Så här var det i Libyen – journalister skäms ni inte?
Så här under sista dagarna av nådens år 2011 kan det vara lämpligt att visa en video som sammanfattar vad FN och Nato, samt Sverige, har åstadkommit i Libyen och allt ont man drabbat den libyska befolkningen med under året (tack Stan för tipset). Att kalla det som hände i Libyen för ”att skydda civila” är en lögn som även Goebbels hade varit stolt över, ja kanske tom avundats Västalliansen.
Året har bjudit på den värsta krigspropaganda jag har upplevt i det här landet. Givetvis serveras vi den för att Sverige deltog i vidrigheterna i Libyen. Den här videon, som avslöjar en del av den falska rapportering vi bestods medan det pågick, borde varenda journalist på varenda svensk tidning samt alla reportrar från Sveriges Radio och TV se – och begrunda.
Det har inte varit speciellt svårt att få fram den här informationen medan det pågick, om man velat ha den. Jag har, på den här bloggen, skrivit om det mesta av det vi ser och hör om i filmen, liksom flera andra bloggare gjort på sina bloggar . Men västerländska journalister ville, eller fick tydligen inte ge oss svenskar korrekt information. Det kommer en dag dock, när det här blir allmänt känt och erkänt, på samma sätt som det idag är en erkänd sanning att Saddam Hussein aldrig hade några massförstörelsevapen. Skäms journalisterna inte nu kommer de att få göra det framöver?
Libyan Crisis: Events, Causes and Facts (Documentary) / 13/11 2011/
(Videon från bloggen Global Civilians for Peace in Libya)
Skäms inte Cecilia Uddén ex, som talar arabiska och som utan större problem hade kunnat servera oss något helt annat än den propagandasmörja som hon bestått oss med under året, inte bara från Libyen utan även från och om Syrien och om vad som händer där, där Västvärlden under nästan hela året, och i detta nu, försöker upprepa samma scenario som det vi såg i Libyen.(1)
Till råga på allt har Sveriges Radio mage att säga att man är stolt över att Bonniers stora journalistpris tilldelades just Cecilia Uddén för hennes rapporter från Mellersta Östern. (2)
Lögnaren och Fredspristagaren Barack Obama stod för några dagar sedan, i samband med att USA drog tillbaka en del av sina soldater från Irak, och sade att Irak nu var ett fritt och stabilt land. Sanningen är att situationen i Irak är eländig, ett inbördeskrig bryter sannolikt ut när som helst. Samhället fungerar inte, mängder dödade, torterade, sårade och mängder har flytt landet, och nu förefaller Libyen befinna sig i samma situation.(3) Ledarnas i Västvärlden lögner och skönmålningar är otroliga och media hjälper till att sprida dem, alltså är de medskyldiga till vad som händer, för om befolkningarna i USA och Europa fick reda på vad deras regeringar gör i deras namn, skulle de sannolikt bli ordentligt upprörda.
Det är dags nu för norska Nobelpriskommittén att ta ifrån Barack Obama Nobels fredspris och att i framtiden gå in för att tilldela dem priset som gjort en viktig insats för freden under året, såsom Alfred Nobel har önskat, istället för att använda priset för att uttrycka förhoppningar om framtida stordåd. Dessa har alltför ofta kommit på skam.
Här står hela EU vid ruinens brant (ja inte Tyskland förstås) men Nato/EU har råd att vräka ut bomber, död och förintelse över ett totalt oskyldigt folk i norra Afrika och man vill bomba även Syrien sönder och samman. Vi, som betalar bomberna ska inte få veta vad som sker emellertid. Vi har kommit ganska långt från demokrati när detta får och kan fortgå.
Jag är inte stolt numer för att jag är svensk.
/Kerstin
Källor:
1) The Manufacturing of the War on Syria, Christof Lehmann, nsnbc 15/12 2011
2) Stora Journalistpriset till Uddén. SR 24/11 2011
3) Iraq Trembles Amid Renewed Sectarian Violence, Patrick Cockburn, counterpunch.org 23-25/12 2011
- Cecilia Uddén, korrespondent i Mellanöstern, samlade MÖ-reportage, SR
Länkar övrigt:
- Syrien: varifrån kommer all information om Syrien? Mavera 27/12 2011 (Citat ur: All information, som de stora västerländska mediabolag refererar till, kommer från en enda punkt som ligger i London! Källan som alla världens stora medier hänvisar till och som i sin tur hänvisas till av svenska massmedier, kallas för Syrian Observatory for Human Rights.)
- Syrien: Hundratals av libyska rebeller är beredda att ta till vapen för att störta presidenten Assad, Mavera 26/12 2011
- I strid mot Nobels vilja, Nyhetsbanken 12/12 2011
28/12 10:27 at 10:27
Du skriver:
”om befolkningarna i USA och Europa fick reda på vad deras regeringar gör i deras namn, skulle de sannolikt bli ordentligt upprörda”
Det tror jag inte en sekund.
