Den nya och övergripande styrprinicipen, för företag såväl som för länder, som initierades med nyliberalismens segertåg över världen, för omkring 25 år sedan, handlar om att pressa folk, mer och mer och mer, och att dessutom tvinga dem att konkurrera med varandra, om allting och inom alla områden. Det åstadkommer man genom att se till att företag och offentlig sektor alltid är underbemannade. Det är tänkt att tvinga de anställda att anstränga sig och arbeta effektivare.
Dessutom ser man till att det finns stora mängder arbetslösa (den s.k. jämnviktsarbetslösheten, som ofta sägs ligga på 4%), och att avskedandet alltid hänger som ett demoklessvärd över människornas huvuden, eftersom man tänker sig att detta är en förutsättning för att systemet ska fungera optimalt (jfr SN:s krav på att få avskeda folk utan krusiduller, som man får i USA ex.). Konkurrensen, både om löner och om anställningarna, ska göra att folk anstränger ännu mer, för att vara bättre än arbetskamraterna.
Människan, tänker sig liberaler och nyliberaler, är en egoistisk varelse av naturen, så det samhälle som fungerar på det här sättet är ett samhälle som är i harmoni med den mänskliga naturen (jfr socialdarwinismen mot slutet av 1800-talet vars extremare företrädare ansåg att fattighjälp var dåligt eftersom det ledde till att undermåliga människor fick för många överlevande barn, vilket hotade att degenerera hela mänskligheten – grundidén bakom steriliseringarna alltså).

Vad åstadkommer man i själva verket med på denna ideologi grundade politik?

Jo, för det första kommer människor och organisationer att vara ovilliga att samarbeta. De kommer att försöka tjyvhålla på sina goda idéer, för att själva få löneförhöjningen, locka till sig kunden, konkurrera ut andra på marknaden etc. Det stoppar upp utvecklingen av samhället i stort eftersom kunskapsutbyte generar mer nya kunskaper.

För det andra kommer många att försöka fuska till sig förmåner, som när friskolor ger alltför goda betyg eller universitet och högskolor godkänner och ger examina även till elever/studenter som egentligen inte presterat vad de borde ha presterat. Det är också vanligt att individer och organisationer hittar sätt att kringgå de ekonomiska incitament som ekonomer försöker styra dem genom, via lagar av olika slag, varvid modellerna inte alls fungerar som de var tänkta.

För det tredje kommer människor att lita allt mindre på varandra. Därmed undergräver man tilliten mellan människor i samhället, vilket trasar sönder samhällen, gör dem otrevligare för alla.

Alla dessa faktorer bidrar tillsammans till att samhällen, i värsta fall hela utvecklingen, stagnerar. Det är nämligen samarbete som är grunden för mänskligt och samhälleligt framåtskridandet, inte konkurrens till döds och på alla nivåer i samhällena.

Slutligen bryter man ner människor genom att utsätta dem för ständig stress och frånta dem möjligheter till återhämtning. Ständigt omorganiserande, som blivit en slags kungsväg både inom företag och offentlig sektor de senaste 15 åren, bidrar till detta. Inget enda biologiskt system överlever om det pressas för mycket och hela tiden och om det ständigt tvingas anpassa sig till nya och förändrade omständigheter. Varje biologiskt system behöver perioder av återhämtning, av konsolidering, för att inte bryta samman eller dö och försvinna från jordens yta. Detta gäller enskilda individer, människor såväl som djur, det gäller organisationer och det gäller hela arter. Utan långa stabila perioder utan alltför häftiga förändringar, skulle inte en enda art ha överlevt.

Det system som liberaler hyllar som bästa tänkbara, och också har administrerat fram de senaste 25 åren, och som de inte sällan tror är i överensstämmelse med levande varelsers sanna naturer, och med den biologiska evolutionen, är i själva verket rena självmordssystemet och djupt oevolutionärt.

Länkar:
Människor inte mer värda än skjortor, Motvallsbloggen, 30/9 2005
Liberalismen – ett förstadium till fascism? Motvallsbloggen, 9/5 2006
Likvärdig skola – ett minne blott, Motvallsbloggen, 28/10 2005