I dagens lördagsintervju med finansministern kommer intervjuaren Staffan Sonning in på de investeringar i infrastruktur som regeringen planerar (1). Anders Borg har ju tidigare sagt att investering i ny järnväg vore ”robust olönsamt” och att det vore ”oansvarigt” att bygga ut järnvägen.

När intervjuaren frågar honom om han nu ändrat åsikt så svarar Borg: ”Min uppfattning är nu, den skiljer sig inte från vad den var tidigare, att bygga sciencefictiontåg som går på magneträls mellan Stockholm o… och Malmö eller Göteborg, det är robust olönsamt. Det vi nu gör är att vi nu första gången sedan 1850-talet bygger vi ny stambana. Det är robust lönsamt, skulle jag säga. Då bygger vi ett tåg som kan gå upp till 250 km men där vi också kan köra gods…”

Om man försöker sortera fram ett sakinnehåll ur detta röriga yttrande så är detta innehåll sensationellt. För det första så säger Borg att den Götalandsbana som Trafikverket hittills har projekterat är en s.k. magnetbana. Detta är inte sant. Det har hela tiden handlat om en höghastighetsjärnväg av den typ som redan bildar  nätverk i Tyskland, Frankrike och Spanien och som definitivt inte är någon science fiction. Anders Borgs, och därmed hela regeringens, stopp för byggandet av Götalandsbanan berodde alltså på att de trodde att banverket ville anlägga en bana för Maglev-tåg som inte kan köra på andra banor (2,3).

För det andra säger Borg att nu måste trafikverket kasta de järnvägsutredningar som hittills utförts i papperskorgen. Det som nu ska byggas är nämligen nya stambanor för maximalt 250 kilometer i timmen som ska trafikeras av såväl godståg som resandetåg. De järnvägsutredningar för Bollebygd –  Mölnlycke och Järna – Linköping som tagit Banverket och Trafikverket flera år att genomföra, är utförda med kurvradier som är anpassade för 320 km/tim och lutningar i uppförsbackarna som inte vanliga godståg klarar. Det måste alltså göras en total omritning av järnvägssträckningarna och en omräkning av kostnaderna eftersom den lägre maximala lutningen kommer att göra banorna dyrare.

Men det mest sannolika är väl, även om man inte vill tro det, att Borg är totalt okunnig i infrastrukturfrågor och inte heller har någon rådgivare som kan upplysa honom. Att intervjuaren Staffan Sonning är okunnig vet vi, för annars hade han ju åtminstone bett Borg om förtydliganden, när den sistnämnde pratade på om magneträls och nya stambanor.

Då kanske det ändå är bra att det inte är denna regering som ska starta utbyggnaden av ”nya stambanor”(4). Några anslag för dessa kommer nämligen inte att finnas i statsbudgeten för 2013. Inte i budgetarna för 2014, 2015 eller 2016 heller. Budgeten för 2017, då det första järnvägsbygget ska starta, kommer att skrivas av den regering som tillträder efter valet 2014. Och då heter finansministern förhoppningsvis inte Anders Borg.

/Dan Gmark

Länkar
1) Ekots lördagsintervju med Anders Borg, 8/5 2012
2) Om projekt Götalandsbanan, Trafikverket 27/6 2011
3) Om Maglev/Transrapid i Shanghai, tåg på ”magneträls”, Shanghai Guide 2010
4) Den stora tågbluffen, Motvallsbloggen 1/9  2012

Mohamed Omar har gett ut en skrift, En opeiätares bekännelser, i vilken han förklarar sig, ber om ursäkt, alldeles väldigt, för att han under några år intog antisemitiska ståndpunkter, efter att Israels bombningar i Gaza gjort honom rasande. Hans upprördhet i det fallet är inte är svår att förstå. Upprörda blev alla anständiga människor över vad Israel utsatte människorna i Gaza för. Alla slog dock inte över

på det sätt som Mohamed Omar här erkänner att han gjorde och som han fördömdes för av hela det svenska kulturetablissemanget.

När jag nu har läst Mohamed Omars skrift, om vars innehåll man kan läsa mer på andra bloggar, Pierre Gillys och Björn Nilssons ex, varför jag inte refererar innehållet här, tycker jag att Mohamed Omar är en stark person. Det ska mycket av inre styrka och mod till för att gå ut och be om ursäkt för och förklara sina allmänt kända felsteg som han gör i den här skriften. Inte många människor klarar av att göra en sådan avbön offentligt. Att han berättar om sin bakgrund gör honom dessutom till en mer levande människa, i alla fall i mina ögon. Sen vet jag inte om han hade behövt ursäkta sig så mycket som han gör.

Han gjorde en resa in i en religion, som säkert kommer att ha berikat och utvecklat honom, precis som han skriver. Det har, enligt honom själv, gett honom djupare insikter, både om honom själv och om medmänniskorna.

Jag träffade Mohamed Omar, och utbytte några meningar med honom, under de Nordiska Fedssamtalen i Degerfors för några veckor sen. Han verkar vara en trevlig ung man som ärligt menar vad han skriver i denna skrift. I varje fall jag är beredd att förlåta och glömma och jag hoppas innerligt att alla andra också är det.

Med tanke på vad han berättar om sin utbildning blir jag dessutom mycket imponerad av hans skrivarbegåvning och förmåga att uttrycka sig, så tar han väl vara på den i fortsättningen borde han kunna gå långt på författarbanan.

Lycka till i fortsättningen Mohamed Omar. Och tack för att jag fick lära känna dig lite bättre genom din skrift.

/Kerstin

PS: Boken kan beställas via Mohamed Omar: “Genom att sätta in 72 kr (60 kr för boken, 12 kr för porto) på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Han skriver att han postar skriften så fort han hinner!”

Kriget mot Iraks kultur är en av de böcker som jag köpte under konferensen ”Nordiska fredssamtal i Degerfors” för någon dryg vecka sedan.

Den här boken borde läsas av alla, i synnerhet av dem som hurrade för Västmakternas krossande av Libyen och som nu hurrar för det pågående krossandet av Syrien. Den visar hur attacken på och invasionen av Irak inte handlade om att ”befria” Irak från Saddam Hussein eller om att införa demokrati i Irak utan om att ta hand om Iraks olja och att krossa Irak totalt och slunga landet tillbaka till medeltiden. Detta åstadkommer USA/Nato på flera olika sätt.

Här får vi information om vad media inte skriver en rad om idag, nästan 10 år efter invasionen i Irak, som ju dessutom föregicks av en tio år lång handelsblockad mot landet under vilken många människor, framför allt barn, dog på grund av brist på läkemedel och rent vatten bl.a. Man såg exempelvis till att Irak inte fick in kemikalier för att rena sitt dricksvatten och detta är ett klart brott mot krigets lagar, enligt vilka en stat inte får vidta åtgärder för att göra livet odrägligt för civila.

