Man tycker ju att journalister skulle försöka att få fram sanningen om vad som skett och sker i Libyen, men så är inte fallet. De fortsätter sin Imperie-propaganda. Det är nästan osannolikt.

Men Sverige befinner sig numer i krig, något som vi svenskar inte varit vana vid och därför inte riktigt tycks inse konsekvenserna av. Krig leder alltid till lögner från regeringars sida och till av dem initierad eller påbjuden ohejdad och ensidig propaganda.

De flesta svenskar, ja människor i hela Västvärlden, har idag ingen aning om att de allra flesta tyskar under nazitiden var övertygade om att det var de andra som var angriparna och som var mot den fredlig samexistens som den fredligt sinnade Hitler förespråkade. Men så var det. Polen angrep dem å det skändligaste, trodde de efter att Hitler fejkat en polskt attack. England förklarade ju Tyskland krig efter att Tyskland försvarat sig mot Polens skändliga anfall – visste tyskarna, och det var förstås mer än skamligt av England. Sedan rullade propagandan på i Tyskland med kända konsekvenser.

Numer är det vi svenskar som tror att vi endast skyddar oss, när vi skickar soldater att kriga i andra länder, och att det är de där andra, de som vi krigar mot, som är angripare och farliga för oss. Från Afghanistan är det Al Qaida och Talibanerna som hotar oss, med terrorattacker a la 9/11. I Libyen, påstår man, medverkar vi i bombattacker för att skydda civila, bombattacker som dödar civila, och nu har målsättningen omärkligt glidit över i att avsätta Ghadafi, i själva verket att döda honom. Han påstås vara en vidrig diktator som vi måste rädda det libyska folket från. Men när han erbjuder sig att anställa fria val under FN-övervakning, då tiger våra media och regeringarna i Väst slår dövörat till och fortsätter att bomba – civila i Libyen. Om andra åsikter om honom får vi heller ingenting veta. Det gäller förstås att se till att det aldrig blir något val i Libyen för tänk om Ghadafi skulle vinna ett sådant.

Vi befinner oss uppenbarligen redan i det moras av lögner och bedrägerier som oundvikligen följer med krig. Kriget mot Libyen handlar inte om att skydda civila, lika lite som kriget i Irak gjorde det, eller kriget i Afghanistan handlade om att skapa bättre förhållanden för kvinnorna. Och i samtliga dessa fall har man skapat rena helveten för just dem som man påstår sig skydda och kriga för. Jag är rädd att vi från och med nu inte kan lita på ett enda ord som sägs och skrivs i våra svenska media eller som sägs från politikerhåll. Det är så det brukar bli i krigförande länder nämligen. Nu gäller det att undvika demonstrationer mot svenskt deltagande i dödande i andra länder och att få hela svenska folket att ställa upp bakom bombandet och dödandet i både Afghanistan och i Libyen.

Senast idag fick vi höra dessutom, att Iternationella brottsmålsdomstolen i Haag (ICC) beslutat åtala Ghadafi för brott mot mänskligheten.(1) Nu talas det om att Nato-trupper ska gå in och arrestera honom.

– Man kan tolka FN-resolution 1973, om insatserna mot Libyen, som att Nato kan göra det. Det vore ju inte att ockupera landet. Om man skickar in marktrupper och griper Khaddafi kan det ses som att detta bidrar till att skydda civilbefolkningen, vilket resolutionen syftar till.

– Men en sådan insats kan vålla politisk strid. Ryssland och Kina och flera afrikanska länder i tredje världen kan vända sig emot en sådan tolkning och då riskerar enigheten bakom insatsen i Libyen att spricka.(säger Ove Bring, professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan, DN.) (2)

Vadå ”enighet? Ryssland och Kina lade ner sina röster i säkerhetsrådet när FN röstade igenom resolution 1973 om att inrätta en överflygningsförbudzon i Libyen, och endast en tredjedel av staterna i arabförbundet var med och röstade för densamma och Tyskland vägrade att ställa upp på bombandet. Så någon verklig enighet har det aldrig varit. Dessutom har FN inte gett mandat att avsätta Ghadafi, det får FN inte göra, enligt sina egna stadgar. Hur vore det om Ove Bring klargjorde den saken istället för att tolka resolution 1973 propagandistiskt och som att det är OK att trupper går in och haffar honom.

Slutligen så har jag hittat en av filmerna som jag lade ut för några veckor sedan från YouTube, men som någon hade tagit bort därifrån. (3) Så jag lägger in den här igen. Nog verkar det snarare som om det är NATO och dess allierade i Libyen, de s.k. rebellerna, som skulle ställas inför denna domstol. Det är nu bara att konstatera att domstolen i Haag är rena humbugen.

