Några videofilmer om SSRI och antipsykotiska preparat
Se de videofilmer som jag länkar till nedan, om hur slarvigt läkare skriver ut SSRI (ofta kallade ”lyckopiller”) och även andra lugnande och antipsykotiska preparat.
Det som sägs i dessa filmer är vad vår nya arbetarregering inte vill att vi ska få veta när man lägger ner Kilen, som arbetat med information om de här frågorna under många år och som har byggt upp en bred och djup kompetens på området, en kompetens som varit till hjälp för många. En sådan hjälp finns endast att få på några få ställen i landet eftersom läkare och psykiatriker ofta förnekar de hemska upplevelser och biverkningar som otaliga personer drabbas av och istället skriver ut ännu mer piller till dem, piller som gör dem ännu sjukare i många fall.
Om skador av antipsykotiska preparat
Sida med flera länkar till videofilmer om antidepressiva
(Tillägg 5/9 2009. kl 00.15: Tyvärr har filmerna, som länkas till ovan, försvunnit från nätet. Man undrar varför.)
Visst, det tycks finns människor som blir hjälpta av de här preparaten, det är inte dem vi talar om, utan om alla dem som inte tål dem och som blir sjuka av dem, på ena eller andra sättet, och de är många.
Jag talar om och protesterar mot alla de läkare som skriver ut sådana här preparat utan vare sig noggrann undersökning eller någon uppföljning av hur patienter reagerar på preparaten. Jag protesterar mot läkares egna experimenterande med patienterna och att de skriver ut medlen för allt mellan himmel och jord, som preparaten absolut inte var menade för från början, ja som också skriver ut antipsykotiska preparat till människor som inte alls är psykotiska.
Jag har själv erfarenhet av hur gärna läkare kastar SSRI-preparat efter folk.
För några år sedan kröp jag under uppallade brädor, vindskivor, och målade dem. Jag lyckades vrida huvudet så olyckligt att jag drabbades av en häftig nackspärr. Den var så plågsam att jag inte kunde ligga ner, bara sitta och gå försiktigt. Vanliga enkla värktabletter hjälpte inte och jag insåg att jag behövde starkare smärtstillande preparat några dagar för att få ordning på den akuta muskelinflammation jag hade drabbats av i nacken. Alltså gick jag till vårdcentralen.
Läkaren konstaterade vad jag redan visste, att jag hade en kraftig muskelinflammation i nacken. Hon skrev ut häftiga smärtstillande tabletter (tar jag inte gärna men jag visste att jag behövde dem för att kunna slappna av så att musklerna kunde läkas). Dem skulle jag ta tre ggr/dag under 10 dagar.
– Men, fortsatte hon, så ska jag skriva ut ett muskelavslappnande medel också.
Jag anade ugglor i mossen, på grund av vad jag hört från andra, och frågade om hon tänkte skriva ut SSRI till mig, vilket hon vidimerade. Hon hade inte tänkt tala om det för mig emellertid – istället sade hon alltså att jag skulle få ett ”muskelavslappnande medel”, ljög mig rakt i ansiktet, eftersom hon just tänkte skriva ut ett antidepressivt medel fast jag inte var det minsta deprimerad, bortsett från att jag förstås inte kände mig jättelycklig just då på grund av den akuta värken i nacken.
– Glöm det, sade jag, sådant äter jag inte, jag har inga problem med psyket. Jag lider av nackspärr, en rent kroppslig åkomma.
Hon lade ner pennan. Jag åkte hem och åt två värktabletter/dag två dagar i rad, sedan var jag bra och behövde inte äta fler sådana!
Jag har alltså egna erfarenheter av hur slarvigt och utan skäl läkare skriver ut sådana här preparat. Det här var inte den enda, fast i de tidigare fallen, då läkare velat lura på mig mediciner som jag inte behövt, handlade det om bensodiazepiner, föregångaren till SSRI, och jag har även vänner som råkat ut för samma sak, både sådana som gjort som jag, vägrat ta preparaten och som börjat äta dem. Av de senare mår några mycket dåligt.
Det är inget mindre än en skandal att detta får fortsätta, år ut och år in.
En ännu värre skandal är den nya borgerliga regeringen som lägger ner en av de få instanser, Kilen, som hjälper människor som lurats in i ett beroende av dessa medel och som lider svårt av biverkningar och utsättningsproblem.
Se filmerna!
Länk:
Se även ett tidigare inlägg på Motvallsbloggen där några drabbade berättar.