Det var denna blockad och dess följder som Madelene Allbright försvarade då hon hävdade att de 500 000 barn som dog på grund av blockaden var ett pris värt att betalas för störtandet av Saddam. Det var förstås USA hon tänkte på, som inte betalade priset bara kammade hem vinsterna. Det var Irak som betalade priset. Med detta uttalande erkände hon dessutom att USA:s styrande inte bryr sig ett dyft om oskyldiga människor i de stater man angriper och bekrigar utan att det bara handlar om USA:s ekonomiska och maktpolitiska intressen, för vilka inget människoliv får stå ivägen, inte ens små barns. Cynismen är avgrundslik.

Vi vet redan, i alla fall vi som tog del av en del av informationen om kriget i Irak, att så fort de amerikanska och övriga Natotrupperna hade besatt landet avsatte de styrkor att vakta oljekällor och oljeministeriet medan ingen brydde sig om att skydda Iraks kulturskatt, muséer, bibliotek och lämningar efter urgamla kulturer. Vi läste om hur muséer och bibliotek plundrades och sattes i brand. Vad vi däremot inte fått veta är hur denna förstörelse av Iraks kulturarv fortgick och fortfarande fortgår på olika och djävulska sätt liksom vi inte fått veta något om övriga förstörande verksamheter. Så byggde invasionsstyrkorna exempelvis baser mitt i urgamla kulturområden och förstörde därmed delar av dessa, viktiga platser där vi faktiskt hittar ursprunget till vår moderna kultur.

I USA talas föga eller inget om att amerikanska eller multinationella militärbaser installerats på gamla antika platser, att amerikanska styrkor schaktar och gräver på legendariska orter som Babylon och Samarra. Satellitbilder visar att ett gammalt samhälle från 1100-talet f.KR. helt jämnades med marken för att ge en amerikansk bas i närheten större utrymme. (Sid 91)

Att försöka utplåna ett folks historia och kulturarv och förstöra människornas kunskaper om sin egen kulturs bakgrund är en känd metod för att krossa en befolkning, som alla krigsmakter har utövat i alla tider. Förstörelse av Iraks antikviteter, gamla skrifter och gamla arekologiska lämningar, är en del av detta utplånande. Någon hög grad av civilisation vittnar detta kulturförstörande inte om.

I Irak genomförde USA/Nato precis ett sådant program som Västmakterna avstod från i Tyskland efter andra världskriget, då man inte genomförde någon systematisk avnazifiering i de tre västkontrollerade delarna av Tyskland. Orsaken var att man fruktade en kommunistisk revolution i Tyskland om man gjorde sig av med alla som hade kunskaper och erfarenhet av administration, för att inte tala om att de gamla nazisterna i administrationen var stenhårt antikommunstiska och därför bra att ha kvar i styret av Tyskland. Dessutom tog framför allt USA hand om, och tvättade en stor grupp akademiker och forskare, varav somliga var nazister, som hämtades över till USA (detsamma gjorde för övrigt Sovjet på sin sida).

Amerikanen Paul Bremer, som i maj 2003 fick ta över ansvaret för Irak efter invasionen, satte däremot omedelbart igång med en ”avbaathifiering” (baathpartiet = det socialistiska parti som Saddam ledde). Lärare avskedades, militärer avskedades, administrativ personal avskedades. Här skulle Irak förändras genomgripande, och på precis det sätt som man visste hade varit förödande i Europa efter andra världskriget.

Överhuvudtaget är de militära ageranden som USA/Nato använder sig av idag, visavi de MÖ-länder som man tänker ta kontrollen över, fullkomligt vanvettiga och i strid med allt man vet om vad som hände i andra världskrigets Europa. Man tänkte och tänker sig, anser somliga, att knäcka regimerna, i Irak, i Libyen, i Syrien, i Iran (som man redan börjat föra det ekonomiska kriget mot och hotar att angripa härnäst) genom att skapa så eländiga förhållanden för befolkningarna i dessa länder att människorna där själva kastar av sig sina ledare, dem som USA/Nato vill ersätta med lydiga knähundar. De som kan sin historia vet att det inte fungerade i Tyskland. Inte ens den enorma bombningen av Tyskland mot slutet av kriget fick det tyska folket att kasta av sig Hitler och det har hittills inte fungerat i något av de MÖ-länder man angripit. Vi får nog gissa att åtgärderna i själva verket har två helt andra målsättningar, att förstöra de angripna ländernas ekonomier och militära resurser för att göra det enklare att invadera dem och/eller ta över kontrollen av dem (via USA-tillsatta ledare), och att också kasta dem tillbaka till medeltiden, precis som man gjort med Irak, så att de varken har organisatoriska eller materiella resurser att genomföra ett effektivt försvar. Ett folk som bestulits sina intellektuella och ledande kulturpersonligheter samt organisatoriskt kunniga personer tappar orienteringen och klarar inte av att samla sig till ett effektivt försvar. Det blir alltså, tänker man sig i Väst, lättare att styra.

Det hemska våld och mördande som man utövat och utövar mot Iraks intellektuella har vi inte heller läst något om i våra media. Det är i huvudsak dessa illdåd som den här boken handlar om. Detta fortgående mördande är också ett led i det systematiska förstörande av Irak som kulturnation och som en modern utvecklad stat. Det handlar helt enkelt om att krossa irakiernas kunskaper om sin bakgrund och sitt lands historia men också om att utplåna alla dem som kan hjälpa lidande irakier. Det pågår nämligen ett systematiskt mördande av Iraks kunskapselit, av akademiker i allmänhet, universitetslärare, professsorer, läkare, tandläkare och av lärare. 2009 beräknades c:a 4-500 akademiker ha mördats, riktat och kallblodigt, av speciella dödspatruller. (sid 141) HumanRights Watch har uppskattat att drygt 300 lärare mördades bara under de första månaderna av 2006. Dessutom har omkring 300 madieanställda mördats. Det verkar som om man, dvs de som står bakom dessa mord, i första hand försöker få akademiker att lämna Irak, då sådana kan få det fruktade brevet en dag, med en kula i och en förklaring om hur lätt det är att tysta honom eller henne. Många försöker då lämna landet, många av dem som inte gjort det har istället mördats. Ingen har någonsin ställts till svars för dessa mord. Det finns, menar en av författarna i boken, tecken som tyder på att västerländska specialstyrkor ligger bakom morden.

Sanningen att säga kunde vi på Saddam Husseins tid normalt tala fritt med våra studenter….Enskilda ministrar kunde alltid kritiseras. Men nu är massor av människor alltför rädda för att säga något i den vägen. (Sid 142)

Resultatet av detta mördande, vid sidan av de mänskliga tragedier de är, är förstås en försämrad läkarvård och tandvård och ett radikalt försämrat utbildningssystem, som också har försämrats genom att man förstört sjukhus, skolbyggnader och universitet. Dessutom försvåras effektiva klarlägganden om hur befolkningen har drabbats av de amerikanska bombningarna med utarmat uran, som sägs ha orsakat ett katastrofalt ökat antal cancerfall och missbildningar. Vidare ökar Iraks analfabetism, som var nästan helt avhjälpt, i skrämmande takt. Dels vågar många föräldrar idag inte skicka sina barn till de skolor som finns eftersom de fruktar att barnen ska kidnappas, dels har många inte längre råd att låta sina barn gå i skolan, framför allt drabbar detta flickorna. Och skriver författaren,”Terrokampanjen mot skolväsendet fortsätter”. (Sid 149)

Det här är sannolikt det öde som väntar Libyen, där vi redan ser tecken på den här utvecklingen, liksom Syrien när eller om USA/Nato lyckas avsätta Al Assad och ta över styret (eller kaoset). Det är helt obegripligt hur en stor del av den västerländska vänstern kan ta ställning för en sådan utveckling i fler länder i MÖ.

