Sommarens bästa och mest intressanta sommarprogram är just slut. Alla svenskar som vill veta hur upplurade vi är måste lyssna på det. Det går i repris senare i kväll. (OBS Ändrat här. Det är följande som gäller. Sr skriver: På grund av tablåförändringar i samband med Ingmar Bergmans bortgång så börjar reprisen av Peter Rost kl 23.07.)

Peter Rost, mannen som skrev boken Sjuka pengar berättar om hur det går till i den stora företagarvärlden, hur de multinationella företagen fifflar med skatter och priser, hur svenska företagare i själva verket bildar förbjudna priskarteller, hur människor i USA faktiskt har det.

Det är inte nyliberalernas, eller de konservativas fantastiska USA han beskriver. Det är demokratins död.

Han berättar om hur de multinationella företagen redovisar noll kronor i vinst i Sverige och därmed kommer helt undan med skatten. Det får mig att tänka på Görans Perssons glädje då Ford köpte upp Volvo och då han menade att det var så bra, för därmed fick vi in friska pengar i landet, dollar dessutom. Sanningen är alltså att därmed slapp Volvo, med intill säkerhet gränsande sannolikhet, betala skatt i Sverige. Det vill säga, Volvo blev ett gigantiskt utflöde av svenska kronor istället, liksom Astra då detta företag köptes upp. Undrar om Persson visste detta och lurade oss alla, eller om han bara är otroligt okunnig?

Jag ska inte tala om vad jag tänker om dem som, efter att ha lyssnat på Peter Rost, inte blir övertygade vänstermänniskor, dvs. riktiga sådana, inte sådana som Göran Persson och hans s.k. förnyare.

Jag är full av beundran för Peter Rost, som trots att han inte bara riskerade, utan också faktiskt förstörde sin egen karriär i läkemedelsbranschen, gått ut och berättat. Det han därmed demonstrerar är sant civilkurage. Det finns inte så många människor som besitter ett sådant.

Nu ska jag äntligen göra slag i saken och göra det jag länge tänkt göra, köpa hans bok om de sjuka pengarna i läkemedelsbranschen.

Länkar:
– Om Sommarprogrammet, sr
– Peter Rost, sr
– ”Storbolag smiter från svensk skatt”
– Peter Rosts hemsida QUESTION AUTHORITY
Just nu har Peter Rost lagt ut ett antal länkar om det som han berättade om i sitt sommarprogram. Jag lägger också ut en länk till hans blogg i min länkrulle th.

Rekommenderas också till läsning:
– Whistle-blower eller surt sa räven?, Kultur
– Göteborgsposten fr. 2003, om läkemedelsföretagens skattesmitning, Question Authority

Apropå alla dessa liberaler (av alla schatteringar) som anser att allting ska vara så fritt, både knark och prostitutionen, och som gärna hänvisar till Holland som frihetens stamort i Europa, rekommenderar jag idag en artikel i AB av Gunnar Ohrlander: ”När doktorerna vann en narkotikapolitisk skrällseger:

Doktorerna har vunnit en skrällseger och narkotikapolitiken blivit ett skott i mörkret.
Kanske är det bara en tidsfråga innan svenska myndigheter börjar praktisera samma tillvägagångssätt som i Holland. Där ger man knarkarna låga doser metadon på morgnarna för att deras behov av att göra inbrott före lunch ska begränsas.

Käckt eller hur, och bidrag brukar ju (knark)liberalerna inte gilla och att detta förekommer i Holland talar de aldrig tala om.

Fast det är klart, de anser att om man bara släpper knarket fritt så kommer priserna att bli så låga att knarkarna inte behöver stjäla ihop till sina behov. De kan ju ha rätt i det, knarkarna kanske inte behöver stjäla lika mycket i alla fall – om knarket skulle bli billigare och mer lättillgängligt. Fast jag undrar jag, det finns något som heter priskarteller också, gissar att knarkhandlare är väl införstådda i hur sådana fungerar och det som folk är i desperat behov av brukar inte reas ut ens på fria marknader.

Jag undrar alltid dessutom, om de som talar för legalisering av knark är beredda att ta hand om egna knarkande barn framöver, i frihetens namn, om deras barn råkar pröva på och åker dit på att bli beorende? Känner de någon som vårdar sina narkomaniserade barn eller syskon? Vet de vilket elände narkotikan ställer till med, inte bara för knarkaren själv utan för många människor i hans/hennes omgivning? Vet de att varje narkoman snabbt skapar rent kaos i sin omgivning och totalförstör livet för många människor? Jag betvivlar starkt att de vet och förstår vad det här handlar om.