30/12 02:19 at 02:19
Vad skönt att någon skriver om detta! Tack ska du ha Kerstin! Det är knäpptyst i medier (med undantag från TV4:s inslag då) om baksidor med SSRI!
Själv har jag tänkt exakt som du: Det är något LURT med jämförelsen mellan diabetes och depression. Hade jag träffat på en läkare som kom med en sådan jämförelse hade jag faktiskt ifrågasatt om denne gått någon läkarutbildning överhuvudtaget. Insulin är ett hormon och serotonin är en signalsubstans. Bara där haltar jämförelsen. Sen är det ju ingen som tror att deprimerade människors hjärnor har SLUT på serotonin helt och hållet. Och då måste jämförelsen göras med diabetes typ 2 om den ska vara meningsfull. Och diabetes typ 2 behandlas i de allra flesta fall bäst med kost- och motionsprogram.
Det är också något LURT med att man inte benämner abstinens med ordet abstinens när det gäller SSRI utan konsekvent kallar det ”utsättningssymptom” – vilket faktiskt betyder samma sak. Abstinens är abstinens oavsett vad man kallar det. Men beroendeframkallande läkemedel är inga storsäljare, mycket för att dessa är de flesta läkare mycket restriktiva med. Hade SSRI-preparat (och andra liknande preparat) associerats med beroende hade man inte haft samma utsikter att sälja, sälja, sälja. Och ordet ”abstinens” är mer kopplat till ordet ”beroendeframkallande” än ”utsättningssymptom”.
Parallellt med denna halleluja-stämning kring SSRI så har vi en annan skrämmande ideologi som fått ny luft under vingarna – den auktoritära. Och jag tror att det finns ett samband. ”Ny-auktoritära rörelser” skulle man kunna kalla det. Folkpartiets omdefiniering av ordet ”liberal” är ju ett bra exempel på detta. Ett annat exempel är mediernas jublande mottagande av psykiatriöverläkare David Eberhards analys av Sverige som befolkat av bortskämda trygghetsnarkomaner som inte tål nånting.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=460585&previousRenderType=2
David Eberhard visar ju på en skrämmande inkompetens inom det egna facket. Han har uttryckt åsikter om att svenskar är rädda för allt och att vi också försöker undvika allt vi är rädda för, och det kanske är så, jag har inte läst några studier av fenomenet som varken kan bekräfta eller dementera dessa teorier om svenskar, men klart inkompetent är det förakt för sina patienter som David Eberhard visar prov på. Han menar på allvar att trygghet är roten till allt ont. Att trygghet är vad som bryter ner oss människor och trauman stärker oss (iallafall ett visst mått, om jag har förstått honom rätt). All forskning inom psykiatri, sociologi, psykologi tyder på motsatsen.
Det är något allvarligt fel när någon med David Eberhards upp-och-nervända människosyn inte bara kan arbeta inom psykiatrin utan även avancera och bli chef och överläkare. Och jag tror det var mycket så här man såg på människor förr – de starkaste överlever, de som inte hänger med i de starkas rejs har inget värde, har inget existensberättigande och de behöver man inte bry sig om. Ett sätt att visa att man tillhör dom starka är att inte reagera med känslor på omvärlden. Känslor betraktas per defintion som något suspekt och sjukt. Och med den synen blir det självklart att man behöver medicin mot känslor – utan urskiljning. Utan att först titta på vad som ligger bakom, vad problemet är och om detta problem kan lösas. Ibland finns ingen lösning, men oftare än man tror kan svårigheter ändå hanteras, om man får hjälp. Men hjälp behöver man, och för att kunna hjälpa en annan människa som har känslomässiga problem måste man ha någon slags förståelse för sitt eget känsloliv, annars går det inte. Så som hjälpare är piller en enklare väg ut. Ibland kan jag känna att pillerna är nog mer till för vårdpersonalen än patienterna. Och som patient har man inget att välja på, man måste ta den vården som erbjuds.
30/12 14:35 at 14:35
Anja:
Mycket väl formulerat. så bra att jag bara kan instämma och inte har något att tillägga.
30/12 20:05 at 20:05
Dagsaktuell, trots från 2003:
ZOLOFT och WHO
Antidepressiv medicin kan skapa beroende
Sveriges mest sålda antidepressiva medel Zoloft kan skapa beroende hos patienter, det varnar Världshälsoorganisationen, WHO, för. I flera år har patienter som ätit Zoloft hävdat att man kan bli beroende av medicinen, men problemet förnekas av läkemedelsindustrin.
