Vem trodde att EU var ett socialdemokratiskt projekt?
Med tanke på EU-domen om blockaden av Laval i Vaxholm repriserar jag en del av ett tidigare inlägg på bloggen:
Mikael Nyberg, författaren till boken Kapitalet,se, redogör utförligt (450 sidor) för all den energi och de otroliga summor pengar som amerikanska och svenska företag lagt och lägger ner för att vända opinionen mot välfärdsamhället och för marknadsliberalismen. I centrum för propagandan för ”systemskiftet” står Aspeninstitutet i USA, bekostat av de stora företagen därstädes, där även många kända svenskar inom ”eliten” skolats in i propagandans konster och där man dragit upp riktlinjerna för kampanjer mot den allmänna välfärdstaten. Jag citerar ur Nybergs bok:
Efterkrigstidens sociala kontrakt är i upplösning, heter det i Aspeninstitutets rapport. Åtta timmars arbetsdag fem dagar i veckan är en ”historisk abnormitet” och full sysselsättning ”bör inte accepteras som ett mål i sig och naturligtvis inte som något absolut gott som ska uppnås till varje pris”. Men i omställningen till bestående arbetslöshet riskerar samhället att upplösas i vilda strejker, sabotage och politisk oro. ”Om vi inte är kloka nog att förhindra det, kan trettiotalets klasskrig lätt blossa upp på nytt och förvärras.” (s.143)
Slut på reprisen
Tillägg idag:
Nu har man väl i stort sett genomför allt det där som regeringen och oppositionen lovade inte skulle hända om vi gick med i EU – och en hel del därutöver i samma riktning. EU som projekt har samma agenda som Aspeninstitutet, vilket motståndarsidan försökte få fram, med ofantligt mycket mindre resurser än ja-sidan hade.
Ändå har det bara börjat.
PS: Vem tror på att Littorin är besviken över domen?
Länkar:
– Liberalismen – ett förstadium till fascism?, Motvallsbloggen 9/5 2006
– Motgång för Byggnads i EU-dom, DN
– Facket förlorade i Vaxholmsmålet, AB
– Regeringen vill ändra lagen, SvD
18/12 21:15 at 21:15
När du skriver ”EU som projekt har samma agenda som Aspeninstitutet” blir jag riktigt nyfiken. Jag lever nämligen i den kanske naiva föreställningen att EU som projekt utformas i ett oupphörligt samspel mellan nationella regeringar, politiker inom kommission och parlament, samt olika nationella och internationella särintressen. Och då känner jag ändå en hel del personer som verkar eller verkat inom EU-systemet, så bluffen måste vara synnerligen väl genomförd.
När du nu antyder att det finns någon som har kontroll över alltihopa – trots växlingar vid regeringsmakten i medlemsstater, trots att nya länder ansluter sig, trots de uppenbara meningsskiljaktligheter som råder mellan olika medlemsstaters regeringar (och väljare) beträffande projektets långsiktiga intriktning – då skulle det vara utomordentligt praktiskt om du kunde a) presentera dina belägg för att detta sker och b) berätta vem det är som sitter vid rodret. (Personligen är jag också nyfiken på hur det överhuvud taget är möjligt att styra ett så stort projekt med en hemlig agenda.)
Annars finns ju den överhängande risken att dina påståenden viftas bort som ogrundade konspirationsteorier.
Vidare borde du veta att den svenska kronan fortfarande är officiell valuta i Sverige – och detta var väl det viktigaste exemplet på vad ”regeringen och oppositionen lovade inte skulle hända om vi gick med i EU” (för övrigt: hur de skulle kunna binda upp senare mandatperioders regeringar med dylika ”löften” har du inte heller förklarat, eller varför det över huvud taget skulle vara önskvärt i en demokrati).
Berätta! Snälla!
19/12 01:58 at 01:58
Agendan finns där, och den är i stort sett stadfäst, inte minst i reglerna för den ekonomiska politiken, en rent nyliberal sådan, och det handlar om att vanligt folk får allt mindre att säga till om.