Länk:
– Piller mot knark?, AB
– Fredrik Federley om kokainet och haschet, Rond, P3
– Den ofrivilliga medmissbrukarens helvete, Alba

Andreas Gustafsson, som jag normalt tycker är en mycket bra journalist, går i senaste Dagens ETC till attack mot scientologerna och deras varningar för antidepressiva och andra lugnade preparat (tyvärr finns kommentaren inte på nätet just nu) och här är jag kritisk. Han gör rätt i att varna för scientologerna, som är ett vinstdrivande företag av det ruskigare slaget och knappast en religion eller en seriöst fungerande organisation (kyrka började man kalla sig för att komma undan med skatt en gång i tiden om jag inte misstar mig). Att de skumma scientologerna arbetar mot psykiatriska medikamenter har varit en vanlig anklagelse mot dem som bekämpat oansvarig förskrivning av benso och SSRI. Man ska dock veta att det finns människor som mår mycket illa och skadas allvarligt av antidepressiva (SSRI) och bensodiazepiner och att de som råkar illa ut knappast har några andra ställen att vända sig till för att få hjälp att komma ur sitt drogberoende.

Det är ingen slump att så många filmskådespelare i USA blivit medlemmar i scientologkyrkan. Det har de blivit för att de har sett vad sådana här preparat kan ställa till med, inte sällan för att de själva drabbats och då har de inte haft någon annan organisation att vända sig till för att få hjälp att komma ur ett drogberoende som de far illa av. Skådespelare ordineras ofta uppåtchack eller lugnade preparat och antidepressiva för att orka med de hårda villkor som de arbetar under vid filminspelningar. Ett stort antal skådespelare har genom åren fått sina liv totalförstörda genom att de, på läkares ordinationer, börjat droga sig för att klara påfrestningarna.

De skådespelare som gått med i scientologerna, som John Travolta och Tom Cruise exempelvis, och som Andreas Gustafsson angriper i sin kommentar i ETC, har pengar. De har råd att gå med i scientologkyrkan och få hjälp där och att scientologerna eventuellt lurar av dem en massa pengar är förstås dystert för dem men något som de kan kosta på sig för något som kanske trots allt hjälper dem till bättre liv. Det är värre för alla andra som luras in scientologkyrkan och blir mer eller mindre ekonomiska slavar där. Det är av det här skälet som det är så viktigt att de som drabbas av de här drogerna erkänns och att de får hjälp av andra, mer seriösa organisationer.
Egentligen borde läkarvetenskapen hjälpa dem med det här. Det gör den inte och detta är ett av skälen till att det var förskräckligt att vår borgerliga regering nyligen drog in alla medel till Kilen, en av de få seriösa hjälporganisationerna för dem som far illa av de här preparaten och som behöver hjälp och stöd för att komma ifrån dem. Genom att förfara på det här sättet, och genom att den traditionella medicinen inte erkänner att en del människor far illa på de här medlen, breddar man bara marknaden för scientologerna och serverar dem ännu fler offer att förslava, suga pengar och arbete ur. Det snällaste man kan säga om att dra in medlen till Kilen är att åtgärden grundar sig i en skriande okunnighet. Det mindre snälla man kan säga, och som kanske är den verkliga orsaken till regeringens agerande, är att det hela var en åtgärd beställd av det medicinindustriella komplexet.

Det är nu en gång så att det går att tjäna pengar på nästan allting. Scientologerna kom tidigt på att de kunde tjäna pengar på dem som drabbades av medicinberoende. De kan inte tjäna dessa pengar för att alla mår så himla bra på de här medlen. De kan tjäna pengar på folk för att ett antal människor, ganska många dessutom, mår så fruktansvärt dåligt av att äta dem, och för att många också får stora svårigheter när de vill försöka sluta äta dem. Man ska också komma ihåg att scientologerna även kämpade mot bensodiazepinerna, som när de kom för omkring 50 år sedan påstods vara helt ofarliga, medel som numer är narkotikaklassade och som förstört och fortfar att förstöra många människors liv.
För bara några dagar sedan fick Ove Carlsson rätt i en skiljedom, där det erkändes att han lidit under åtminstone tre år, av de abstinensbesvär han drabbades av när han slutade äta benso.