/Kerstin

Litteratur:
Kriget mot Iraks kultur. Varför muséer plundrades, bibliotek bränts ner och akademiker mördats. Red. Raymond W. Baker, Shereen T. Ismael och Tareq Y Ismael, Alhambra förlag 2011.

Länkar, rekommenderad läsning:
– Manifestation mot USA-imperialismen. ”Irakkriget, det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan efter andra världskriget”. Sigyn Meder, Indiensolidaritet 4/7 2012
– U.S. Drones Patrolling Its Skies Provoke Outrage in Iraq, Eric Schmidth and Michael Schmidtt, New York Times 29/1 2012 (Citat: The drones are the latest example of the State Department’s efforts to take over functions in Iraq that the military used to perform. Some 5,000 private security contractors now protect the embassy’s 11,000-person staff, for example, and typically drive around in heavily armored military vehicles.)
– The U.S. Embassy in Baghdad hosts a conference for provincial non-governmental organizations (NGOs), Embassy of the United States, Baghdad, Iraq, jan.2012
– Greg Muttitt, Whatever Happened to Iraqi Oil? Greg Muttitt, Tom Dispatch 23/8 2012 (Citat: the first time pre-war oil plans hatched in the Pentagon by arch-neoconservative Douglas Feith’s Energy Infrastructure Planning Group (EIPG). In November 2002, four months before the invasion, that planning group came up with a novel idea: it proposed that any American occupation authority not repair war damage to the country’s oil infrastructure, as doing so “could discourage private sector involvement.” In other words, it suggested that the landscape should be cleared of Iraq’s homegrown oil industry to make room for Big Oil……The first permanent government was formed under Prime Minister Maliki in May 2006. In the preceding months, the American and British governments made sure the candidates for prime minister knew what their first priority had to be: to pass a law legalizing the return of the foreign multinationals — tossed out of the country in the 1970s — to run the oil sector. Avslutningen av artikeln är egentligen ganska optimistisk men lämnar frågan om Iraks framtid öppen.)
– In Search of a Sip of Water. The Children are Still Dying, Ramzy Baroud, counterpunch.org 24-26/8 2012
– Iraq announces 21 executions in single day: justice ministry, The Daily Star 28/8 2012
– Iraks barn. ”Var det värt priset?”, Bie Kentane, Iraksolidaritet

Tillägg: 
Av någon för mig obegriplig anledning gick det inte att kommentera denna post när jag lade ut den och jag hittar inget sätt att koppla på kommentarfunktionen igen, men när jag nu lägger in posten igen går det plötsligt att kommentera, så då gör jag så:

Ursprungligen utlagd 7/8 kl 21:33
Nu är jag tillbaka vid datorn igen och kan släppa fram kommentarer men jag behöver lite mer tid innan jag är inne i skrivandet igen.

Det blev alltså ett par dagars uppehåll då jag varit på mötet ”Nordiska fredssamtal i Degerfors” under helgen (istället för att arbeta på huset).

Helgen arrangerades av Folket i Bild/Kulturfront. Det blev några täta dagar med många intressanta talare som föreläste om pågående och tidigare konflikter i världen, om FN-stadgan och vad den säger om sådant som bombandet av Libyen samt om vad som faktiskt hände där m.m.

Jag har ännu inte hunnit smälta allt jag hört men hoppas väl kunna återkomma med lite information om mötet senare, om vad jag speciellt fastnade för i alla de föredrag som vi fick lyssna till. Dessutom har jag en packe böcker med mig tillbaka att plöja, som jag ska försöka skriva en del om också men jag lovar ingenting bestämt.

Det var mycket trevligt dessutom, att träffa flera andra bloggare, mejlvänner och vänner från FaceBook som jag inte träffat i verkligheten tidigare. Tack allihop för er vänlighet och uppmuntran. Schemat var så tätt dock, att det inte blev mycket tid över att prata med människorna som var där.

/Kerstin

Faking It: How the Media Manipulates the World into War (utlagd den 1/1 2012)

Så har vi optimismen om den nya mediasituationen:

Hillary Clinton: US Losing Information War to Alternative Media (Sänt av RT 3/3 2011)

(Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan)

/Kerstin

Länkar:
- Obama Seizes Control of All Communications Systems With Executive Order, Susanne Posel, Global Research 9/7 2012

Här, i ett mycket kort inlägg, säger Mc Cain att USA försåg ”rebellerna” i Libyen med vapen. Så den saken behöver man inte diskutera längre. Nu handlar det alltså bara om hur länge det dröjer innan man erkänner att man också bekostat den syriska oppositionens vapen och kamp.

McCain Claims U.S. Armed Libya Rebels To Make Case For Arming Syrians (utlagd 15/6 2012)

Det är ju möjligt, även om man har svårt att tro det, att USA inte direkt bidrar med pengar och folk till ”den Fria syriska armén”, som den så förförande kallas, de där som genomförde det ”fria” dådet i Houla, massakern alltså, vilket verkar helt klart idag.

Undrar förresten varför det är så svårt att få information från och om Libyen idag, hur det ser ut där nu, vad som händer. Nu härskar ju friheten i Libyen så journalister borde ju forsa in i landet för att beskriva hur det byggs upp igen och hur demokratin segrat. Men nej, det är nästan dödstyst om Libyen. Det är också ganska tyst i våra media om vad som händer i Irak numer, där det under alla de 10 år som kriget pågått där, har förekommit täta bombattentat mot den amerikanska militären, varför denna skjutit först och dessutom struntat i att fråga efteråt, men man har i våra media bara fått höra om attentat som tagit irakiska liv.

/Kerstin

Tillägg kl 17.30:
Hörde för någon timme sen på nyheterna att FN-observatörerna i Syrien ger upp då uppdraget blivit för riskabelt. Det kan betyda att attacken mot Syrien är nära förestående. Arma syrier. (2) Undrar så vad Ryssland gör om/när USA/Nato början sin invasion i Syrien. Detta är utan tvekan den farligaste situation som Västvärlden, framför allt Europa, befunnit sig i sedan andra världskriget.