Folken i USA och Europa blir inte upprörda alls om miljoner araber dör.
Araber är nämligen i den vite mannens och kvinnans ögon inte människor.
Araber, har vi fått lära oss genom kristendomen, är inte värda att leva jämfört med kristna. Araber räknas inte till människosläktet. Är de dessutom muslimer är det ännu värre. Då ses de som kackerlackor som bör utrotas.
Det är en bra förhoppning att folken i väst skulle bli upprörda om de fick veta sanningen om västs utrotningskrig, jag skulle önska att din slutsats vore sann, men tyvärr är det nog bara att inse att din, och min, uppfattning om dödandet av araber hör till undantagen.
28/12 11:45 at 11:45
Med tanke på att Kissinger har fått fredspriset tidigare torde Obama vara i gott sällskap…
Jag tycker det är fel att anklaga officiösa media för att dom sprider överhetens version. Felet är vårt som inte skapar ett alternativ. Som Vietnamrörelsen gjorde en gång – de tvingade de tidigare USA-vänliga medierna att bli mer objektiva just för att det fanns ett alternativmedium i form av Vietnambulletinen, som såldes i varenda stad.
Så länge vi gömmer oss bakom privata bloggar kommer det att bli precis så eländigt som det är.
28/12 13:14 at 13:14
Tack Kerstin för en mycket, mycket bra text. Lögnerna och USA:s propaganda kring Libyen och Syrien nu outhärdliga. Och de svenska journalisterna bara fega och föraktliga.Vi har två sönderslagna länder till. Irak och Afghanistan. Inga sanningsenliga rapporter därifrån heller. Vad gäller feghet: Socialdemokraterna ställde upp bakom anfallet på Libyen (tragiskt nog även Vänsterpartiet – till en början). Socialdemokraterna fortsätter nu med stöd för angriparna i Syrien. Ropar på ”sanktioner”. Så gör även Vänsterpartiet. Socialdemokraterna är rädda för USA. Det borde ju inte (behöver inte)Vänsterpartiet vara. -Socialdemokraternas situation inrikespolitiskt är ju en annan. Men båda ”vänster”grupperna kunde väl ändå förmå sig till att erkänna att de VET vad som efter Libyen nu upprepas i Syrien. Vilka motiv de än har att ställa sig bakom USA. Tur att vi har Counterpunch och Global Research att hämta information från. Även Pravda(!)
kan användas ibland.
Ulla Johansson
28/12 13:16 at 13:16
Lasse Strömberg:
Jag är nog lite mer optimistisk om mänskligheten än du härvidlag. Så blev exempelvis många väldigt upprörda över bombningen av Gaza för några år sen.
Jan Wiklund:
Nej, jag anser inte att det är acceptabelt att media bara rapar vad de styrande, vad makten säger åt dem att publicera. Medias uppgift är bl.a. att granska makten och att därmed möjliggöra för väljare att avsätta politiker som inte agerar ansvarsfullt och anständigt. Vill eller får de inte göra det så ska det deklareraras: ”Vi är maktens trutförlängare, ingenting annat och tro inget annat”. Men när hörde vi en sådan bekännelse från journalistkåren? När de är sådana trutförlängare i hemlighet, så att säga, då är det ett mycket gott skäl att kritisera dem, och det ordentligt.
Ulla Johansson:
Kan bara instämma i vad du säger. Men det är förstås inte riskfritt att säga emot storebror USA. Även svenskar vill ju ha olja exempelvis.
28/12 16:30 at 16:30
Jag har funderat kring Lasses kommentar. Lasse skriver: ”Folken i USA och Europa blir inte upprörda alls om miljoner araber dör.” För mig ett bittert konstaterande av propagandans makt. En propaganda så heltäckande att Goebbels nog varit avundsjuk – som Kerstin skriver. Sedan slutet på fyrtiotalet har USA-propaganda skölj in över oss genom alla ”kanaler”. Film, dataspel, dagstidningar, veckopress,SVT. Där spelfilmerna kanske spelat den största rollen. Amerikanska krigshjältar, amerikanska ”söta komedier”, amerikanska deckarberättelser. Först ute på biograferna sedan hela dagarna i de olika tv-programmen. När ”kommunismen” var besegrad skapades som vi alla vet en ny fiende. Araberna-muslimerna. Som nu ständigt i media, i filmberättelser, utmålas som skurkar. Om de inte i berättelsen förråder sina egna. Då blir de hjältar. Har någon räknat antalet sådana ”berättelser”. Har någon samhällsforskare utrett hur denna massiva propaganda som pågått så många år påverkat oss? Människorna som struntar i arabvärldens lidande har sövts in i en amerikansk tankevärld. En filosofisk fråga blir då: är vi oskyldiga propagandaoffer eller har vi skyldighet att vakna?