Det är dessutom numer erkänt att många som begår brott tar Rohypnol (ett bensoliknande preparat, sömnmedel). Så här skrev Aftonbladet om saken för drygt fem år sedan:

”Med en starköl förvandlar det ungdomar till mördarmaskiner”
Justitieminister Thomas Bodström vill totalförbjuda sömnmedlet Rohypnol.
  – Med en starköl förvandlar det ungdomar till mördarmaskiner, säger han.
  Många som jobbar inom rättsväsendet håller med honom.
………..
– Alla poliser och vi andra som arbetar inom rättsväsendet vet att Rohypnol förvandlar de här småkillarna till mördarmaskiner i kombination med alkohol, och det är det som sker i Stockholm i dag, säger han

Argumenten för benso och/eller antidepressiva och mot dem som försöker hjälpa dem som skadas av de här medlen, ska handla om vad de här preparaten faktiskt åstadkommer, hur människor faktiskt reagerar på dem. Det är väl känt att människor reagerar olika på samma preparat och att de här preparaten kan slå alldeles fel när de intas tillsammans med alkohol eller andra preparat. Dessa nerdrogande preparat ska inte försvaras eller hävdas vara ofarliga och välsignelsebringande för alla, med hänvisning till att en snuskig, vinstdrivande organisation säger att de är dåliga. Även snuskiga organisationer har rätt i sak ibland, eller delvis rätt i sak. Scientologerna har delvis rätt i det här fallet. Argumentet att man ska tro på de här drogerna bara för att scientologerna varnar för dem, bygger inte på fakta eller vetenskapliga undersökningar, det bygger endast på ”guilt by association”: ”Scientologerna är skumma typer som lurar pengar av folk och förslavar dem, de säger att lugnande medel och antidepressiva är dåliga – alltså är dessa droger bra”.

Dessutom, och jag har skrivit återkommande om detta, så är det mycket underligt att alltfler sjukpensioneras på grund av depression idag, om nu de här preparaten är så fantastiska – för alla och utan undantag. Det är lika underligt att alltfler behandlas med elchocker idag, om nu de antidepressiva medlen är så fantastiska.

Jag har de senaste fem åren bekämpat oansvarig förskrivning av lugnande medel och antidepressiva. Jag förnekar inte att somliga kan bli hjälpta av de här preparaten, jag hävdar bara att somliga inte blir hjälpta utan att de tvärtom blir sjuka av dem, och jag hävdar att förskrivningen av sådana här medel sker skandalöst oansvarigt och utan den uppföljning och kontroll som borde vara självklar för varje seriös och vetenskapligt agerande läkare. Jag hävdar vidare att läkare i alldeles för många fall vägrar erkänna patienternas besvär som orsakade av de preparat de skrivit ut, trots att det finns många vittnesmål om hur illa en del far av att äta benso och/eller SSRI, och när de försöker sluta äta dem.

Och slutligen och för säkerhets skull – jag försvarar definitivt inte scientologerna, utan jag anklagar alla dem som genom sin nonchalans, sin envisa tro på de här preparatens välsignelse för alla, driver in hjälpsökande människor i scientologkyrkan. Det gör man när man vägrar se preparatens verkliga verkningar på somliga människor och när man drar in allt stöd till de seriösa alternativen för dem som vill ha hjälp att komma ur sitt beroende – som Kilen exempelvis.

Länkar:
– SSRI – inte så förträffliga som man påstått, Motvallsbloggen 26/6 2007
– Läkemedelsdomen som i alla fall är en pytteliten seger,Motvallsbloggen 20/6 2007
– Staten drar in bidragen till Kilen – en tragedi, Motvallsbloggen 28/12 2006
– Dramatisk ökning av elchocksbehandlingar i Sverige, Motvalslbloggen 21/8 2006
– Läkemedelsindustrin mutar läkare – det har jag misstänkt länge, Motvallsbloggen 10/6 2006
– Läkare/forskare köpta av läkemedelsindustrin, Motvallsbloggen 20/4 2006
– Alltfler unga sjukpensioneras pga depression, Motvallsbloggen 25/2 2006

Nu börjar de komma, rapporterna om att SSRI har sina baksidor också. Framgångssagan SSRI (framgång för läkemedelsföretagens kassor alltså, saga för resten av oss) har nu varat i snart tjugo år och därmed börjar avigsidorna bli så påtagliga att de inte längre går att bortförklara helt, precis som varit fallet med samtliga de nervmediciner som varit föregångare till SSRI, opium, amfetamin, barbiturater, Neurosedyn, bensodiazepiner m.fl. Alla har varit helt ofarliga i början, samtliga, utom SSRI-preparaten, är idag narkotikaklassade och med erkänt allvarliga biverkningar och följdproblem. Varje gång ett av psykiatrins nya undermedel visat sig inte vara så underbart som man sagt i början, har läkemedelsföretagen presenterat en ny ”totalt ofarlig , icke vanebildande medicin” med underbara, ja rent fantastiska egenskaper.

