Hur gick det nu, i stormen? Jo, c:a tre minuter efter att jag skickat min förra postning till bloggen försvann elen, för att vara borta 20 timmar. Alltså satt jag då åter där en kväll och en halv natt i sterainljusens sken och läste. (Jag hatar numer sterainljus och vet inget värre än ”romantiska middager” med levande ljus på bordet).

Hur som helst, jag gick ut och kollade hur stormen verkade, efter att jag hade postat bloggningen, och blev förskräckt. Den körare som kom just då var precis lika skrämmande som dem vi såg under Gudrun (fast det blev inte så väldigt många lika hårda vindbyar den här gången) och granarna runt huset var halvvägs ner till backen i vindbyn.
Jag försökte ringa mannen för att säga till honom att inte köra hem utan stanna i stan över natten. Jag ville, som sagt, inte att han skulle bli sittande i bilen ute i skogen och genom hela natten. Han hade dock redan gett sig iväg och svarade i telefonen halvvägs hem. Han hade turen att komma hem utan allvarligare incidenter. Men det kunde lika gärna ha gått så illa som jag varit rädd för, att han blivit fast i skogen mellan nerblåsta trän. När jag på lördagen åkte in till byn för att handla kunde jag nämligen konstatera att det hade blåst ner stora trän tvärsöver vägen på fyra-fem ställen (de var bortsågade när jag åkte vägen).

Tidigt på lördagens eftermiddag fick vi tillbaka elen, och det var ju trevligt, men sedan försvann den igen på söndagskvällen och var borta åtta timmar till. Jättekul! Nu sitter jag här och förväntar mig nästan att elen ska försvinna i natt igen.Det blåser nämligen rätt friskt även nu. Hoppas jag får fel i denna negativa förväntan.

Hittills en död, på grund av stormen, drabbad av nedfallande träd över bilen.