Vad gäller kronan så är det ju så att vi redan har anpassat oss till anslutningen till EMU, med en riksbank som står utom demokratisk kontroll, (så att det skulle vara, eller snarare ska bli lätt att överföra ansvaret helt på EU:s Riksbank,) och ett budgettak som förhindrar att vi för en jämlik fördelningspolitik. Det är inte en slump att landets tillgångar inte varit så orättvist fördelade på århundraden som de blivit under de senaste 15 åren.
Sedan betvivlar jag inte för ett ögonblick att det inom EU finns åsiktsskillnader om detaljerna, eller tom hur man når målen, ett nyliberalt Europas Förenta Stater, och att massor med folk springer som skållade råttor i korridorerna i Bryssel och Luxembeurg för att försöka roffa åt sig så mycket makt som möjligt. En sak är dock klar, det är inte vanligt småfolk, alltså de allra flesta av Europas innevånare, som utövar makt eller ens rejäla påtryckningar i Bryssel. Det är de stora pengarna som styr – där som i USA.
19/12 02:20 at 02:20
Martin:
Visst ja: Vad som inte skulle hända om vi gick med i EU:
1) Vi skulle inte få en annan alkoholpolitik och därmed inte mer alkoholproblem. Det har vi fått.
2) Vi skulle inte få en bestående arbetslöshet. Det har vi fått.
3) Vi skulle inte behöva förändra Sverige i grunden, det håller vi på att göra som resultat av NAIRU, en effekt av antiinflationspolitik in absurdum.
4) Vi skulle inte hamna i situationen att allt fler beslut fattades i Bryssel. Precis så har det blivit.
5) Vi skulle inte få ett gemensamt EU-försvar, det håller vi på att få, är en bra bit på väg.
6) Vi skulle inte undertsällas någon EU-bestämd utrikespolitik, just det kommer vi att få, och har redan i hög utsträckning.
7) Vi skulle inte behöva ändra på den svenska modellen, med de fackliga rättigheterna. Det håller på att ändras nu.
Finns säkert fler exempel.
Hur de skulle kunna binda upp senare regeringar undrar du – nä just det. Och om dessa överlåter allt mer till EU, så har vi sedan inte en chans att ändra på den saken, men om beslutanderätten ligger hos vår regering, då kan vi rösta bort den.
19/12 03:51 at 03:51
Ajajaj, här ber man om sakargument och så får man ännu värre slagordsretorik till svar! Jag trodde verkligen du hade mer på fötterna för dina påståenden.
Om du med ”de stora pengarna som styr” menar multinationella företag så har jag svårt att få det att gå ihop med ett EU som reglerar socialt skydd, miljörätt och konsumentskydd. Jag förstår inte varför detta skulle vara prioriterade verksamheter för dem. Inte heller är det särskilt nyliberalt. De dåliga saker EU sysslar med är inte heller särskilt nyliberala – såsom t ex den vansinniga jordbrukspolitiken.
Såvida ”nyliberal” inte används synonymt med ”dålig”.
Jag noterar också att du inte verkar ha särskilt stor respekt för de demokratiska beslut som fattats angående Riksbankens oberoende och budgettak. Är det kanske dig själv du syftar på när du skriver att ”vanligt folk får allt mindre att säga till om” – för svenska folket har ju haft möjligheten att rösta om dem flera gånger?
Jag är faktiskt inte förvånad om du får allt mindre att säga till om. Du är nämligen inte särskilt övertygande i din argumentation – och det är det som krävs i en demokrati.
19/12 04:25 at 04:25
Martin:
Jag har inte fått allt mindre att säga till om. Jag har aldrig haft något mer att säga till om än när jag lagt min röst, precis som de flesta svenskar alltså.