Så här säger man om SSRI-preparaten på Ekot idag, apropå att forskare har upptäckt att SSRI förstör skelettet:

Studierna visar att bentäthet i höften minskar betydligt mer för dem som tar antidepressiva mediciner än för dem som inte tar sådana preparat.

Men inte ska vi tro på det, eller vara oroliga inte:

Lennart Forslund på Läkemedelsverket säger till TT att biverkningarna ändå inte är så allvarliga att risken överväger nyttan eftersom depression i sig är en sjukdom som är dödlig.

Läkemedelsverket, som betalas av de läkemedelsföretag vars produkter de ska granska och godkänna, förklarar alltså, överraskande nog, att det där är ingenting att bry sig om, för tänk så många som räddas av SSRI.

Hur många är de som räddas – i verkligheten? Var finns de verkligt systematiska och vetenskapligt oantastliga rapporterna om den saken? Jag har läst det mesta jag kommit över om SSRI och benso de senaste 7 åren och inte hittat några sådana vetenskapliga rapporter, utförda av oberoende forskare.

Jag har ställt följande frågor tidigare:
Varför ökar antalet personer som sjukpensioneras pga depression när dessa förträffliga mediciner, SSRI, finns idag? Varför ökar självmorden igen, trots att det finns så fantastiska mediciner mot depression, SSRI? Varför ökar användandet av elchocker, trots att dessa underpreparat, SSRI, finns tillgängliga?

Se också mina tidigare inlägg om de här preparaten och om läkares slarviga förskrivning av sådana, klicka på Categories: Vård/omsorg t.h. på bloggen.

Länk:
– ”Antidepressiva medel ökar benskörhet”, Ekot kl. 01.00
– Antidepressiva kan ge benskörhet, DN

Äntligen rör det lite, lite, lite på sig i alla fall. En person, Ove Carlsson, som skadats av bensodiazepiner och som skrivit en bok som sitt öde (Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet), har fått rätt till ersättning för tre av sina många fler år av lidande pga de bensopreparat han fick utskrivna till sig.
På Ekots sida kan man bl.a. läsa att:

En patient som fått långvariga biverkningar av lugnande läkemedel med bensodiazepiner har rätt till ersättning. Det har för första gången slagits fast i en skiljedom. Och det kan få betydelse för hundratusentals människor, säger Lena Westin i konsumentföreningen Kilen, som stödjer människor som skadats av läkemedel.
………
Medicinsk expertis menar ofta att besvären kan hänga ihop med psykiska besvär som funnits från början. Så säger också professorn på Läkemedelverket, Björn Beerman till Ekot.


Lena Westin har jobbat med den här frågan i 30 år, på Kilen, som hjälpt och stöttat många personer som drabbats av allvarliga biverkningar och utsättningsproblem/abstinensproblem efter att de har ätit lugnande (bensodiazepiner) och antidepressiva (SSRI). Hon menar att det finns cirka 200 000 människor i landet som fått problem, men som inte fått stöd från sina läkare.
Den borgerliga och totalt empatifria regering vi nu fått drog förstås omedelbart in det ekonomiska stödet till Kilen (läkemedelsföretagens högsta önskan skulle jag tro). Problemet skulle handhas av Läkemedelsverket menade den, vilket är som att sätta bocken till trädgårdsmästare.

Det otäcka med de här preparaten, vid sidan av de kroppsliga eländen som de kan skapa för somliga, är, att har en människa en gång börjat äta sådana, så har personen ifråga därefter sällan någon som helst chans att bli trodd om någonting av myndigheter eller läkare. Att börja ta sådana här preparat är detsamma som psyksjukförklara sig själv. Det spelar sedan ingen roll om man börjar äta medlen pga PMS, på grund av sorg efter ett dödsfall, på grund av nedstämdhet i samband med att man slutar röka etc., har man en gång ätit piller av det här slaget kan man därefter alltid förklaras icke-tillräknelig av ett antal psykiatriker och man får räkna med att aldrig bli trodd i eventuella framtida tvister med myndigheter.