Tillägg 17/5 2012 kl. 01.15
Läser nu att :”The Washington Post published an editorial Saturday condemning “illusions that the bloodshed in Syria could be stopped by United Nations diplomats”, (3) precis som om bombningarna av Libyen har stoppat våldet och skapat lugn och ordning i Libyen. Det var bara någon vecka sedan amerikanska konsulatet i Benghazi attackerades med en bomb. Eller som om USA:s militära intervention i Irak gjort det, för att inte tala om interventionen i Afghanistan.

Däremot har USA alltid vägrat att ens försöka skapa lugn och ordning med hjälp av diplomati och förnuftiga åtgärder, vilket visar att man vill ha krig och vill döda en massa människor och förstöra andra länder. Man vägrade i Libyen, där Ghadafi föreslog ett allmänt val med internationella observatörer, men se det passade inte krigarna, som förstås gjorde som USA/Nato begärde. Assad har dels ordnat en omröstning om en ny författning där majoriteten röstade för densamma. Dessutom hölls det allmänna val i Syrien i början av maj, där drygt 60% deltog, trots att de som röstade gjorde det under hot, från den våldsutövande oppositionen, och trots att oppositionen rekommenderade sina anhängare att inte rösta, även den fredliga oppositionen gjorde det.

Assad vann valet. Detta val har av USA betecknats som en fars för att det inte går att ha ett val under de syriska omständigheterna. Men när man tänker gå till val i Libyen nu då säger inte USA att detta är en fars. I Libyen där det fortfarande råder åtminstone ett lågintensivt inbördeskrig med ett antal olika miliser som vägrar lägga ifrån sig vapnen, som krigar mot varandra och som fängslar och torterar människor utan minsta antydan till rättsprocesser, där NTC inte har minsta kontroll över landet, (4) och där ingen som stött Ghadafi skulle få ställa upp. (Ingen skulle ens få säga något positivt om Ghadafi och hans tid utan att åka i fängelse, men högsta domstolen, läser  jag just, har upphävt denna lag.(5) Måhända har USA utövat viss diplomati här. Man kanske kan – om man vill, men innan Ghadaffi lynchats till döds ville man inte och nu vill man inte i Syrien?) Om det kommande valet i Libyen säger USA/Nato alltså inte att det inte går att anordna ett fritt demokratiskt val i ett land som befinner sig i sönderfall. Logiken är inte imponerande, men man räknar förstås med att Västvärldens medborgare (eller kunder kanske) inte förmår tänka en klar tanke. Gör de det?

Dessutom ljuger USA vidare, i gammal god stil. Man har ju rutin på den saken sedan sådär en 100 år tillbaka. (5)

Länkar:
1) BBC World News Editor: Houla Massacre Coverage Based On Opposition Propaganda, Chris Marsden, countercurrents.org 15/6 2012
2) FN:s observatörer i Syrien avbryter sitt arbete, Ekot 17.00 16/6 2012.
- Libya unrest: UK envoy’s convoy attacked in Benghazi, BBC News Africa 11/6 2012 (Har svenska media berättat om detta?)
- 3) Fighting intensifies in Syria as US pushes for expanded intervention, Patrick Martin, WsWs.org 11/6 2012.
4) Libya sees claims of beatings and human rights abuses as elections near
Government’s anti-militia SSC held responsible after leading human rights figure is seized and injured, Chris Stephen in Tripoli, The Guardian 3/6 2012 (Som sagt, utländska tidningar rapporterar i alla fall en del om tillståndet i Libyen. Jag läser nu inte alla svenska tidningar men jag lyssnar till radionyheterna och har inte hört någon på radion berätta hur det är i Libyen idag. Måhända finner reportrar och journalister på SR det genant att berätta vad deras hjältar från före och under USA/Nato-kriget mot Libyen har för sig numer. Och att en del av dem transporterats till Syrien och hjälper hjältarna där att skapa kaos i Syrien och be om Nato-stöd, det säger man inte heller på radion. Citat ur Guardian: The behaviour of the SSC (en specialtrupp som satts upp av NTC) is embarrassing for Britain and France, which took the lead in last year’s Nato bombing campaign that delivered victory to Libya’s rebels over the forces of the late Muammar Gaddafi….The Foreign Office says the UK has consistently raised with Tripoli the importance of respecting human rights and investigating allegations of abuses, including those by rebel forces. It was important the Libyan government reintegrated militias into society, and restored security to the streets, the FO said. On the eve of crucial elections, the country remains fractious. Tribal fighting in southern Libya left 150 dead in March; last month, a militia unit demanding back pay stormed the prime minister’s office, while skirmishes around Tripoli have frequently closed the border with Tunisia.)
5) Libya lifts law banning Gaddafi glorification, RT 15/6 2012(Alltid något. Människor blev tydligen arga på lagen: On Thursday, court head Judge Kamal Bashir Dahan ruled that the new law, passed in May, Reuters reports. ”In the name of the people, the court has decided to accept the appeal of Law 37 of 2012 as it is unconstitutional,” he said in a brief hearing.
Under that law, passed by the National Transitional Council, praising or glorifying the ousted Colonel Gaddafi was punishable by a prison sentence ranging from three to 15 years. The law also criminalized spreading news or information “harming the February 17 revolution.”)
6) Clinton ljög om ryska helikoptrar, Stefan Lindgren, Nyhetsbanken 15/6 2012
- Australia seeks access to ICC lawyer held in Libya. BBC News Africa 10/6 2012 (om två australiska advokater som försökte tala med Saif al-Islam men fängslades.)
- Tomgram: The Changing Face of Empire Nick Turse, Tom Dispatch.com 9/6 2012 (om hur USA:s nya krigstaktik ser ut.)
- Syria: As fighting continues foreign detainees may reach center stage (Op-Ed), Christoph R. Hörstel for RT, RT 16/6 2012

Det kan komma fler länkar här framöver. Rekommenderar dessutom Syrienblogg, som oförtröttligt plockar fram artiklar om Syrien och om vad som händer där.

Nu är det väl helt klart, i varje fall enligt media, att Bashar al-Assad sliter hårt för att Nato/Gulfstaterna ska ingripa i Syrien med militärt våld, mot honom och hans regering. I annat fall skulle han ju inte begå det ena massakern efter den andra. Så måste man förstå Hillary Clintons uttalanden:

Secretary of State Hillary Rodham Clinton, in a statement delivered to the conference, said the killings at Houla had “exposed the Assad regime’s determination to continue waging war on the Syrian people.”

“The international community cannot sit idly by, and we won’t,” said Clinton, who was traveling Wednesday in Central Asia.(1)

(Min översättning: Utrikesminister Hillary Rodham Clinton sade till konferensen att dödandet i Houla hade visat att Assads regim visat att den var fast besluten att fortsätta med sitt krig mot det syriska folket”.

”Det internationella samfundet kan inte sitta overksamt, och det kommer vi inte att göra” sade Clinton, som var på resa i Centralasien på onsdagen.)

Och Reuters skriver att hon sade:

”We are disgusted by what we are seeing (in Syria),” she told a news conference during a visit to Istanbul.(2)

(Min översättning: ”Vi förskräcks över vad vi ser (i Syrien)”, sade hon till en nyhetskonfens vid en visit i Istanbul.)