Sedan har du rätt i att de stora ekonomiska frågorna beslutades under största möjliga tystnad, ja de allra flesta stora besluten sedan 1987 har fattats på det sättet. Det innebär att det inte varit mycket bevänt med demokratin i Sverige de senaste 20 åren. Men det blir inte bättre att besluten tas i EU, under lagstadgad tystnad. Här hade vi ju i alla fall kunnat hoppas på hederligare politiker och på att det skulle gå att förändra till det bättre. Med EU är det avsevärt mycket svårare – och än svårare blir det.
Antiinflationspolitiken grundar sig i Friedmans nylliberala ekonomiska teorier, och de handlar om att uppehålla en viss arbetslöshet. Den handlar också om att det demokratiska systemet inte ska ens ha en chans att påverka den ekonomiska politiken.
Sedan är inte varje detalj i alla EU-länder nyliberala – tack och lov, för det vore katastrof. Att jag anser att EU är eländigt, och helst hade sluppit vara med i detta, innebär ju inte att jag säger att varje detalj i andra EU-länder är dåliga eller att vartenda beslut som tas där är galet. Men det spelar ingen roll, jag anser fortfarande att besluten borde tas i ett lösare samarbete, inte i något som är ämnat att bli en jättestat.
Jordbrukspolitiken, som är starkt reglerad, har kanske inte varit så dålig i alla fall. Som nu när alla köttberg, alla smörberg, alla spannmålsberg är slut exempelvis (om man inte ljuger om den saken förstås). Då är det nog bra att odlingsarealer inte har totalförstörts. Det är nämligen så att det tar några år att odla upp arealer som fått växa igen totalt. Jordbruk är inte något som man stänger av och på hur lätt som helst. Den ”galna jordbrukspolitiken” har dock haft det goda med sig att arealerna har hållits öppna och därför är lättare att odla igen.
Sedan tycker jag ju inte precis att du kommer med några superstarka argument som motbevisar min uppfattning.
PS: Jag har alltså ytterligare en kommentar införd, före din sista. Den råkade bli liggande någon timme innan den blev utlagd och då kom din sista kommentar ut samtidigt. Så att du vet att jag har ytterligare ett svar till din tidigare kommentar.
19/12 17:37 at 17:37
Beträffande din lista ovan: jag tycker den underliggande premissen att de politiker som var aktiva i folkomröstningskampanjen – och som i många fall redan lämnat politiken – skulle kunnat binda upp senare tiders regeringar, är lite märklig. Dessutom kan det ju vara så att saker i vår omvärld förändrats sedan 1994 och att dessa förändringar i sin tur kräver att ståndpunkter från 1994 revideras. Förhoppningsvis har du också bytt en och annan åsikt sedan 1994 – även om din konservatism visserligen pekar på motsatsen.
Vidare stämmer flera av de punkter du räknar upp dåligt. Arbetslösheten är idag – oavsett hur man definierar den – betydligt lägre än vid EU-inträdet. Utrikespolitiken är väl vidare ett utmärkt exempel på ett område där EU inte lyckats nå någon samsyn, utan nationella regeringar fortfarande har full autonomi (tänk: Irakkriget). Jag förstår vidare inte varifrån punkt 4 kommer, då hela poängen med folkomröstningen var just att överföra makt till folkvalda politiker i Bryssel. Du kan väl inte ha missat en så central aspekt av EU-medlemskapet?
Således står sig bara punkt 1 (vi har fått se marginella förändringar i alkoholpolitiken) samt punkt 7 – även om jag tycker du förstorar upp den punkten till orimliga proportioner: trots allt utgör alliansens politik ett betydligt större hot mot den svenska modellen än EU-medlemskapet.
Jag får intrycket av att du inte orkar ta debatten i sak utan väljer den enkla vägen att skylla trender som du är emot på bokstavskombinationer som EU eller NAIRU och på hemliga konspirationer. Tyvärr blottlägger du därvid en tämligen grund förståelse för de samhälleliga och internationella processer som ligger bakom dessa förändringar. Detta är en fälla man hamnar i om man söker enkla förklaringar till komplexa processer.