Libyan Protestors and Rebels hang and behead soldier

Här finns fler filmer

Tillägg 30/6 2011 kl. 14.15:
Idag ser jag att videon, som legat ovan och som tagits från sidan med länken ovanför detta tillägg, plötsligt är försvunnen igen. Gick förstås in på sidan ”http://www.obamaslibya.com/” (Här finns fler filmer), där filmerna lagts ut efter nerstängningen på YouTube. Då möts jag av en helt vit sida med texten: ”Index/of”
Nu återstår att se om det är en tillfällig nerstängning eller om den är permanent. De närmaste dagarna kommer att visa hur det är med den saken.
1/7 kl. 00.45:
Nu möts jag av följande text på länken ifråga:
Not Found.
The requested URL / was not found on this server.
Additionally, a 404 Not Found error was encountered while trying to use an ErrorDocument to handle the request.
Av det kan man kanske dra slutsatsen att filmsiten har stängts ner – av servern eller pga order från högre ort. Mycket intressant.
5) The Need to Broaden Torture Prosecutions, Avoiding Impunity, Marjorie Cohn, counterpunch.org

Tillägg 17/7 2011:
Och nu ser jag att sidan med videon är uppe igen.  

Och här kan man läsa vad Susan Lindauer har att säga om det som pågår i Libyen, och om vad hon anser sig veta om Ghadafi.(4)

Susan Lindauer är kvinnan som arbetat åt CIA under mer än omkring 10 år, med bl.a. Libyen som kontakt- och bevakningsområde och som försökte varna amerikanska politiker för vad som var på gång 9/11 varvid hon fängslades och sattes i fängelse under fem ett år utan rättegång innan hon släpptes – i det sååååå demokratiska och rättssäkra USA. Men, USA befinner sig i krig, liksom vi numer, och som alla vet, i krig är allting tillåtet. Enligt Patriot Act tycks det vara tillåtet att bete sig hur man vill mot sina egna medborgare, även att utsätta dem för tortyr, som man gör med Bradley Manning, som påstås ha lämnat ut hemliga dokument till Wikileaks, även om han troligen inte utsätts för den värsta sortens tortyr.(5) Inte heller han har ställts inför rätta efter mer än ett år. Det är så det blir till slut, i länder som befinner sig i krig. Vi känner igen det från ett annat land där ledarna för 65 år sedan greps av megalomani, ja från flera andra länder i den situationen. Demokratiskt kan sådant agerande från en statsmakt knappast kallas. Och denna sorts ”demokrati” ska nu spridas till alla världens länder!

Tillägg 28/6 kl. 14.15
I The Telegraph läser jag idag om varför alla ska tala med en röst när ett land är i krig:

But in a speech on major reforms to be introduced at the Ministry of Defence, that will include a purge of generals, Dr Fox gave a severe warning to senior officers.
“We must be very careful, those of us who have authority in defence, in discussing the sustainability of our mission. People’s lives are at stake. There can be only one message that goes out to Libya that is we have the military capability, political resolve and legal authority to the through what we started.” (6)

Vems/vilkas liv är det som riskeras, undrar man? Natopiloterna i Libyen som kan ramla ner eller libyernas som bombas? Eller handlar det kanske om de ”militära rådgivare” från Nato-länder som redan finns på marken och som tränar ”rebellerna”? Men uppmaningen är klar: Här ska endast talas med en röst.

Förr eller senare blir det, i sådana här fall, mer eller mindre farligt att försöka föra fram annat än de officiellt erkända ”sanningarna”, som fallet Susan Lindauer i USA visar och som vi sett i tidigare krigförande länder. I det skedet brukar journalisters och skribenters självcensur fungera alldeles utmärkt.(7) Den fungerar effektivt redan vid ett indirekt hot om avsked förresten. Ryggkrökarna är alltid ofantligt många fler än de rakryggade och det är ryggkrökarna som möjliggör angreppskrig. Utan dem skulle inga sådana vara möjliga.

/Kerstin

Länkar:
1) ICC arresterar Khadaffi, DN
1) Libyen avfärdar ICC-beslutet, DN
1) Libyen avfärdar arresteringsorder, GP
2) Natotrupper kan gripa Khadaffi, DN
2) Muammar Kadaffi efterlyst av ICC, SR
2) Åklagaren om arresteringsordern mot Kadaffi, SR
2) Libyen avfärdar arresteringsordern för Kadaffi,SR
2) Khadaffis buss sönderbombad, Expressen
3) Libyen sett ur ett annat perspektiv, Motvallsbloggen 9/6 2011
3) Fullt pådrag med propagandan för kriget i Libyen, Motvallsbloggen 18/5 2011
4) The Ugly Truth: Video of Libyan Rebel Beheading Gadhaffi Soldier and Other NATO War Crimes, Susan Lindauer, War Crimes International
5) Vem räddar menige Manning? Svd
5) The Need to Broaden Torture Prosecutions, Avoiding Impunity, Marjorie Cohn, counterpunch.org- USA stödde syrisk opposition i smyg, Corren.se
- “Rebels” are power-hungry terrorists, say Libyan refugees, RT
6) Liam Fox: outspoken military chiefs are putting lives at risk. The Telegraph
7) Sommarföljetong: ”Spelet bakom rubrikerna” av Hans Månson, del 1. Second Opinion
7) Syria: CIA, M16, French, Mossad, Saudi Involvement
Unreported In Imperialist Media, Jay Janson, countercurrents.org
- Hur få soldater att våga döda? Claes Engelbrand Nyhetsbanken 7/3 2011