utifrån vad partiet gör nu.

2006 valdes således Alliansen till att regera landet.
Då drog S slutsatsen att man inte varit tillräckligt borgerlig, så därför vann Alliansen valet. Men vad vann Alliansen på? Jo den vann genom att hävda att den skulle skapa jobb, för arbetslösheten var fortfarande chockerande hög för svenska förhållanden och trots 12 år av socialdemokratiskt styre med nyliberalt sparande inom offentlig sektor. En annorektisk offentlig sektor hade slitit ut människor, och samma sak såg man inom den privata sektorn. Aktiekurserna steg bara om företagen avskedade personal, och VD:arnas bonusar var baserade på aktiekurserna.

Inte heller 2010 lyckas det röd/gröna blocket vinna valet och nu gick S rejält bakåt. Istället hade de röd/gröna, tillsammans med Alliansen, lyckats få ett tillräckligt stort antal väljare att rösta på SD så att dessa kom in i riksdagen, nämligen alla de där som ansåg att varken Alliansen eller Socialdemokraterna för en bra politik.

Och vilka slutsatser drar S efter detta? Jo att man måste föra en ännu mer borgerlig politik för att vinna tillbaka den välbeställda medelklassen (i Stockholm).

Det där låter numer som ett mantra, som ett papegojlikt upprepande av en fras som man inte ens själv tycks förstå innebörden i. För – om vi har en borgerlig högerregering och om folk vill ha högerpolitik, varför ska de då rösta på Socialdemokraterna? Då finns ju Moderaterna, som är de som bestämmer i regeringen, och då har väljarna ju redan den politik de vill ha.

Menar höger-sossar, de som dominerar partiet, på fullt allvar att om väljarna bara ger dem en chans igen, så ska de öka ojämlikheten ännu mer, privatisera våra gemensamt ägda företag och riva infrastrukturen ännu snabbare än Alliansen gör?

Finns det inom socialdemokraterna ingen som inser vad den borgerliga politiken håller på att göra med Sverige? Att man är i färd med att  bygga om landet till en ointressant, illa fungerande och marginaliserad utkant i Europa som snart inte har något alls som lockar. Ingen välfungerande infrastruktur, inga välfungerande kommunikationer och dessutom en alldeles för liten och därmed ointressant marknad att tjäna pengar på. Sverige som ett norra Europas Sicilien alltså.

/Kerstin