Ulla Johansson
28/12 16:34 at 16:34
Ulla Johansson:
Så sant. Om vi är skyldiga? Gunnar Myrdal hävdade på sin tid, och med rätta, att okkunskap inte är någon passiv process utan en aktiv sådan.
28/12 22:04 at 22:04
Cecilia Uddén började rapportera förvånansvärt objektivt under sin tid i Egypten men sedan, när ett förtroende och intresse hade skapats, gjorde hon en helomvändning med det ena sliskiga mest oförblommerade sionistreportaget efter det andra.
Under israels massaker på Gaza påstod hon t.ex att de palestinska barnen som hade fruktansvärda traumatiska upplevelser och som hade sett föräldrar och släktingar dödas och brinna upp av fosforbomber, att de ”hittade på” och ”fantiserade”. Det är den sortens totala brist på empati mot ”de andra” man finner hos fanatiska israeler. Efter det är hon israels röst i den svenska etern och hon skäms inte för det heller…
29/12 00:08 at 00:08
annti:
Hur hennes rapportering varit från Kairo nu senast, eller tidigare, vet jag inte, eftersom jag inte hållit mig så informerad om situationen där. Men hennes reportage från Libyen var förfärligt, liksom det jag hört henne ”berätta” om Syrien.
29/12 00:58 at 00:58
Gör gärna en kommentar här, gjorde själv en kommentar (som Sigvard).
De 9 kommentarer som hittills kommit in är mycket bra kommentarer. Vi får väl se om de är raderade imorgon…
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4879594
29/12 10:34 at 10:34
”Media är i underhållningsbranschen, dom har ingen skyldighet att berätta något viktigt” sa miljörörelseveteranen Björn Eriksson, förvisso av bitter erfarenhet.
Och hur ska man kunna förebrå dom det? De är kommersiella företag, om de inte är halvstatliga. Alltså beroende av makten. Man biter inte den hand som föder en.
29/12 11:20 at 11:20
Kommentar till Jan Wiklund (från boa)
Men först till Kerstin: jag håller med dig igen, bara med tillägget att ”journalisterna” alltid kommer undan, genom att flytta blickpunkten från en konflikt till en annan. De utför inga ställningstaganden – SE (!) – utan beskriver bara händelserna på platsen. Min farsgubbe och hans jobbarkompisar som typografer på DN/Expressen kallade dem F1:or, redan på slutet av 60-talet, med betydelsen Formel 1, i tävling efter tävling.
==> ”Jag tycker det är fel att anklaga officiösa media för att dom sprider överhetens version. Felet är vårt som inte skapar ett alternativ. Som Vietnamrörelsen gjorde en gång – de tvingade de tidigare USA-vänliga medierna att bli mer objektiva just för att det fanns ett alternativmedium i form av Vietnambulletinen, som såldes i varenda stad.
Så länge vi gömmer oss bakom privata bloggar kommer det att bli precis så eländigt som det är.”, skriver Jan Wiklund.
Varför kan inte enskilda bloggare, med ungefär samma lutning (sett till intresse och ställningstaganden), samordna sig och framställa textbitarna till t ex veckovisa särtryck, för spridning på arbetsplatser och i städernas träffpunkter. På det sättet skulle även vi som skriver kommentarer och andra, komma med i aktiviteten och spridningseffekten bli så mycket större. Jag håller med dig Jan: detta steg är ett absolut måste. Annars fastnar dessa värdefulla motbilder, som bloggare får fram, som en liten rännil a la oppositionell sk samizdat-litteratur i Sovjet på 60-talet. FRAMÅT – INTE BAKÅT
30/12 19:23 at 19:23
Boa: Jag håller absolut med dig också! Hur börjar vi?
31/12 00:05 at 00:05
Jag har nog nämnt det tidigare. Balzac var för den oinskränkta yttrandefriheten. Han var nämligen reaktionär. I hans idealvärld skulle det ordnas så att var och en skulle få en egen tribun i varje gathörn och där fritt få säga sin hjärtas mening. Kacklet som därvid uppstår i varje gathörn kommer att omöjliggöra all eftertanke eftersom ingen orkar lyssna.
Med internet har vi alla fått en sådan egen tribun.
Effekten blir att överheten kan sitta i orubbat bo och skåla i champagneglasen medan kacklet pågår nere på gatan.
Just nu betraktar jag bloggandet som en slags terapiverksamhet. Vi är i princip samma gäng som hänger och jag utgör inget undantag.
