Om förslagen till ny partiledning i S
Nu har valberedeningen inom S kommit med sina förslag, Håkan Juholt som partiledare och Carin Jämtin som partisekreterare.
Jag känner inte till Håkan Juholt, har nästan inte hört hans namn förrän de senaste dagarna. Men när jag idag, på radion, hör honom säga att solidaritet och jämlikhet är viktigt, då känns det alldeles ovanligt hoppfullt. Efter att ha sett honom lite på TV gläds jag dessutom över att han verkar var en levande människa. Hoppas innerligt att han fortsätter att vara det och inte medietränas så till den milda grad att han också börjar låta som alla andra politiker, som en halvdöd zombie. Vi har nog av politiska robotar.
Carin Jämtin tycker jag också om och hade hellre sett som partiledare än Mona Sahlin, när den tiden var, så där kan jag inte heller känna mig missnöjd.
Det skulle vara riktigt roligt att kunna glädja sig över socialdemokraternas politik framöver. Vi får väl se dock, om det blir på det sättet. Jag har den trista egenskapen att aldrig ta ut någon glädje i förskott.
/Kerstin
11/03 11:38 at 11:38
Jag var inne på att välja Carin Jämtin till partiledare redan när Mona Sahlin valdes. Men jag tror att det också kommer att bli en utmärkt partisekreterare av henne.
Håkan Juholt har gjort flera markeringar av att han står till vänster om mitten, och jag gillar hans avfärdande av de ständiga (men innehållslösa) kraven på ”förnyelse”.
11/03 13:58 at 13:58
Enn Kokk:
Minns det, att vi var på samma linje om partiledarvalet den gången – också :-).
11/03 15:39 at 15:39
Dessvärre förefaller inte Jämtin särskilt effektiv – det är inte mycket man hör av hennes opposition i Stadshuset. Och effektiv är väl vad man bör vara som partisekreterare.
Och vad jag minns var även Göran Persson mot privatiseringar – innan han blev statsminister.
Men det finns i alla fall en positiv sak med Juholt – han har en gång haft ett vanligt jobb på den vanliga arbetsmarknaden! Det är väl nästan unikt på den politiska toppnivån.
11/03 17:32 at 17:32
Jan Wiklund:
Visst kan det gå åt skogen, den här gången också men låt mig hoppas i alla fall.
Sedan kom förstås det första ledsamma beskedet igår, att Juholt var för svenskt krigande i Afghanistan.
11/03 17:47 at 17:47
Jag har för egen del aldrig räknat med att vi skulle få en S-ledare, vars åsikter exakt överenstämde med mina egna. Man måste göra en totalavvägning, och Håkan Juholt befinner sig i en rad frågor till vänster om flera av de övriga kandidater som vadhållningsbolagen trodde skulle vinna kapplöpningen.
11/03 21:16 at 21:16
Enn Kokk:
Bara att hoppas att han förmåra göra något då, och föra fram idéerna så att de går fram, samt att partiet ändrar sig i Afghanistanfrågan.
11/03 23:37 at 23:37
Juholt är uppenbart en kompromisskandidat. Det är ett intressant tecken. Varför då? Jo, partidistrikten blockerade tydligen de gamla kända kandidaterna (Östros, Damberg, Österberg mfl) eftersom de varit så intimt förknippade med Partiets katastrofala närhistoria. Man ville ha något annat. Då tvingades valberedningen fiska upp en liten överraskning ur hatten som ingen hade vare sig motiv eller hjärta att nobba.
Visst är det inte oviktigt vem som kongressen väljer att leda partiet. Men utan politik kommer det ändå inte att fungera.
12/03 00:31 at 00:31
Bosse:
Tack för länken först.
Sen, visst, man har ingen aning om hur det går, men det är ju trevligt att kunna hysa lite hopp ett tag i alla fall. Nu har man levt utan sådant så länge att det varit rent förödande för livslusten.
12/03 09:50 at 09:50
[…] LO-bloggen, Eva Hillén Ahlström, De tystas röst, Martin Moberg1, Martin Moberg2, Motvallsbloggen, Peter Andersson, Röda Berget, Storstad, Jinge, Hanssons blogg, […]