Djur/natur25/01 03:45

Aftonbladet Om sex med hundar och hästar
Så mysiga somliga män kan vara! Det är väl helt självklart att sex med djur borde förbjudas. Det är djurplågeri. Var och en som vet hur tikar fungerar inser den saken och fylls av djupt känd avsky för de män som sysslar med sådant här.

Djur/natur24/01 03:18

Det var några månader sedan jag lyckades få tiken, som jag berättade om i mitt förra inlägg, att ta gammelkattan med upphöjt lugn. Denna gamla kattdam som hängt med oss i 17 år, har varit en mycket och osedvanligt trevlig katt (vi har haft fem katter genom åren). Hon har haft en ängels tålamod med valparna, när vi haft sådana, hon har alltid låtit sig behandlas utan att krångla eller försöka riva sig loss, som så många katter kan göra. När hon skulle få kattungar, som hon fick ett flertal gånger, kom hon alltid och hämtade mig. Hon propsade envist på att jag skulle sitta hos henne tills första kattungen hade fötts. Ledsnade jag och gick ifrån henne, var hon efter mig direkt och talade om att hon inte ville vara ensam.

Idag har vi gjort hennes livs enda och sista resa till veterinären. Hon hade otäcka cancersvulster i flera av juvren och det var dags för hon mådde nog inte så bra längre. Men hon spann sig, lugnt och förtröstansfullt, in i evigheten medan jag strök henne över ryggen och kliade henne under och bakom öronen, som hon tyckte så mycket om, alltmedan tårarna rann nedför kinderna på mig. Jag kände mig som en stor förrädare som svek hennes totala tillit – eller var jag inte en sådan kanske?
Tänk att man fäster sig så mycket vid en liten katt.

En kär katt

Nu finns bara porträttet av henne, och en av hennes ungar, kvar. Det hänger på väggen i vardagsrummet, inglasat och inramat. Jag kommer att kunna fortsätta att titta på, och minnas, den trevligaste katt vi har haft.

Djur/natur14/01 20:16

Vi sitter utan ström sedan i morse och torde få klara oss utan ett bra tag. Endast en stor lönn och en tremeters grantopp nedblåsta på tomten, nockplåten på taket hänger och skramlar och alla utfarter från huset är spärrade av nedfallna trän.

Dystert, övermåttan dystert!

Djur/natur13/01 14:30

Det senaste ovädret – i natt, klarade just vi oss från elavbrott, men nu brakar tydligen Gudruns brorsa lös i natt. Jag ser inte fram emot eländet, för Gudrun var en ren skräckupplevelse. Så nu är det bara att förbereda sig på några dygns strömlöshet igen, även om hoppet att det inte ska inträffa finns där tills det är ett faktum.

Blir det fortsatt tyst på bloggen ett tag så beror det alltså på att vi är avskärmade från världen igen. De senaste dagarnas tystnad har dock inte med elavbrott att göra. Den beror på att jag varit upptagen av andra datorsysslor några dagar och datorproblem har ju en tendens att äta en med hull och hår.

Djur/natur11/12 02:47

Eftersom jag har collies (3 st. just nu, en långhårig, Banjo t.h. och två korthåriga ), måste jag tipsa om artikeln i DN om epilepsihunden, collien Atlas, som varnar matte innan hon får ett epileptiskt anfall. Berättelsen om Atlas är underbar och inte så lite rörande.

Har man en collie, eller någon annan av de samarbetsvilliga raserna, så vet man förstås att hundar kan vara otroliga.

collie

Jag har haft collies i mer än 25 år och tränat och arbetat med dem allihop, mer med somliga och mindre med andra, och ju mer jag arbetat med mina hundar desto mer imponerad över deras kapaciteter och inlärningsförmåga har jag blivit

Länk:
Collien Atlas. DN

Djur/natur27/10 01:03

Och nu friskar vinden i och lamporna börjar blinka, så nu är det väl bara en tidsfråga innan elen går och jag är avskuren från nätet och yttervärlden.

Vi har laddat upp. Tagit in ved, laddat kylen med lättlagad mat för flera dagar, tappat upp dricksvatten i en stor dunk, laddat batterier till pannlamporna som vi köpte in efter Gudrun och det åtta dygn långa elabrottet vi hade då, samt köpt stearinljus så det räcker för en vecka.

Nu hålljer jag bara tummarna för att förberedelserna inte ska bli behövda. Stänger ner nu dock.