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=242172
29/01 19:51 at 19:51
Pillegalskapen i helsevesenet er helt forferdelig – og definitivt ikke helsebringende. Dette har jeg dessverre fått erfare selv: http://www.gd.no/meninger/leserbrev/article2380851.ece
Jeg kan ikke tenke meg noe mer vanvittig enn at leger gir piller mot vold og overgrep. Det vil si: Det er vel heller overgriperne som burde medisineres!
30/01 00:09 at 00:09
Sigrun Tömmersås:
Jo tack, jag känner till det där eländet, fast jag själv har alltid vägrat att ta piller för mina downperioder. Däremot har ett antal läkare genom åren velat övertyga mig om att jag borde äta sådana.
Det som pågår just nu är rena vanvettet!
01/08 02:40 at 02:40
Struntsnack
01/08 10:17 at 10:17
Linus;
Alltid roligt med initierade och klargörande kommentarer. Men VAD är struntsnack?
22/09 19:58 at 19:58
Mycket bra post, måste dock påpeka en sak jag tror inte att det var SSRI preparat läkaren ville ge dig (jag säger inte att du skulle tagit emot medicin du inte kände behov av) antagligen ville vederbörande ge dig något i still med paraflex läs mer här http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19600628000062&DocTypeID=7&UserTypeID=2
En petitess i sammanhanget men jag är en petig jäkel, Jag är själv insatt på SSRI preparat och jag bearbetar för tillfället min läkare att hon skall prova att sätta ut dem, det går trögt hon tjatar om att ”om man har en bra dos så skall man fortsätta medicinera” jag har tagit dem sen 2000 jag är less på dem. En sjuksköterska jag pratade om saken kom med det befängda ”det är precis som diabetes och insulin” argumentet. Jag härsknade till och påpekade att för det första är det ingen som vet om min depression är kemisk eller en produkt av de vidriga förhållanden jag levde under på den tiden. Dessutom en diabetiker utan insulin dör relativt snabbt jag kommer inte att uppleva något liknande utan SSRI preparat. Men jag kommer inte att ge mig, jag kommer fortsätta att tjata.
23/09 13:04 at 13:04
Kimberly skriver:
måste dock påpeka en sak jag tror inte att det var SSRI preparat läkaren ville ge dig
I så fall visste inte läkaren vad SSRI var när jag frågade – ännu värre i så fall, eller hur?
Jag gissar att det handlade om den vanliga SVB-kärringföreställningen från läkarens sida: En gammal kärring som har nackpärr, säkert psykiskt”.
Jag känner andra som fått SSRI som sk muskelavslappnande medel, därför frågade jag alltså.
Vad gäller insulin har du ju helt rätt, den där liknelsen som många läkare älskar, troligen lärt sig av läkemedelsföretagens försäljare, är ren rappakalja. Den är så långt från läkaretiken den kan vara – och det borde läkarkåren känna till. Gör den det så handlar det bara om att försöka lura patienterna.
Lycka till med dina försök att sluta med SSRI, hoppas det går vägen.
30/11 20:23 at 20:23
Hej!
Bensodiazepiner är absolut inte föregångare till antidepressiva mediciner. Det är lugnande läkemedel som inte på något vis är besläktade med dessa. Far inte med osanning i den personliga vendetta mot preparat du, på fullständigt osaklig grund, försöker kringgärda med skräckpropaganda. Antidepressiva läkemdel hjälper bevisligen många svårt deprimerade patienter så överlåt du patientkontakten till folk med läkarutbildning och kunskap om forskningen kring dessa preparat.
/Per
30/11 22:30 at 22:30
Per Björck:
Intressant, berätta vad som var föregångaren? Vilka/vilket preparat förskrev läkare, före SSRI-preparatens inträde, dem som var deprimerade?
28/09 03:27 at 03:27
Tyvärr råkade jag radera ett antal kommentarer och lyckades inte rädda kvar dem, men kunde kopiera dem och sätta in dem så här istället.
Mona
metrobloggen.se/neuropsykiatri
Submitted on 2009/09/04 at 8:54pm
Bästa jag läst om dessa mediciner på länge, tack!
Kerstin
Submitted on 2009/09/05 at 12:11am
Mona:
Tack, synd att filmerna som jag länkar till har försvunnit. De var verkligen avslöjande.