Jo, jag tror att vi håller på att förändra klimatet och att något måste göras (något jag var ute och talade om på skolor redan i mitten av 70-talet), men jag tror inte för ett ögonblick att kärnkraften är den trevliga och ofarliga lösningen på problemet med växthuseffekten som vi nu ska vi övertygas om att den är.

På DN debatt kan vi läsa att:

S-veteran (Rolf Alsing: min anm.) uppmanar Mona Sahlin att göra upp med alliansregeringen: Ett fempartifördrag om fortsatt kärnkraft skulle etablera ett politiskt faktum som inte kan rivas upp.

Det är till att ha förlorat den demokratiska kompassen. ”Om vi politiker bara håller ihop så behöver vi inte bry oss om vad folket anser”, är innebörden i detta. Snyggt. Alsing fortsätter med att bl.a. säga:

De befintliga kärnkraftverken har blivit både säkrare och effektivare. Kärnkraftens drifts- och avfallsproblem kan i allt väsentligt betraktas som lösta.

Hörde han inte att Forsmark var nära ett totalt haveri förra sommaren? Eller förstod han det inte kanske? Massmedia uttryckte sig ju inte glaskart om saken, men det var uppenbart att det förhöll sig på det sättet. Vet, eller inser han inte vad det hade inneburit om Forsmark hade drabbats av en total härdsmälta? Kan han kanske inte föreställa sig hur det hade blivit i Stockholm efter en härdsmälta i Forsmark? Vet han inte om att ett område stort som Belgien är obeboeligt kring Tjernobyl?

Det var helt klart åratal före omröstningen om kärnkraften, att politikerna borde ha satsat på att stödja utvecklande av alternativa energikällor, och det var definitivt klart vid folkomröstningen. Det gjorde de inte. De föredrog att låtsas som om svenska folket hade sagt sitt oinskränkta ”ja” till kärnkraften, trots att svaret egentligen var en majoritet för ”nej”, där somliga sade ”avveckla direkt” och andra ”avveckla inom 20 år” och då endast en minoritet gav kärnkraften sitt oreserverade ”ja”.

Själv begrep jag aldrig varför politikerna inte satsade på stödjande av utvecklandet av vindkraft och solceller, samt på forskning om energisnålare processer, redan under 70-talet. Det hade gett Sverige goda exportmöjligheter idag, då just apparatur för sådan energiproduktion efterfrågas i allt högre grad runtom i världen. Men nej, här skulle man inte satsa på att använda flera, olika och mindre farliga energikällor, här gällde den heliga enfalden: Kärnkraft, kärnkraft och ännu mer kärnkraft. Så lade man ner mindre vattenkraftverk och byggde in samhället i ett allt större kärnkraftsberoende.

Förr eller senare kommer det där kärnkraftshaveriet, någonstans i Europa, som gör kärnkraften totalt omöjlig och ju bättre rustade vi är för att klara oss utan den, desto bättre kommer vi att stå oss när den dagen kommer.

Effekterna av ett totalt haveri är nämligen förödande. Få yngre människor, de där som inte var med när vi röstade om kärnkraften efter olyckan i Harrisburg, eller som bara var barn då, och som inte fått den allsidiga information om problemen med kärnkraften som vi fick innan vi röstade, inser vad ett totalt kärnkraftshaveri skulle innebära. De flesta yngre människor vet inte hur det var när det regnade radioaktivitet över Norrland efter härdsmältan i Tjernobyl. Dagens yngre människor har dessutom troligen inte en aning om hur länge kärnkraftsavfallet måste hållas totalt avskilt från allt mänskligt och annat liv, (och löst är inte problemet med denna säkra förvaring, oavsett Alsings uttalande,) eller om vilka risker uranbrytning innebär.

Inte alls konstigt alltså, att man idag har en majoritet för kärnkraften. Det är inte konstigare än att man kunde få folk att förknippa rökning med ett friskt och sunt, för att inte säga glamouröst leverne för bara 40 år sedan.

För att fatta ett rationellt beslut krävs kunskaper, både om för- och nackdelar, samt om riskerna, med det man ska besluta om. Idag talas bara om kärnkraftens fördelar – praktiskt taget aldrig om dess nackdelar. Precis så var det med rökningen för 40 år sedan. Och precis som politikerna och den ekonomiska eliten försökte skrämma oss med återkomsten av TBC-barackerna (som vi verkar få nu, trots kärnkraften) om vi sade nej till kärnkraften, ska vi nu skrämmas att acceptera kärnkraften med växthuseffekten (klimathotet). För att inte tala om att tanken självklart är att det är vi skattebetalare som ska stå för riskerna, liksom för kostnaderna att bygga ut densamma. Inget privat företag tar på sig både kostnaderna för byggandet av nya kärnkraftverk och för konsekvenserna av eventuella olyckor. De privata företagen är bara intresserade av att håva in vinsterna – så länge det går. Riskerna ska vi vanliga skattebetalare stå för, dels genom att riskera vår hälsa, dels genom att betala vad en olycka skulle kosta.

Det finns inga gratisluncher skrev Barry Commoner på 70-talet. Det finns inga genvägar till ett bevarande av våra nödvändiga livbetingelser, de kräver att vi alla lär oss leva på ett annat sätt och att inte slösa med energi och resurser som vi gör idag. Kärnkraften kommer inte att lösa dessa problem, bara att förvärra somliga av dem och samtidigt att öka riskerna för människorna.

Länk:
– ”Socialdemokraterna måste säga ja till kärnkraften”, Rolf Alsing, DN
– Vattenfall stoppade kärnkraftverk, DN
– Två nya fel vid kärnkraftverken
– Håll huvudet kallt, DN
– Forsmarks utsläpp oroar SSI, DN
– Förslag om slutförvaring av kärnavfall kritiseras, DN
– Jorden klarar sig bra utan mänskligt liv, DN
– Fler artiklar om tillbudet i Forsmark, DN, läs några av dem

Litteratur:
– Commoner Barry, 1971, The Closing Circle:
(Som i den här boken skrev ner ”the four laws of ecology”:
1. Everything is Connected to Everything Else. There is one ecosphere for all living organisms and what affects one, affects all.
2. Everything Must Go Somewhere. There is no ”waste” in nature and there is no “away” to which things can be thrown.
3. Nature Knows Best. Humankind has fashioned technology to improve upon nature, but such change in a natural system is, says Commoner, “likely to be detrimental to that system.”
4. There Is No Such Thing as a Free Lunch. In nature, both sides of the equation must balance, for every gain there is a cost, and all debts are eventually paid.)

– Commoner Barry, 1977, Maktens armod ( De rika ländernas produktionssystem sviker människan, kränker miljön, skövlar jordens resurser. Finns samvete och mod för en radial omprövning?(Det fanns det inte: min anmärkning.)

– Romklubben, 1972, Limits to Growth (en bok som blivit grovt förtalad och vars budskap förvanskats ordentligt genom åren)