Psykiatriker kan tycka och tro lite vad som helst, de är ofta oeniga och de experimenterar vilt med sina patienter och deras nervsystem. Ingenting kan idag övertyga mig om att de vet vad de gör eller talar om, att de grundar sig i vetenskap och beprövad erfarenhet. Alltför många av dem grundar sig i sin tro och i sin övertygelse om sin egen förträfflighet och ingenting annat. Det allra värsta är att samhället i övrigt tillskriver dem just det de själva tror att de besitter – en gudagiven förmåga att veta och förstå sådant de inte kan veta och inte kan förstå.

Det lustiga är också att när människor blir sjuka, psykiskt labila eller drabbas av dilirium eller andra psykiska besvär efter att de har brukat icke tillåten narkotika, eller alkohol, alltså medel som påverkar nervsystemet, då är det en självklarhet att deras tillstånd beror på de preparat de stoppat i sig och då har de sig själva att skylla, är själva ansvariga för de tillstånd de befinner sig i. Men stoppar människor i sig narkotiska eller andra nervpåverkande preparat som ordinerats och skrivits ut av psykiatriker och läkare (och benosdiazepiner är narkotikaklassade idag, men ansågs helt ofarliga på den tiden Ove Carlsson fick sitt första recept på preparatet – för prostatabesvär!), se då kan det inte vara preparatens fel om människorna drabbas av samma typer av problem. Då är dessa problem bara ren inbillning och tecken på psykisk sjukdom som ingen kan rå för, och framför allt inte läkarkåren eller det medicinindustriella komplexet.

Besök Ove Carlssons hemsida, läs de artiklar han lagt ut och läs domslutet som han också har lagt ut på sin hemsida. Jag har både läst hans bok Snärjd och nu domslutet. Jag är utan vidare beredd att tro mer på Ove Carlsson än på flera av de psykiatriker som uttalar sig i fallet då jag sett eländen som människor drabbats av pga de här preparaten, och också sett hur läkare envisas med att hävda att de biverkningar människorna drabbats av, i själva verket är tecken på deras psykiska instabilitet eller andra psykiska sjukdomar.

Under categories ”vård/omsorg” finns flera inlägg på Motvallsbloggen om de här problemen.

Länkar
– Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet
– Dom avseende rätten till ersättning från Läkemedelsförsäkringen
– Läkemedelsdom kan få betydelse 
för hundratusentals patienter, Ekot
– Staten drar in bidragen till Kilen – en tragedi, Motvallsbloggen

Hör på Kaliber, i P1 idag, hur staten satsat stora pengar på att hyra privata ”utvärderare” av sjuka människors tillstånd. Nu hyr Försäkringskassan in konsulter med uppgiften att friskförklara människor som egentligen är i behov av vård eller andra stöd. Syftet är förstås att tvinga fler att gå tillbaka till sina arbeten och att spara in utbetalningar för sjukpensioner och sjukskrivningar.

Staten, oavsett regeringarnas färg, river kompetenssystem på löpande band genom nedskärningar i offentlig sektor. Man avskedar människor inom Försäkringskassan och ersätter dem med okunniga konsnylter och mygelföretag och för säkerhets skulle undviker man noga att kontrollera om man får den vara man använder skattebetalarnas pengar för att köpa.

Här öppnades (av den tidigare socialdemokratiska regeringen, och den borgerliga fortsätter på samma linje – knappast överraskande), ännu ett område för de där privata initiativen som våra regeringar månat så intensivt om de senaste 20 åren. Så öppnades ytterligare ett svart hål av möjligheter för myglare och bedragare att roffa åt sig skattebetalarnas pengar för uselt utförda insatser.

Varför är jag inte förvånad? Jo jag känner igen det här sedan slutet av 80-talet, då man började experimentera med målstyrning och med privatiseringar av statliga och kommunala ansvarsområden. Sfi (svenska för invandrare), som jag arbetade med då, var en av de verksamheter man testade den nya styrningsmodellen (hämtad från näringslivet) på. Experimentet misslyckades kapitalt – alltså fortsatte man att med tilltagande hastighet genomföra samma vanvett inom område efter område.

Så undrar somliga varför socialdemokraterna förlorade valet.
Med den här regeringen försvinner hoppet för ännu fler människor. Man behöver inte fråga sig vilket parti som idag tjänar på den här politiken.