Och så blir det ännu värre när Reuters fortsätter:

….the Houla massacre, which the chief U.N. peacekeeper said was probably the work of Syrian troops and ”shabbiha” militia.(2)

(Min översättning:…Houla-massakern, som FN:S chef för fredsbevararna hävdade troligen var ett verk att syriska trupper och ”shabbiha” trupper. (Min anm: Shabbiha är namnet på vad den våldsamma oppositionen hävdar är hemliga regimdirigerade krigare.)

Vem i hela fridens dar tror att Assad-regimen är så dum att den inbillar sig att om den beordrar och utför dylika mordorgier så ska den få Västvärlden att tro på deras påståenden om att det är ”oppositionen” som utfört dem när Väst inte tror på och inte publicerar ett enda påstående från syriska regeringen normalt, och när man gör det någon sällsynt gång är det alltid tillsammans med mer eller mindre direkta anvisningar om att det där inte är sant, för oppositionen säger något annat och den kan vi lita på. Vem tror alltså att den syriska regeringen är så dum att den ställer till sådana här massakrer – och just nu?

Hur ”sanningsenlig” den av Västvärlden och Gulfstaterna betrodda oppositionen är har vi sett många exempel på under det gångna året. Vi såg hur den av Väst tillsatta regeringen i Libyen, NTC, och de s.k. rebellerna där  ljög ihop historier om Ghadafi och hans regim, som att han delade ut viagra för att hans soldater skulle orka våldta så många som möjligt, att han flög över Libyen och bombade ihjäl 6.000 personer redan under den första och andra veckan av upproret där. (3) Vi har sett hur Danny, Västvärldens mediaälskling, ljuger i våra TV-apparater om vad som händer i Syrien. (4) Vi har sett hur den s.k. oppostionen där filmar fejkade anfall från den syriska armén och lägger ut dem på YouYube bl.a. Och vi har sett hur våra media rapar all denna smörja utan att skämmas.

Hur dumma tror media och journalisterna att vi är? Eller hur dumma är journalisterna?

/Kerstin

Tillägg 11/6  kl. 02.45
Ännu mer ansträngningar från Assads sida att dra på sig och sin regim militärt ingripande från Väst. Stackarn att han behöver anstränga sig så mycket vänta så länge på att USA/Nato gör honom till viljes och krossar honom och hans numer folkvalda regim:

Syria slaughter: Up to 100 bound & slain in Hama massacre

(Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan)

Länkar:
(Fler länkar kan komma senare.)
1) New massacre in Syria reported as pressure on Assad mounts, Liz Sly and Joby Warrick, Washington Post 7/6 2012
2) U.N. monitors try to reach ”massacre” village, Mariam Karouny and Erika Solomon, Reuters 7/6 2012
3) A Victory for the Libyan People? The Top Ten Myths in the War Against Libya, Maximilian C. Forte, counterpunch.org 31/8 2011
- 3) Nu avslöjas Amnestys lögn – Ghadafi hade inte legosoldater, Motvallsbloggen 15/1 2012
4) Danny försvarar sig på CNN mot fejkanklagelsen, Motvallsbloggen 12/3 2012
4) Om propagandalögner om Syrien, Motvallsbloggen 8/3 2012
4) Om den syriska oppositionens fejkade videofilmer, Motvallsbloggen 24/4 2012
- Brittiska trupper inne i Syrien, Nyhetsbanken 6/6 2012
– Syrian rebels get influx of arms with gulf neighbors’ money, U.S. coordination, Karen DeYoung and Liz Sly, The Washington Post 16/5 2012
- The Truth about the ‘Free Syrian Army’ (Graphic content), Friends of Syria 9/6 2012 (Citat: Common sense tell us that it would be monstrous and idiotic for al-Assad to purposely carry out such attacks that only play into the hands of the Western powers giving them further excuse for armed intervention. Lite längre ner i artikeln: Is it a mere coincidence that during the secretive Bilderberg meeting earlier this month in Chantilly, Virginia (USA) that brought together key global power brokers and decision-makers of this world, they also invited Bassma Kodmani, member of the Executive Bureau and Head of Foreign Affairs at the Syrian National Council to attend? En beräknad framtida makthavare kan vi väl anta.

Här säger Lizzy Phelan en hel del viktiga saker om kriget mot Libyen och våldet mot Syrien. Enligt henne har media en stor del av skulden till det dödande som pågått och pågår i båda länderna. Det har hon helt rätt i. Utan medias krigspropaganda skulle det vara svårt för USA/Nato att attackera de här länderna. Och vi ska ju inte inbilla oss att Qatar och Saudiarabien bekostar den våldsverkande milisens framfart i de här länderna utan USA:s stöd, tillstånd och medplanering.

Hon har mycket intressant att säga i filmen nedan.Vi ska komma ihåg att Lizzy Phelan var  i Libyen ganska länge, under förspelet till Natos bombattacker mot Libyen och under den första tiden av detta bombardemang, ända fram tills Tripoli föll då hon fick fly under ganska dramatiska omständigheter. Hon har också varit i Syrien ganska nyligen.

Lizzie Phelan about the media conspiracy against Syria (Utlagd 9/2 2012)

I videon nedan berättar Lizzy Phelan kort om vad hon fann när hon kom till Syrien, att det inte alls var som man beskrivit situationen i västliga media och i Al Jazeera:

Lizzie Phelan – Syrian people support Bashar al-Assad. (utlagd 19/1 2012)

Kan dessutom berätta att, enligt Global Civilians for Peace in Libya, en milis övertog flygplatsen i Tripoli, Libyen, för att få en person frigiven som endera hålls som gisslan eller eventellt gripits av NTC, vilket senare visade sig vara fallet. De placerade tungt beväpnade bilar under alla flygplanen siktande på planen, medan de förhandlade om villkoren för att lämna flygplatsen.(1) Några timmar senare återtog regeringens styrkor flygplatsen.(2) Kaoset i Libyen fortsätter alltså.

I counterpunch.org läser jag idag:

Tarhuna tells us a great deal about the fragile state of Libyan politics. This town is divided in its loyalties. A considerable section remains loyal to Qaddafi, and has found no space to develop its allegiances in the political domain. A ban on the “glorification of Qaddafi” extends to offering any position words of the past forty years of Libya’s history. Such a ban, and a de-Qaddafication, has alienated this section of the population. (2)

Min översättning: Tarhuna säger oss en hel del om den ömtåliga tillståndet i Libyens politik. Den här staden är delad vad gäller lojaliteter. En avsevärd del av den förblir lojala mot Ghadafi och finner inget utrymme att utveckla sin tillhörighet på det politiska fältet. Förbudet att ”glorifiera Ghadafi” omfattar också förbud att yttra några positiva ord om de senaste 40 åren av Libyens historia. Ett sådant förbud, och en de-Ghadafiering, har alienerat den här delen av befolkningen.

