I ett tidigare inlägg (Libyen igen – hur lurade är vi den här gången? 1/5) skrev jag om hur framför allt USA ljugit för sina medborgare, vad gäller deras krig, men även för oss andra i Västvärlden och menade att de sedan inte kan förvänta sig att bli trodda ens när de råkar tala sanning. Det var ju optimistiskt i överkant förstår jag nu, när jag läser om hur amerikaner jublar över det påstådda mordet på Usama bin Ladin.

Det är förstås inte så att en majoritet vet hur mycket lögner de matas med. De flesta köper den ohejdade och lögnaktiga propaganda vi dagligen utsätts för. I bästa fall får så småningom kanske 10% av Västvärldens befolkningar kännedom om lögnerna och det, anser de styrande, spelar ingen roll för ”vi kan utan problem lura de övriga, majoriteten, och det räcker i den demokrati där vi, de styrande, har de viktigaste media på vår sida”. Det var det som Alex Carey för 25 år sedan kallade att ”ta risken ur demokratin”.

Demokrati handlar nämligen inte bara om rätten att lägga sin röst på ett parti eller en person vart fjärde år. Den handlar också om rätten att informeras korrekt, och om rättsskaffens politiker som inte medvetet ljuger sina väljare rätt upp i ansiktena. Den handlar om möjligheten att, då politiker sviker de demokratiska principerna, är lögnaktiga eller korrumperade, i värsta fall okunniga även de, kunna avsätta dem – direkt. Demokrati handlar också om att även minoriteter ska få sina behov tillfredsställda och om att en majoritet inte kan eller får köra över en minoritet hur som helst. En sådan demokrati lever vi inte i. När situationen är som den är då lever vi i en skendemokrati och det vet de som faktiskt styr världen, de superrika eliterna, vars ärenden de flesta politiker, men även de flesta tjänstemän och intellektuella går. De har under många år arbetat, medvetet och uthålligt, för att krossa demokratin och med tiden har de funnit att de kan använda sig av en skendemokrati precis som de vill, bara folk tror att de lever i en demokrati.

Jag tog i det ovan nämnda inlägget upp lögnen om de irakiska soldaterna som slet ut babies ur sina kuvöser och lät dem dö på golvet. På bloggen Ett nytt penningsystem hittar jag nu den här videon om saken som jag inte kan låta bli att lägga ut även här:

Barry Zwicker – Gulf War 1 Lies – Babies Thrown From Incubators – Wars For Zion


(26/8 2011: Filmen borttagen från YouTube, se nederst)

Myten om den informerade kunden
Liberaler, som som grund för sin ideologi har tesen om hur ”kunden”, som de ju vill göra om alla oss medborgare och väljare till, ska vara fullständigt informerad, borde bli mäkta upprörda över detta sakernas tillstånd. Dessvärre märker jag inte någon upprördhet från det hållet över hur vi luras. Tvärtom är ofta de som kallar sig liberaler de första att vräka propaganda över oss och att agera i propagandans riktning. Vår största dagstidning ”oberoende liberala” Dagens Nyheter går idag i spetsen vad gäller lögnaktig propaganda och övriga borgerliga media, vilket numer inkluderar TV och radio, traskar snällt patrull. Det var länge sedan media granskade makthavarna och informerade folket så korrekt det gick. Vår nuvarande regering ljuger hejdlöst utan att våra media avslöjar deras löngaktighet. Dagens demokrati handlar alltså om att lura folk så mycket det bara går.

Men det händer även att mäktiga politiker luras att ljuga. Ett exempel på detta var när George W Bushs försvarsminister Colin Powell lurades att ljuga i FN om Iraks massförstörelsevapen och om Iraks import av uran:

Colin Powell Saying He Was Misled Before UN Speech on WMDs

Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels sade en gång att ”om man ljuger ordentligt så tror människor på det man säger, för de skulle inte själva komma på idén att ljuga så rejält, tror inte att någon kan försöka med sådana lögner. Små lögner däremot, häver de flesta ur sig ibland, så dem genomskådar människor lättare” (fritt ur minnet). Denna devis har somliga politiker, framför allt konservativa och liberala sådana, numer gjort till sin och tillämpar den lika framgångsrikt som Goebbels gjorde en gång, då när nästan hela tyska folket trodde att Tyskland inte strävade efter annat än fred. Så trodde tyskarna att det var polackerna som hade anfallit Tyskland först, när det i själva verket var en iscensatt provokation från tyskarnas sida, och därför jublade de när Tyskland gick in Polen för att straffa Polen för attacken mot Tyskland vid tyska gränsen.

Så numer ljuger framför allt den superrika eliten, ofta med benäget bistånd från politikerna, oss fulla, varenda dag, sannolikt ljuger de även politikerna fulla ibland, och leder oss alla vid näsan.

Jag har också ibland och för en tid köpt sådana här propagandalögner, trots att jag är mycket vaksam mot sådana sedan 40 år. Jag gick exempelvis, för en kort tid, på lögnen om de irakiska soldaterna som slet ut babies ur kuvöser. Men det var nog sista gången jag trodde på berättelser om demoniska fienden. Somliga av dem är, med ett understatement, inte trevliga, men de är sällan riktigt sååå onda som vi får höra att de är och framför allt är ”vår” sida inte bättre än ”fiendesidan”.

Den enda skillnaden jag idag ser mellan invånarna i det gamla Sovjet och Västvärldens invånare, är att de förra var avsevärt mycket mer medvetna om hur mycket politikerna ljög och dolde för dem än vi i Väst varit och är. Dessutom var de medvetna om hur övervakade de var och insåg, till skillnad från många av oss i Sverige och i Västvärlden, faran för dem själva med denna övervakning. Vår naivitet är ofantlig i jämförelse, till de superrika eliternas fromma, de där som vill lägga vantarna på all världens tillgångar och naturresurser och som vill förslava alla människor på jorden.

/Kerstin

Tillagda länkar:
- A Volcano of Lies, Alexander Cockburn, counterpunch.org
- The Media War on Libya: Justifying War through Lies and Fabrications, Mahdi Darius Nazemroaya, Global Research

Filmen om kuvösbarnen kan istället ses här:
The Selling of the Gulf War – Babies thrown out of incubators HOAX [NWO]

Historien kan också läsas här:  Nayirah (testimony), Wikipedia

/Kerstin