Länkar:
– Kaliber, P1, SR

Tidigare inlägg på Motvallsbloggen om området:
– Köp- och sälj-system i offentlig verksamhet, rena galenskapen, 1/3, 2007
– Kompetensskräcken IV / Föraktet för ekonomisk kunskap, 22/11, 2005
– Konsten att förstöra utbildningsväsendet, 30/10, 2005

Den 2:a och den 3:e april kunde vi i Aftonbladet läsa om hur ett antal små barn drabbats av allvarliga och för dem mycket skrämmande biverkningar av en hostmedicin, Mollipect (hittar dessvärre inte artikeln på nätet). De fick allvarliga hallucinationer, såg odjur överallt och skrek när föräldrarna ville sätta ner dem på golvet.

När min tvåårige son åt Mollipect blev han som besatt av ett ont väsen, slog sparkade och skrek på dem som kom i hans väg, kastade blomkrukor, leksaker, ja allt som fanns nära till hands, skriver Viktoria.
Reine Tärnkvist i Ytterby säger:
– Alla småbarnsföräldrar som jag känner har berättat om olika biverkningar i samband med Mollipect. Det är väldigt vanligt.

Professor Björn Beerman på Läkemedelsverket rekommenderar i Aftonbladet att man anmäler sådana här biverkningar. Många rapporter om sådana kan leda till att man omvärderar somliga preparat, säger han.

Jaha, säger jag då och undrar om Beerman är ärlig här. Vad hjälper det när det bara är läkarna som får rapportera in biverkningar till Läkemedelsverket och läkare för det mesta vägrar erkänna att de biverkningar som patienter rapporterar till dem, faktiskt är biverkningar. En mamma vars 2-åriga dotter också hade drabbats av samma hemska hallucinationer pga hostmedicinen Mollipect skriver i Aftonbladet att de kontaktade sjukvårdsupplysningen men de hävdade att det var omöjligt att det berodde på medicinen.

Jag tror henne, för jag känner igen den där läkarreaktionen. Inte ens biverkningar som står i FASS vill många läkare tro på, när patienterna berättar om dem. Sedan jag började gräva i de här frågorna för 6 år sedan, har jag hört många berätta samma sak. Min mammas läkare vägrade också envist att erkänna de biverkningar som min mamma drabbades av – trots att biverkningarna var klara och tydliga och just stod uppräknade i FASS, nästan varenda en av dem. Läkare med den inställningen, och de är alldeles för många, torde inte rapportera in några biverkningar. Jag är ganska säker, numer, på att de allra flesta inte rapporterar in de biverkningar som patienter klagar över. Det torde i sin tur innebära att svåra biverkningar av många mediciner är mycket vanligare än Läkemedelsverket, som är den myndighet som godkänner mediciner för användning i Sverige, vet om (eller vill veta om) och än läkemedelsföretagen erkänner.

Vem bekostar Läkemedelsverkets verksamhet idag? På Läkemedelsverkets hemsida informeras vi om att:

Läkemedelsverket är en av de ledande myndigheterna inom EU och arbetar tillsammans med övriga EU-myndigheter för att driva och utveckla den europeiska produktkontrollen. Läkemedelsverket är en myndighet under Socialdepartementet och vår verksamhet är i huvudsak avgiftsfinansierad (min kursivering). Hos oss arbetar ungefär 450 personer, främst farmaceuter och läkare.

Och vilka betalar avgifter tro, naturligtvis läkemedelsföretagen, för att få sina preparat prövade och godkända. Hur mycket kan man lita på en sådan myndighet?

Det finns verksamheter som staten ska vara ensam finansiär av och som absolut inte ska vara beroende av privata företag och deras avgifter.

En myndighet som försörjs av dem den ska granska är närmast ett skämt.

– Peter Breggins hemsida, läsning om SSRI bl.a.

Du är ung, du har friska, fortfarande kraftfulla föräldrar, eller du är själv en av desssa medelålders föräldrar och tror inte att åldringsvården har med dig att göra, att du inte kommer att drabbas av nedmonteringen av densamma.

Glöm det. Tro inte att du kommer att komma undan. De allra flesta av oss drabbas, först i och med att föräldrar eller svärföräldrar blir gamla, sjuka, ålderdomssvaga eller dementa, alltid någon av dem blir det, statistiskt sett, sedan när du själv blir gammal, och det blir vi alla om vi får leva. Livet går mycket fortare än vi föreställer oss när vi är unga.

