Via Milton Frihetssons blogg har jag hittat bloggen Kurranz. Med utgångspunkt i denne bloggares första inlägg (som jag länkar till här), utspann sig en diskussionen mellan maken och mig om huruvida Kurranz blogg var en ren parodi på dagens nyliberaler eller om den var allvarligt menad. Maken var tvärsäker: den är en parodi. Jag som har läst vad Bo Södersten sagt om Pinochet och vet att det som Kurranz skriver stämmer med verkligheten i det fallet, kände mig mer osäker. Det är uppenbart, av kommentarerna att döma, att fler reagerat med tveksamhet och att människor bedömt bloggarens intentioner helt olika, i varje fall i de inlägg jag har läst.
Är bloggen en ren parodi så visar bloggaren, på ett utmärkt bra sätt, att det inte är så lätt att göra parodi på folk som i sig själva är rena parodier. För att inte tala om vad det säger om den absurda tid vi lever i.
Läs lite på bloggen och döm själv. Den är riktigt rolig, vare sig den är parodi eller seriöst menad.
10/12 07:59 at 07:59
Angående din kommentar på Estabis om vården.
Kerstin,ca 30 lediga tjänster som undersköterska i Skåne just nu som kräver denna utbildning men 3600 sökande undersköterskor i Skåne.Hur får du det att gå ihop med att jobben finns?.Intresserad om du nu har andra källor än AMS och andra organ.
10/12 10:21 at 10:21
Jo men när man läser vidare ser man ganska snart att det är en parodi. Många kommentatorer verkar dock ha missat detta.
10/12 13:24 at 13:24
Tyvärr tror jag inte att bloggen är en parodi. Hans åsikter är ganska vanliga i vissa kretsar. De flesta som kommenterar där verkar inte tro det heller, även om någon undrar om det handlar om en mycket subtil form av parodi.
Så här skriver bloggaren i ett kommentarsvar:
”Som advokat ägnar jag mig dagligen åt
att genomskåda och skjuta i sank sådana argumentatoriska felslut och retoriska tricks.”
Om man söker på Advokatsamfundets hemsida i medlemsmatrikeln går det inte att finna en advokat med namnet Kurt Rantzén. Man kan då givetvis fråga sig vad det är för tricks som bloggaren sysslar med?
10/12 14:05 at 14:05
Den där bloggen är ingen parodi. Läser man flera bloggposter så inser man snabbt det. Bloggen är skriven av en sjuk hjärna!
10/12 17:10 at 17:10
Tja, vad ska man tro? Nog verkar det vara parodi, men å andra sidan skriver många nyliberaler så mycket befängt, att alla verkar vara parodier.
10/12 17:13 at 17:13
Pelle:
Jag uttryckte mig tydligen lite avigt på Esbatis blogg. Jag menar att behovet finns, vilket jag väl också skrev, jag menar vidare att det bara handlar om brist på politisk vilja när man inte anställer fler människor i offentlig tjänst. Det vore nämligen bättre för alla, för dem som behöver vården, för dem som sliter för mycket på underbemannade jobb, för dem som skulle få sin försörjning genom arbete och slippa oroa sig för sin ekonomi och för samhället i sin helhet. Men i det nya nyliberala himmelriket ska somliga ha det eländigt – av princip. Det är en vidrig politik.
Övriga:
Som sagt, så lätt att avgöra om den där bloggen är allvarlig eller parodisk är det inte. Jag vill nog mena, fast jag har inte läst mycket på den, att det som sägs där i själva verket är sådant som sägs i överklassen. De flesta har emellertid vett att inte säga det öppet och offentligt, men nu börjar ju allt fler säga sådant som ingen kunde tänka sig att vräka ur sig för 15 år sedan.
10/12 17:31 at 17:31
Gjorde samma sak som du, Kerstin, igår och skrattade så tårarna rann. Så bra är parodin att det kunde varit en äkta blogg. Indicier ytterligare är ju att Milton Frihetsson hänvisar till den och Johan Norberg gör ett upprört inlägg om hur de förvanskat honom!
Det lär ha varit så att Milton Frihetsson först uppfattades av högerdårar som äkta! Det nyliberala tugget är ju parodiskt i sig – ofta helt verklighetsfrämmande och människoföraktande.
10/12 23:03 at 23:03
..fast när jag läser det här inlägget har jag svårt att tro att det är allvar:
http://www.tinyurl.se/78a9
PS från Kerstin;
Att klockslaget är felaktigt beror på att jag först raderade inlägget av misstag men lyckades rädda det och skriva in det på nytt. Ber om ursäkt.
10/12 23:31 at 23:31
”Vi liberaler tar oerhört illa vid oss när man är oförskämd och inte lyssnar på våra insiktsfulla argument. Vi lägger nämligen ner oerhört mycket tid och tankemöda på att begrunda hur världen kan bli liberalare och hur vår liberala skaparkraft medelst skattelättnader och privatiseringar kan frigöras. När vi alldeles gratis delar med oss av all denna visdom, förväntar vi oss naturligtvis en viss tacksamhet”
Hihi, satsar en hundring på parodi
11/12 01:33 at 01:33
Har suttit och läste det mesta på bloggen Kurranz idag, samt kommentarerna, och har också skrattat – så jag ibland legat dubbel över tangentbordet. Visst är bloggen satir, och en som lurat ganska många av dem som kommenterat.
Allra roligast är de som håller med bloggaren – på fullt allvar :-).
Det är helt enkelt en rasande skickligt gjord satir. Så skicklig att somliga av dem som verkligen tycker så som bloggaren skriver och som inte inser satiren i det skrivna, avslöjar sig i kommentarerna. De som inser att det inte är lämligt att de säger vad nyliberaler faktiskt tycker och har i kikaren, nämligen precis det som som bloggaren ifråga beskriver, de avskyr honom för att han så klart visar på vad som ligger under deras agenda, som exempelvis Johan Norberg.
Den uppsats av Norberg, som jag redan skrivit ett avsnitt om, och ska återkomma med fler om när det arbete jag håller på med nu är klart, visar tydligt var denne Norberg faktiskt står. Det är på pricken det som Kurranz för fram. Att han tycks tycka hjärtligt illa om Kurranz visar också att han är medveten om vilken sorts propaganda han säljer sig till att föra fram. Detta kan man också utläsa i hans epos om liberalismens historia. Den är mycket noga genomtänkt, så att den inte ska avslöja precis det som Kurranz säger på sin blogg.