Demokratiskt och bra och tydligen helt i överensstämmelse med de amerikanska demokratirådgivarnas inflytande i Libyen. Där ska 40 år av historien, om hur folket gick från nära nog total analfabetism till drygt 80% läskunniga, hur det fick bostäder, rent vatten, gratis skolgång ända upp till universitetsnivå, hur de hade gratis sjukvård etc. under Ghadafi, förtigas. Det får man inte längre tala om i Libyen. Det är som om Alliansen skulle stifta en lag här hemma om att det är förbjudet att tala om hur mycket bättre levnadsstandard det svenska folket fick under den socialdemokratiska eran. Nu försöker man visserligen propagandavägen förljuga denna period i vår historia, så att den ojämlikhet och den tilltagande fattigdom man skapar här nu, inte ska uppfattas för vad den är, en radikal försämring av den allmänna levnadsstandarden de senaste 15 åren, men man har i alla fall inte förbjudit människor att tala om saken. Här vet man att med propaganda kan man lura människor hur mycket som helst, så det räcker med sådan.

/Kerstin

Länkar:
1) Libya militia takes control of Tripoli airport, Global Civilians for Peace in Libya 4/5 2012
2) The Grammar of Guided Democracy. Convulsions in Libya. Vijay Prashad, counterpunch.org 5/5 2012 (Citat: At the Rixos Hotel, the US democratic consultants have been trying to “guide” the country to democracy, and to offer their wisdom about elections……There are already rumbles that this election will be more a selection, with the neo-liberal elements from the Libyan Diaspora favored over the more earthy fighters who shed blood since the 1990s in the revolts against Qaddafi’s regime.
- SYRIA: NATO’s Next ”Humanitarian” War? ONLINE INTERACTIVE I-BOOK, Prof. Michel Chossudovsky, Global Research 11/2-15/6 2012  (Undrar hur många som visste detta om Syrien, Citat: There is certainly cause for social unrest and mass protest in Syria: unemployment has increased in recent years, social conditions have deteriorated, particularly since the adoption in 2006 of sweeping economic reforms under IMF guidance. The later include austerity measures, a freeze on wages, the deregulation of the financial system, trade reform and privatization. (See IMF Syrian Arab Republic— IMF Article IV Consultation Mission’s Concluding Statement,  2006) Låter ganska likt det som gjordes i Libyen före upproret och där man också hade en stor arbetslöshet.)
- An Open Letter from an English Woman Living in Syria, Friends of Syria 5/6 2012 (Angela Formby har bott i Syrien 40 år och skriver bl.a. Citat: A business acquaintance of my husband was invited to join a peaceful demo after Friday prayers in Hama last summer. He was worried for his safety, but was given a red rose to carry and assured the whole thing would be calm and orderly, and seeing many other men from the mosque joining in with their small sons, he agreed. They walked for a very few minutes, the unarmed police watching them from the wayside, then a man NEXT TO HIM pulled out a gun and shot the nearest policeman dead. The result was a riot. With fatal casualties, reported on Jazeera as a gratuitous attack by the police on demonstrators…..
Shops in many parts of Aleppo have been shut after the owners found, painted on their shutters, ‘Close or be burned down’…..
By the way, if you hear of the death of a British citizen in Aleppo in the near future, it will be because this sort of opinion is enough to put me on a death list – and not a government one! Yours truly, Angela Formby.)
- Germany Want to Turn Syria into a Disaster Like Kosovo, Friends of Syria 5/6 2012 (Citat: Once again Kosovo is used as an example for the model being sought, even though anyone in Kosovo, be it Internationals from EULEX or NGOs will all tell the same story. Kosovo is a mess. In the more than 10 yrs that UN have been in the country they have done nothing but pay themselves huge wages, while the locals are unemployed and kill for work.)
- SAVE SYRIA: Demand An End to US-NATO Supported Sectarian Terrorists. US, Israel, and Saudi Arabia have plotted bloodbath for years. Friends of Syria 5/6 2012 (En bra översikt av de beslut och planer som gjorts upp sedan mer än tio år, för hur USA/Israel/Nato skulle ta ner de regimer som var associerade med g:a Sovjet.)
- Israeli Attack on Gaza, June 3-4, 2012, David Swanson, War Is A Crime.org 5/6 2012
- Al Qaeda And The USA, Michael Robeson, Counter Currents 5/6 2012 (Om hur Hilary Clinton nu erkänner att USA skapade ”Al Qaida” och om vitsen med att använda sig av dessa terrorgrupper.)
- US to Russia: Give Up or Swim in Our Sea of Syrian Blood. US Attempts to Mass-Murder Its Way to Victory in Syria. Tony Cartalucci, Land Destroyer 6/6 2012 (Citat: …Brookings Institution’s Middle East Memo #21 ”Assessing Options for Regime Change (.pdf),” makes no secret that the humanitarian ”responsibility to protect” is but a pretext for long-planned regime change.)

– Läs också Syrienblogg för mer information om Syrien.

Så här ser det ut i vissa områden i Libyen idag:

Unreported World – Libya: My Week With Gunmen (6 månader efter ”revolutionen” utlagd 3/6 2012)

Tillägg 1  4/6 kl  11.20 2012:
Den här filmen försvann snabbt. Men den finns att se här. Konstigt att så många TV-kanaler inte vill ge spridning åt sina nyheter. Eller är det så illa att påbud har utgått från högre ort att filmen inte får ligga ute på YouTube nu, just när Väst tänker sig att slå till mot Syrien och införa samma sorts ”demokrati” i Syrien som i Libyen?
Man kan också läsa jurnalisternas berättelse om resan till Libyen här.
Intressant att konstatera att där man idag hävdar att valet i Syrien är ett rent skämt, alternativt att det ju inte kan räknas eftersom det genomförs under vad som närmast är ett inbördeskrig, där är det ingen av Västmakternas företrädare som säger att det är meningslöst att anordna val i ett Libyen, som är i fullt kaos och där det råder vad som måste kallas ett allas krig mot alla. Vad gäller Libyen försöker istället dessa samma makter upprätthålla skenet av att demokratin är nästan genomförd redan och att allting är såååå mycket bättre där nu än tidigare, nu när libyerna är befriade.

Tillägg 2 9/6 kl 14.25: (Nedanstående film är nu samma som den ovan)
Har strukit en del av tillägget här eftersom vi funnit filen igen, efter att den i natt verkade ha försvunnit. Vi fortsatte att leta efter filmen idag, och hittade den igen på Channel 4, men med ett tillägg i URL:en, en annan URL alltså. Nu finns den således att se på länken ovan igen. Det kan ju hända att Channel 4 ändrar tillägg i URL:en när filmen inte längre är den senaste i en serie.  Så illa att man tagit bort den helt från nätet, som jag trodde, var det alltså inte. Underlättar för att hitta den gör ju inte detta dock

Nu har vi också hittat filmen på LiveLeak, och sätter in den istället:
Libya: My Week with Gunmen

Artikeln om besöket i Libyen finns också kvar. Där kan man bl.a. läsa att:

As we discovered during a sometimes frightening journey across northern Libya for the Channel 4 documentary series Unreported World, some militias abuse their power to terrorise local populations and exact horrific reprisals on their enemies. David Cameron stated a year ago that Britain’s intervention in Libya was intended to end dictatorship and install democracy. This aim has so far met with only partial success. Gaddafi has been replaced by what is in effect a patchwork quilt of local dictatorships. Even Tripoli is at the mercy of approximately a dozen rival militias. Ultimately they may not settle down until an agreement is reached over who controls the nation’s oil reserves.