Tro inte att du, som är en märkvärdig och inflytelserik, eller bara en rik person kommer att klara dig. Den dagen du sitter, eller ligger där och inte kan ta hand om dig själv, då är du inte mycket värd. Ingen frågar efter vad du var innan du av åldern förvandlades till en hjälpbehövande gamling. Läkare skriver dessutom ut lika mycket av de här, för gamla människor, förödande preparaten till rika som till fattiga. Att du kanske har pengar för dyr privatbehandling utgör ingen garanti för att du får en anständig och human vård på gamla dar med andra ord. Tro mig. Jag vet.

Du som är ung eller i den yngre medelåldern, det är nu, medan du räknas, som du kan göra något, för dem som redan är gamla, och för dig själv när det är dina föräldrars tur och slutligen för din egen förestående ålderdom.

För någon timme sedan ringde en god vän till mig. Hon var förtvivlad. Hon hade åkt de åtta milen in till stan för att hälsa på sin 88-åriga mamma och finner henne i ett eländigt tillstånd på golvet i hallen, i sin egen avföring. Där hade hon legat ett helt dygn utan att kunna ta sig upp.
Den gamla damens läkare hade, för inte så länge sedan, fann min väninna, skrivit ut Zyprexa åt henne. Det är en medicin mot psykos och schizofreni och den här damen är inte ens dement. Hon har klagat på att hon mått så dåligt de senaste veckorna. Högst sannolikt har hon mått dåligt och drabbats av både viss förvirring och av yrsel pga det här preparatet, som hon dessutom ätit tillsammans med sömnmedel och diverse andra mediciner. Det är rent kriminellt att skriva ut sådana här preparat till så gamla människor och att sedan lämna dem utan daglig tillsyn (jag undrar dessutom fortfarande om läkare får betalt av läkemedelsföretagen för att de prånglar ut dessas preparat).

Daglig tillsyn av de äldre rationaliseras bort.
För något år sedan övergick man i den gamla damens hemkommun, i besparningssyfte, från att komma med mat varje dag till de gamla, till att komma en gång i veckan (möjligen var det två gånger i veckan) med portioner för flera dagar. Resultatet av denna rationalisering är förstås att många fler gamla, som behöver att någon ser till dem åtminstone en gång om dagen, hamnar i den här situationen. De kan i värsta fall bli liggande en hel, eller en halv vecka utan att någon märker det.

Så låtsas politiker, både den gamla och den nya regeringen, att vi har kvar det som kallas ”välfärd” och ”social omsorg”. Sanningen är att det mesta av det, som vi som är lite äldre, har lärt oss förknippa med dessa ord är avvecklat, för att de allra rikaste ska få lägre skatter. Ynkedom är enda ordet för det samhälle man bygger åt oss idag. Det är desto ynkligare som Sverige som nation aldrig har varit rikare än idag, och med tanke på att majoriteten (utom högern förstås) i en tidigare generation aldrig klagade över att gamla människor, och andra som behöver det, får god offentlig och skattefinansierad vård.

Men ”mer valfrihet”, upprepar och lovar alliansen papegojlikt. Det blir inte bättre om de gamla får välja vilken person, eller vilket privat företag som ska komma hem till dem en gång i veckan med matlådor. Det är mer kunskap hos äldrevårdspersonal och mer frekvent stöd som behövs.

Vad är det de borgerliga (men sociademokraterna var inte mycket bättre) administrerar fram åt oss? Jo ett samhälle där du och jag, vi vanliga lågavlönade som inte har råd att betala, ska orka med allt själva, och ska klara det vare sig det är möjligt eller inte. Vi ska orka jobba (eller söka jobb 8 timmar/dag). Vi ska orka ta hand om våra hem och våra barn, hjälpa dem med skolarbetet, eller hjälpa barnen med barnbarnen. Vi ska orka ta hand om våra åldriga föräldrar och andra sjuka anhöriga – allt samtidigt, trots att dygnet bara har 24 timmar. Inte nog med det, vi ska alla tvingas flytta till en annan landsända om vi blir arbetslösa, vilket innebär att många inte kan bo nära de anhöriga som behöver deras hjälp, ens om de själv vill det.