Gott Nytt år hälsar
Bosse
31/12 12:02 at 12:02
PS. Här ett litet förslag från mig: http://gemensam.wordpress.com/2011/12/15/har-vi-rad-att-lata-kommersiella-media-bestamma-vad-som-ar-realistiskt/
Och här ett implicit förslag tänkt i lite större format: http://www.folkrorelser.org/blogg/2011/11/20/vi-behover-institutioner/
31/12 14:25 at 14:25
Bosse:
Har nog tänkt den tanken också, ett antal gånger. Det är lite som det var när jag protesterade mot behandlingen av min gamla och Alzheimersjuka mamma. Personalen, sköterskor och läkare lät mig gnälla och sen struntade de högaktiningsfullt i vad jag sade, just enligt principen, låt de anhöriga få prata av sig, tro att vi lyssnar på den, sen kan vi strunta totalt i dem.
Så visst, och jag har inte en gång utan många gånger tänkt sluta blogga av precis det här skälet. Ingen bryr sig i alla fall.
Jan Wiklund:
Vad gäller S nerläggning av både egna media och rörelsen så har jag alltid undrat om S-ledarna aldrig förstod vad de gjorde och konsekvenserna av det, eller om de visste precis vad de gjorde och helst ville bli av med de besvärliga partikamraterna? Nu när de började tänka precis som de borgerliga och såg vad de själva, personligen, kunde tjäna på det.
Sen är det ju underligt att människor inte engagerar sig när politikerna försämrar för så många av oss. Förslag till orsaker:
1) De flesta tror att Sverige står på ruinens brant och inte har råd med välfärd längre.
2) De flesta tror att folk är arbetslösa för att de inte har lust att arbeta.
3) De flesta tror att det inte lönar sig att protestera
4) Många har sett hur makten beter sig när människor försöker protestera och vill inte bli utsatta för den typen av repressalier. (Sedan demonstrationerna i Malmö och i Göteborg).
De tre första orsakerna är resultat av medveten propganda, och ett medvetet lurendrejeri. Nr 4 ovan är troligen orsakat av medvetna provokationer från samhällets/maktens sida för att visa ”svenska folket” dels hur förfärliga de protesterande är dels vad som händer dem som är med och protesterar, oavsett om de gjort något olagligt eller inte.
01/01 03:24 at 03:24
Kerstin – jag menar inte att man ska sluta blogga. Dels är det inspirerande att skriva och göra det väl. Dels kan det faktiskt ibland göra viss nytta. Någon enstaka gång. Vad jag egentligen ville säga är för att verkligen nå genomslag i opinionen på allvar så behöver man organisera sig på något sätt. Det gjorde vi förr. Nu sitter var och en vid sitt egen tangentbord.
Vi måste alla ha något vettigt att göra i väntan på liemannen!
01/01 17:12 at 17:12
Kerstin: Om det nu är så här – dvs 1,2,3,4 – blir förstås frågan ”varför det? och ”vad gör man åt det?”
Och då tror jag på organisering. Just nu sitter vi som inte tror på det här systemet mest och muttrar på våra kammare, och det kommer vi ingen vart med. Det finns alldeles tillräcklig energi för att vinna små segrar, låt oss börja med det. Så tar vi de större sen.
01/01 22:59 at 22:59
Bosse och Jan Wiklund:
Visst är det ganska improduktivt att bara sitta på sin kammare och hamra på tangentbordet. Men vad ska vi organisera oss i? Och vad ska denna organisation syssla med? Eller ska vi bilda ett nytt parti?
02/01 11:05 at 11:05
Kerstin 01/01: ”Men vad ska vi organisera oss i? Och vad ska denna organisation syssla med? Eller ska vi bilda ett nytt parti?” Tja, det är det som är en mycket central fråga just nu, för alla oss som vill något annat med den politiska utvecklingen. Jag har själv inget omedelbart svar, men inser nödvändigheten att så snabbt som möjligt hitta ett msådant, en bra lösning. Bloggar, insändare, kulturartiklar med mera är bra & nödvändiga, och det skall vi fortsätta med. Men dom verksamheterna, om än bra, är dock tyvärr OTILLRÄCKLIGA i längden för att nå några praktiska, konkreta resultat. Jag undrar lite, jag är gammal nog att minnas detta, finns det kanske NÅGOT att lära av hur FNL-grupperna bildades och organiserades i slutet av 60-talet? Deras (partipolitiskt fristående)organisation & arbetsmetoder visade sig ju efterhand vara väldigt framgångsrika. Visst, det var i en annan tid, med andra mål- & förutsätingar på många sätt, men SÄTTET att ORGANISERA SIG och ARBETSMETODERNA; kanske finns det NÅGOT att lära av DFFG:shistoria, även för oss nu idag? Det var i alla fall en folkrörelse som bildades frivilligt av politiskt medvetna & övertygade människor, med ett klart mål för sin verksamhet. Jag tycker deras historia är värd att i alla fall fundera på även för oss 2012.