(min översättning: Som vi upptäckte under vår ibland skrämmande resa genom norra Libyen för Channel 4:s dokumentärserie Unreported World, ägnade sig en del miliser åt att terrorisera de lokala befolkningarna och utöva verkligt ruskiga vedergällningsaktioner mot sina fienden. David Cameron påstod för ett år sen att Storbritanniens ingripande i Libyen skulle göra slut på diktaturen och införa demokrati. Detta har hittills bara varit en begränsad framgång. Gaddafi har ersatts av vad som är ett lappverk av lokala diktatorer. Till och med Tripoli behärskas av omkring ett dussin rivaliserande miliser. De kanske inte lugnar ner sig förrän det har nåtts en överenskommelse om vilka som ska kontrollera nationens oljereserver.)

Bara en sak här med anledning av rapporteringen på radion idag: Det har inte belagts av någon oberoende undersökning vilka som står bakom massakern i Houla. Den norske FN representanten, Mood, har inte sagt att det är den syriska armén som är skyldig. Den syriska undersökningen säger att det är den väpnade oppositionen som står bakom massakern. Regimen har inget att vinna på dylikt mördande, det har däremot den s.k. väpnade oppositionen, vilket redan visat sig. Det förefaller därför, enligt min uppfattning, osannolikt att massakern var den reguljära syriska arméns verk.

Vad gäller det senaste om Syrien, besök Syrienblogg.

/Kerstin

Tillägg 4/6  kl 16.30 2012, om Houlamassakern i Syrien
Här en film med två vittnen till vad som hände i Houla.
Witnesses to al-Houla Massacre in Syria (English subtitle by Syriaonline).wmv (Utlagd 1/6 2012)

Och varför inte titta även på denna film, om vad som sägs i Säkerhetsrådet om Houla Massakern:

Finally UN acknowledges armed terrorists’ role in Syria unrest (utlagd 30/5 2012)

Och här hotar Susan Rice, USA:s FN-amabssadör,som var en av de ivrigaste förespråkarna för ”no-fly zone” över Libyen, att landet skulle bombas alltså:

Rice to al-Assad: Your days are numbered (utlagd 7/2 2012)

Observera att FN, enligt sina stadgar, inte får ingripa för att avsätta ledare i medlemsstater, och Syrien är medlem i FN, och att inget land får angripa något annat land med mindre än det självt är militärt hotat/angripet av detta land. Rätt och moral står inte högt i kurs i den nya globaliserade värld vi lever i nu. Vilket land som helst, som inte lydigt går i USA:s ledband kommer att drabbas av samma öden som Libyen och nu Syrien. USA har hittat det idiotsäkra sättet att attackera andra stater och avsätta deras regimer, för i vilket land finns det inte regimkritiker, i vilket land finns det inte skjutgalna vettvillingar, vilket land kan man inte skicka in legoknektar att skapa kaos och det perfekt skälet för USA att attackera?

Länkar:
- Syriens kommentar till Houla-massakern, Motvallsbloggen 29/5 2012
- Lies, War, and Empire: NATO’s “Humanitarian Imperialism” in Libya, Andrew Gavin Marshal 26/8 2011
- Initial Report of Judicial Investigation Committee on al-Houla Massacre: Victims belonged to Peaceful Families who Refused to Stand up against State, nsnbc 1/6 2012
- US / NATO War on Syria and Iran likely in Spite of Security Council Veto, Christof Lehmann, nsnbc /6 2012 (Nog verkar det som om USA och Ryssland just nu ägnar sig åt ett slags ”chicken race”, försöker få den andre att ge sig först. Sådant spel på den här nivån är fruktansvärt farligt – för oss alla. Det kan i värsta fall resultera i ett nytt världskrig.)
- Vilka var mördarna i Hula? 8 Dagar 2/6 2012 (Citat: Den ryske frilansjournalisten Marat Musin presenterar ett sensationellt vittnesmål ifrån byn Hula i Syrien. Enligt honom begicks massmorden i byn av wahhabitiska rebeller, som samlade liken i moskén och därefter tillkallade al-Jazeera och FN. De 108 mestadels bakbundna offren, däribland många barn, tillhörde ”fel” islamsk sekt.)
- Bosnia, Kosovo, and Now Libya: The Human Costs of Washington’s On-Going Collusion with Terrorists, Peter Dale Scott, The Asia-Pacific Journal: Japan Focus 1/8 2011 (Citat: London Daily Telegraph reported, ”Under rebel control, Benghazi residents are terrorized, many ”too frightened to drive through the dark streets at night, fearing a shakedown or worse at the proliferating checkpoints.”
Moreover, about 1.5 million black African migrant workers feel trapped under suspicion of supporting the wrong side. Numbers of them have been attacked, some hunted down, dragged from apartments, beaten and killed. So-called ”revolutionaries” and ”freedom fighters” are, in fact, rampaging gunmen committing atrocities airbrushed from mainstream reports, unwilling to reveal the new Libya if Gaddafi is deposed. Thomas Mountain concurs that “Since the rebellion in Benghazi broke out several hundred Sudanese, Somali, Ethiopian and Eritrean guest workers have been robbed and murdered by racist rebel militias, a fact well hidden by the international media.” Such reports have continued. Recently, Human Rights Watch accused the rebels of killing Gaddafi supporters who were just civilians and looting, burning and ransacking pro-Gaddafi supporters’ houses and areas.”  Detta skrevs alltsåi augusti 2011, innan Ghadafi hade mördats och innan USA m.fl. började tala om ”den lyckade operationen i Libyen. De som följde med i internationella media visste detta redan då men svenska media teg som muren om det här. Rellerna var, enligt dessa, superhjältar, den stora Godheten som kämpade mot den stora Ondskan. Sedan blev  det precis som de flesta med vissa insikter förutsade, ett betydligt värre elände när Ghadafis regim störtades, inte bara för Libyerna utan även för andra delar av Afrika. Och nu står Syrien på tur.)

Bara svenska media vet inte, eller tiger om det som verkar vara allmänt känt utomlands, nämligen att upprorsmännen i Syrien betalas av Gulfstaterna, som också förser dem med vapen (liksom dessa betalade för kriget i Libyen), de där ”superdemokratiska” staterna Qatar och Saudiarabien ex. som, om vi ska tro svenska media, brinner för att få vara med och införa demokrati  i Syrien, liksom de gjorde för införande av demokrati i Libyen. Ingen kan få mig att tro att dessa gulfstater gör på det sättet utan att de har tillstånd, stöd och uppbackning för detta från USA:s regering.