19/12 22:11 at 22:11
Martin:
Jag förstår att du inte var med vid tiden för omröstningen, eller under 80-talet, att du är för ung för att minnas en tidigare socialdemokratisk politik, något som inte handlar om ”tiden” utan om den politik som fördes.
Ditt tidsperspektiv är alltså lite kort. Vi har visserligen lägre arbetslöshet nu än vi hade 1994, då den var katastrofal efter tre år med Bildt (vilket jag inte skyller enbart på Bildt, men ett faktum är att han var statsminister under den tiden), men betydligt högre än vi hade fram till 1989, då effekterna av den ändrade ekonomiska politiken började märkas. Tack vara antiinflationspolitiken, stipulerad av EU, kommer vi aldrig mer att komma ner i samma låga arbetslöshet igen, eller möjligen att göra det till priset av mycket större fattigdom för en stor del av befolkningen, medan de rikaste bara blir rikare och rikare, ett ännu mer utpräglat klassamhälle alltså.
Det nya EU-fördraget säger dessutom att vi ska ha en gemensam ”utrikesminister”, fast man döljer detta genom att inte kalla honom för ”minister” – än, vilket innebär att vi inte längre kommer att kunna föra någon egen sådan.
Vidare vad gäller löftena inför omröstningen: Nu talade jag om vad som faktiskt utlovades när svenska folket röstade om medlemsskap i EU. Vare sig man gillar eller ogillar det som hänt sedan dess och den riktning som EU tagit sedan dess, så lovades somligt, och det är detta jag påstår. Det blir inte mindre sant för att man gillar EU.
Det mest intressanta i saken är dessutom att det som nej-sidan varnade för, och som troligen gett nej-sidan majoritet om människor insett konsekvenserna av medlemsskapet, det har faktiskt hänt. Nej- sidan var alltså bättre på att förutse konsekvenserna av att Sverige gick med i EU, eller de enda som var hederliga när kampanjerna fördes inför omröstningen. Även detta är ett faktum som är helt oberoende av om man gillar saken eller inte. Det är nämligen en annan diskussion.
Och nej, det sades inte att alltfler beslut skulle läggas över på EU. Tvärtom gavs svenska folket intrycket att det handlade om självständiga stater som bara beslutade att samarbeta mer, men var och en med sina respektive lagar och bestämmelser. Det som händer just nu fanns säkert med i planen redan då, men det talades inte om det då. Ja-sidan föredrog att låtsas som om EU gick med i Sverige istället för tvärtom och vi skulle absolut inte behöva rucka på vår neutralitet. Inte heller skulle vår yttrandefrihet hotas, dit offentlighetsprincipen hör, vilket tycks ske nu, men så försåtligt och stegvis att få tycks notera den saken.
Slutligen: Tiden bestämmer ingenting. Att tala om ”andra tider” eller ”förändrade tider” är ren rappakalja. Det är människor som styr politiken, inte något underligt övernaturligt väsen vid namn ”Tiden”, ”Utvecklingen” eller ”Globaliseringen”. Och för att se vilka som verkligen bestämmer brukar man bara behöva följa pengarna. Vilka är det som tjänat ohemult på de senaste 15 årens politik? Och vilka är det som vill tjäna ännu mer, och vad är det de vill genomföra?
PS: Här är en till som minns EU-omröstningen: http://www.aftonbladet.se/debatt/lottagroning/article1491375.ab
20/12 01:26 at 01:26
Jag vet inte hur min ålder lyckades kvalificera sig som diskussionsämne – hatten av för denna intressanta härskarteknik! – men tyvärr har du fel. Jag deltog aktivt i kampanjen för ett EU-medlemskap då det begav sig. Att stifta bekantskap med EU på något närmare håll har sedan dess gjort mig något mer skeptisk, men lyckligtvis väcker din argumentation den passionerade europavännen i mig till liv. Stort tack för detta!