Tala om livspussel för de sämst ställda kvinnorna! Men det var inte dessa Maud Olofsson babblade om när hon tyckte synd om kvinnor som inte klarade av att få ihop sina livspussel. Det var istället de kvinnor som har så god lön att de utan vidare hade kunnat betala sin städhjälp vitt, och även gamla mammas, som Maud Olofsson avsåg, ja och så männen förstås, som i borgarbrackig anda inte förväntas göra någon insats utöver sina ordinarie arbeten. Det är inte vanligt folk som all denna fantastiska borgerliga ”valfrihet” handlar om. Den är inte tänkt för kreaturen utan i första hand tänkt för de rika, de riktiga människorna. Om livet inte går ihop för oxarna – än sen då! Sådana finns det ju så gott om idag. Och gamlingarna är väl bara till för att ge läkemedelsföretagen ännu högre och megagigantiska profiter.

Tillägg kl. 17.15
Så slår jag upp preparatet Zyprexa på nätet och läser:

Läkemedel av denna typ kan orsaka onormala rörelser i ansikte eller tunga. Kontakta din läkare om detta inträffar. 
……….
Användning av ZYPREXA på äldre patienter med demens rekommenderas inte eftersom det kan ge allvarliga biverkningar.
………
Intag av andra läkemedel
Ta endast andra läkemedel under ZYPREXA-behandlingen om din läkare tillråder detta. Tillsammans med följande läkemedel kan dåsighet uppkomma: medel mot depression och ångest samt sömnmedel (lugnande medel).
……….
Om du har tagit för stor mängd av ZYPREXA
Patienter som har tagit för stor mängd ZYPREXA har fått följande symtom: Snabb hjärtfrekvens, agitation/aggressivitet, talsvårigheter, ofrivilliga rörelsestörningar (särskilt i ansikte eller tunga) och medvetandesänkning. Andra symtom kan vara: Akut förvirring, kramper (epilepsi), koma, en kombination av feber, andfåddhet, svettning, muskelstelhet och dåsighet eller sömnighet, långsam andning, andningssvårighet, högt eller lågt blodtryck, onormal hjärtrytm.
………
I början av behandlingen kan vissa personer känna yrsel eller svimma (med långsam hjärtfrekvens) särskilt när de reser sig från liggande eller sittande ställning. Detta försvinner ofta av sig själv.
………
Vid medicinering med olanzapin kan äldre patienter med demens få stroke, lunginflammation, urininkontinens, ökad falltendens, extrem trötthet, synhallucinationer, ökad kroppstemperatur, hudrodnad och gångsvårigheter. Några dödsfall har rapporterats hos denna specifika patientgrupp.

Tabletten finns i storlekarna 2,5 mg, 5 mg, 7,5 mg, 10 mg, 15 mg och 20 mg. Den gamla damen hade tabletter med 2,5 mg (inte 20 som jag skrivit tidigare, fel av mig) i sin medicinlåda. Notera också att de kan ge dåsighet tillsammans med sömnmedel, vilket den gamla damen också använde.

Man vet att gamla människor tål sådana här preparat sämre än yngre människor på grund av deras förändrade metabolism som gör att de utsöndrar medlen betydligt långsammare än yngre personer. Det krävs alltså inte stora doser för att de ska få ”för mycket” i sig av dem. Dessutom ska man nog inte undvika dessa tabletter bara för dementa, utan för alla åldringar.

Tilägg ett halvår senare:
Fick senare höra att den gamla damen avled någon vecka efter denna händelse. Hon hade fått en stor hjärnblödning.
Det är förstås inte möjligt att påstå att denna berodde på Zyprexa, men man kan under alla omständigheter hävda att damen ifråga inte alls skulle ha förskrivits denna medicin.

Läser i DN, angående att amerikaner just nu upprörs över att åtevändande skadade soldater vanvårdas på ett sjukhus att:

ENLIGT TIDSKRIFTEN Army Times bottnar vanvården i att sjukhuset privatiserat eftervården av de krigsskadade soldaterna. Företaget som fick kontraktet på eftervården, värt 120 miljoner dollar (cirka 840 miljoner kronor), skulle klara uppgiften med femtio anställda. Tidigare arbetade 250 personer med eftervården på Walter Reed-sjukhuset.

Tycker jag känner igen det här på något sätt, konstigt?
Ännu konstigare är alla de borgerliga personer som envist påstår att vården blir så mycket bättre om den privatiseras, i synnerhet som dessa samma personer också brukar beundra USA mer än någonting annat.

Länk:
Vanvård av återvändande skadade USA-soldater, DN