När Sverige exporterar vapen till Saudiarabien, då vet däremot svenska journalister att det inte handlar om export till en demokratisk och trevlig stat och kritiserar exporten intensivt. Visst är det märkligt. Vad menar journalistkåren egentligen? Eller har den vattentäta skott mellan hjärncellerna så att när några celler vet att Saudiarabien är väldigt långt från demokrati och reagerar mot svensk vapenexport dit, då har dessa hjärnceller ingen kontakt med de hjärnceller som är inblandade i skriverierna om Syrien och vad som händer där och då finns det inga celler alls som slår larm om att det är något här som inte stämmer. Eller vad ska vi mediakonsumenter tro?

Detta får vi exempelvis veta om vi läser Washington Post:

Syrian rebels battling the regime of President Bashar al-Assad have begun receiving significantly more and better weapons in recent weeks, an effort paid for by Persian Gulf nations and coordinated in part by the United States, according to opposition activists and U.S. and foreign officials.(1)
(Min översättning: De syriska rebellerna som slåss mot president Bashar al- Assads regim har börjat få avsevärt mycket mer och bättre vapen de senaste veckorna, en insats som betalas av Gulfstaterna och som delvis samordnas av USA, enligt oppositionens aktivister och USA:s tjänstemän för utrikesfrågor. /Min kursivering)

Och tidningen fortstätter med att säga att:

The new supplies reversed months of setbacks for the rebels that forced them to withdraw from their stronghold in the Baba Amr neighborhood of Homs and many other areas in Idlib and elsewhere.
“Large shipments have got through,” another opposition figure said. “Some areas are loaded with weapons.”(1)
(Min översättning: De nya stödet vände månader av tillbakagång för rebellerna som tvingade dem att dra sig tillbaka från sina ställningar i Baba Amrs omgivningar i Homs och många andra områden i Idlib och på andra ställen.
”Stora leveranser har kommit igenom,” sade en annan oppositionsperson. ”Somliga områden är nerlusade med vapen.”)

Fler märkligheter alltså, med tanke på Kofi Annans fredsplan. Vad menas? Att under tiden som den reguljära syriska armén inte fick visa sig i stort sett, enligt fredsplanen, och tvingades dra tillbaka alla sina trupper, så utrustades upprorsmännen med vapen utifrån så att de kunde stärka sina ställningar igen. Det låter inte som om fredsplanen var en fredsplan utan tvärtom en plan för att rusta upp upprorsmännen och ge dem friare spelrum, som en noggrant gillrad fälla för den syriska regimen alltså.(2) Men visst, så gick till i Libyen också, trots påbjudet vapenembargo.

Artikeln forsätter med att tala om att upprorsmännen dödat 23 syriska soldater i en attack vid en miltärbas. Så blir det ännu värre:

Administration officials also held talks in Washington this week with a delegation of Kurds from sparsely populated eastern Syria, where little violence has occurred. The talks included discussion of what one U.S. official said remained the “theoretical” possibility of opening a second front against Assad’s forces that would compel him to move resources from the west.
(Min översättning: Administrationens tjänstemän (min anm.:de amerikanska tjänstemännen) förde också samtal i Washington den här veckan med en delegation kurder från det sparsamt befolkade östra Syrien, där det varit ganska lite våldsamheter. Samtalen inkluderade diskussioner om, som den amerikanske tjänstemannen sade, den ”teoretiska möjligheten att öppna en andra front mot Assads styrkor som skulle tvinga honom att flytta styrkor från väster.)

Vad sysslar USA med här? Jo liksom i Libyen styr man skeendena systematiskt mot störtandet av Syriens regering och ett totalt sönderfall av Syrien, vilket kommer att leda till ett blodbad av värsta tänkbara slag. Det är de yttre makterna, med USA som ledande och Qatar och Saudiarabien m.fl. som lydiga och betalningsvilliga vasaller, som driver Syrien mot samma katastrof som den som samma makter skapade för Libyen, men den pågående katastrofen i Libyen talar inte media om alls – förstås. Inte så roligt kanske att tala om vad det var man ivrade så för före sammabrottet i Libyen. Media är nämligen i högsta grad medansvariga till det elände som libyerna upplever nu och kommer att leva med många år framöver. Utan en nära nog samlad mediauppbackning hade det varit svårt för Nato att bomba sönder Libyen och utan samma mediauppbackning nu är det svårt för USA med vasaller att förstöra Syrien och förorsaka ännu mer massmördande där.

Jag drar mig dessutom inte för att hävda att media i  högsta grad är medansvariga till massakern i Houla, genom att de stött ett uppror som det inte finns folkligt stöd för i Syrien. Det finns många syrier som vill ha förändring, men en överväldigande majoritet vill att den ska genomföras med fredliga medel och på fredlig väg och stöttar inte alls våldsmännen och den vill inte alls ha utländsk inblandning i Syriens inre affärer.

/Kerstin

(Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien)

Länkar:
1) Syrian rebels get influx of arms with gulf neighbors’ money, U.S. coordination, Karen DeYoung and Liz Sly, Washington Post 16/5 2012
- Fredsplanen för Syrien – en noggrant planerad fälla, Motvallsbloggen 8/4 2012
- Save Syria: Demand End to Supporting Sectarian Terrorists. US, Israel, and Saudi Arabia have plotted bloodbath for years, Tony Cartalucci,
Land Destroyer 2/6 2012 (I den här artikeln får man mängder av länkar till sidor med den information som media i Sverige inte består oss svenskar med.)
- Syrien kan slitas sönder, Hans Öhrn, Flamman 18/5 2012
- Perception Management For War On Syria, Moon of Alabama 31/12 2012
- THE HOULA MASSACRE: Opposition Terrorists ”Killed Families Loyal to the Government”, Detailed Investigation, Marat Musin, Global Research 1/6 2012 (We call on our readers to forward this report far and wide, post it on facebook. 
The massacre in Houla is being blamed on the Syrian government without a shred of evidence. The objective is not only to isolate Syria politically and economically, but to develop a pretext and a justification for waging an R2P humanitarian war on Syria.
The US Ambassador to the United Nations Susan Rice has hinted that if the Security Council does not act, the US and its allies may consider ”taking actions outside of the Annan plan and the authority of the [UN Security] Council.” (Min anmärkning: Som om man inte redan gör det. Så ska vi erinra oss att det var ett bra tag sedan Obama talade om att Assad måste avgå, precis som han gjorde vad gällde Ghadafi redan på ett ganska tidigt stadium. Detta måste tolkas som att USA tänker se till att Assad faller, och nu börjar man tala om brott mot mänskligheten också, att han är ansvarig för massakern i Houla, som ingenting tyder på att han är.)
This report by Marat Musin confirms that crimes against humanity are being committed by terrorist militia.
It is essential to reverse the tide of war propaganda which uses civilian deaths as a pretext to wage war, when those killings of civilians were carried out not by government forces but by professional terrorists operating under the helm of the US-NATO sponsored Free Syrian Army.)