Nu har jag skällt och gnällt på den här bloggen i sex och ett halvt år och för ögonblicket känner jag inte för att gnälla, skälla eller varna så kom med tips om roliga saker eller händelser som ni tycker att jag ska skriva om.

/Kerstin

Tillägg 26/2 kl. 15.45:
Tack kära bloggvänner för era tips. Så här kommer det:

De enda vårtecknen jag har att rapportera idag, men jag ska inte lägga ut bild på dem, är de hundlortar som nu börjar krypa fram under den bortsmältande snön. Men jag lovar att skriva lite mer om våren när den verkligen bryter ut, även om mina vårar, sedan några år, alltid innebär en saknad efter Kålle Trast med sin ovanligt vackra sång.

Det här får även täcka in tipset om att skriva om hundar. En sak kan tilläggas om dessa dock, att vår käre långhårscollie, Banjo, gick till de sällare jaktmarkerna i måndags så veckan har ägnats åt små gråtstunder.

Melodifestivalen? Ledsen men det var nog 25 år sen jag slutade titta på den. Den intresserar mig inte ett dugg och inte ens sökande efter material till skrivandet här kan förmå mig att titta på den på TV.

Och ”Estelle”? Idiotiskt namn som avslöjar usel smak och dålig stil. Det kan man inte skriva trevligt om. Drottning Estelle? Va???? Skönt att jag slipper uppleva den dagen.

När till och med superrojalisten Herman Lindkvist, indirekt men ändå tämligen tydligt, påpekar att det låter som ”artistnamnet” på en porrdrottning, så är det illa. Namnet ska ju fungera internationellt också. Men som katt och hundnamn är det inte dåligt. Vem vet, det är kanske Vickans kärlek till hundar som inspirerat till namnet.

Och om hur söt den nyfödda är? Har ingen aning om hur hon ser ut, men visst man kan ju fabla lite och ta avspark i det faktum att alla babies är söta – på något sätt – även de som är rödfnasiga och flintskalliga. Om inte annat så brukar fötterna och fingrarna vara väldigt söta. Det är de säkert på den här nyfödingen också, trots namnet.

Så det där med betydelsefulla litterära verk: Jag blev så effektivt avskräckt från alla svenska 1900-talsförfattare när jag gick i realskolan att jag fortfarande har en djup spärr mot att läsa dem och de få jag har läst, för evigheter sen, har jag glömt vad de handlar om.

Och slutligen, för att svara upp mot samtliga tips (nästan), ett ”konstverk” målat av undertecknad 1958, ett av de få jag har kvar från den tiden:

soptunna

Ett bra exempel på att jag redan som fjortonåring hade ett soligt temperament med känsla för livets ljusa sidor. Med detta verk betraktar jag mig dessutom som förebådare av Lars Lerins fantastiska akvarellmåleri.
:-) :-) :-)