Alldeles bortsett från att man inte kan sänka arbetslösheten genom att elda på inflationen, så tycks du vidare ha missförstått hur den Europeiska Unionen fungerar. Sverige har inte förbundit sig att föra en viss penningpolitik; det är just detta som är poängen med att stå utanför EMU. Du kan alltså inte skylla EU för den svenska arbetslösheten (tvärtom så har väl den inre marknaden om något bidragit till högre sysselsättningsgrad).
Du framhärdar i dina påståenden att dagens svenska regering skulle vara bunden av vad som yttrades i folkomröstningskampanjen för 13 år sedan. Hur länge gäller i så fall detta? Ska dagens regering också tvingas respektera resultaten (eller snarare icke-resultaten) i folkomröstningarna om kärnkraften och den om pensionssystemet? I så fall måste ju Reinfeldt återinföra vänstertrafik, för även på den punkten körde en regering över en tidigare folkmajoritet när omvärldsförutsättningarna ändrades.
Vidare måste jag ställa mig frågan om du kanske är för ung för att ha ett klart minne av EU-folkomröstningen, för ditt påstående att nejsidan bättre lyckats förutse projektets utveckling är så orimligt att det är svårt att tro att du menar allvar.
Enligt nejsidan skulle vi få uppleva:
* Allemansrättens avskaffande
* Massarbestlöshet av tidigare aldrig skådat slag (den har i själva verket mer än halverats)
* Invaderande tyskar och andra EU-medborgare skulle köpa upp alla svenska sommarstugor (varför det nu skulle vara så farligt)
* Den offentliga sektorn skulle läggas ned
* Kvinnorna skulle tvingas tillbaka till spisen
* Påven skulle få ökat inflytande i Sverige
Men det är naturligtvis egentligen tämligen ointressant vem som hade rätt eller fel då det begav sig. Personligen trodde jag nog också att det låg någonting i hoten om livsfarliga barncyklar, återinförande av amalgam i tandvården och andra hemskheter som EU-medlemskapet påstods föra med sig. Jag är emellertid lite förvånad att det finns folk som lever kvar i domedagsprofetiorna från 1994. Jag hade liksom utgått att erfarenheterna med EU övertygat de flesta om att medlemskapet varken var den himmel eller det helvete som målades upp 1994.
20/12 14:43 at 14:43
Kanske ditt eget fel att du ger intrycket av att inte ha varit med.
För övrigt: Jag skrev inte ”varje detalj” jag skrev ”i stort sett” och det har bara börjat.
20/12 18:17 at 18:17
Så det enda som blev kvar av den imponerande svadan var ett personangrepp och den Stora Hemliga Nyliberala Konspirationen. De empiriska beläggen för den senare visade sig vid en närmare titt gå upp i rök men vi ska inte för den skull låta oss nedslås utan står starka i tron att den ändå finns och planerar nya hemska illdåd bakom kulisserna.
Detta påminner faktiskt mer om en religiös än om en politisk övertygelse.
20/12 22:33 at 22:33
Jag hittar inte heller några verkligt goda och hållbara argument mot vad jag skriver i det du skriver, så vi tycks stå på samma låga nivå båda två.
Kul att du är imponerad av min svada i alla fall :lol:.
22/12 05:10 at 05:10
Förresten, den 27/8 2003 skrev jag så här på min hemsida inför EMU-omröstningen (som hölls var innan jag började blogga):
Tja, egentligen räcker det ju med uttalandet från direktören för ett av de två stora företag i Sveriges som producerar lastbilar, att det bästa med EMU är att den omöjliggör en socialistisk politik, varmed avses en traditionell socialdemokratisk politik, alltså en stor offentlig sektor, ett någotsånär jämställt samhälle med ekonomisk trygghet för alla, för att man ska inse vilka EMU egentligen är till för och vad systemet egentligen är ämnat att åstadkomma.
Det kom liksom från hästens mun. Eftersom jag inte hade ansvarig utgivare vid den tiden, kunde jag inte skriva ut några namn, så idag minns jag inte om det var direktören för Volvo eller direktören för Scania som uttalade denna sanning.