God natt!

Tillägg 27/10 kl 12.15
Det ha bara varit några timmars elavbrott, än så länge. Fortfarande blåser det rätt bra, men det värsta kanske är över, ocvh vi har annars inte märkt så mycket av stormen.

Protestera mot förändringarna av A-kassan -klicka och skriv på

Djur/natur03/10 00:48

Så har jag gjort en riktigt chockerande upptäkt. Min grodprins är inte alls en grodprins. Han är inte ens en groda. Han är padda. Denna förfärande insikt drabbade mig i förrgår kväll. Då fick jag besök av en riktig groda. Det var helt andra takter i den. Skutt, skutt, skutt så var den inne i köksfarstun. Hoppsan, sade jag, och började försiktigt, för att inte skrämma honom, gå mot honom. Skutt, skutt, skutt, så var han redan flera meter utanför köksdörren och hoppade vidare över gräsmattan och försvann med några rejäla hopp vidare in i nattens mörker.

Vilken tur att jag har insett mitt fatala misstag och vilken tur att jag aldrig kysste det jag trodde var min grodsprins, för jag har aldrig hör talas om att paddor kan förvandlas till prinsar. Men söt är han i alla fall, min lilla halvtama padda.

Länkar till tidigare inlägg om grodprinsen:
Presentation och foto av paddan, alias ”Grodprinsen”
Paddan, alias ”Grodprinsen” i badkaret

Djur/natur&Ideologier/propaganda14/09 03:25

Just nu har vi en härlig brittsommar, strålande sol och varmt, bara att hoppas att vi också får en fin indiansommar i oktober.

Tornsvalorna har förstås gett sig iväg. I år har vi lärt oss mycket nytt om dessa förunderliga fåglar. Tidigare trodde jag alltid att ungarna flög ut och att allihop gav sig av alldeles i början av augusti, då deras skriande över huset upphörde. Nu när jag förstått att det är de bolösa tornsvalorna som skriar över huset, egentligen inte de som bor i huset, och haft så goda möjligheter att iaktta dem på närmare håll, så inser jag att det är de som inte häckar, som ger sig iväg redan i början av augusti, förmodligen de unga. De som häckade i våra holkar var kvar så sent som den 25:e augusti och de flög totalt tyst in och ut ur bona, så man hörde inga tornsvalor de sista veckorna. När de, och deras ungar gav sig av märkte vi inte alls. Men, vi hittade, sorgligt nog, en död tornsvala på backen strax nedanför vår elledning för ett par veckor sedan, en som vi tror fallit ner då den krockat med ledningen. Vi kunde inte avgöra om det var en av ungarna, men vi misstänker det eftersom de äldre hade flugit runt stället hela sommaren utan att krocka med trådarna. Det var sorgligt att hitta den döda tornsvalan dock.

Grodprinsen är fortfarande ofta ute på kvällar och nätter och jagar precis nedanför trappan, så jag är alltid försiktig när jag går ut på kvällen eller natten, så att jag inte ska trampa på honom. Vi brukar prata med varandra numer. Han sitter ofta och stirrar stint på mig och ser ut som om han lyssnar, är måttligt rädd för mig numer och ibland kan jag se hur han slänger ut tungan och slevar in något litet kryp som kryper på trappen eller stenfoten. Men snart är det väl dags för honom att törna in för vintern. Kallare kvällar träffar jag honom inte numer.

Det är inte mycket till fågelsång i trädgården nu dessutom, men tranorna har inte gett sig iväg än. De trumpetar fortfarande på gärdet nedanför huset, fast vi ser dem bara när de flyger över huset, eftersom vi har en liten skogsridå mellan huset och gärdet där de ofta går och betar. Häckar gör de på myren en bit bortåt andra sidan av huset.

Så börjar det bli ganska mörkt tidigt på kvällarna förstås, en påminnelse om den mörka årstid vi går till mötes. Men årstidsoptimist som jag är, det är bara tre månader kvar innan det vänder igen och ytterligare tre månader senare börjar de första taltrastarna öva upp sig i trädtopparna inför de stora sångartävlingarna.

Jag uppskattar det förutsägbara – och det gör alla levande varelser även om vi människor tycker att viss, men måttlig, omväxling förnöjer. Dock hoppas jag slippa en växling vid den politiska makten, för en sådan kommer inte att föra något gott med sig för många av de mest utsatta i det här landet, och de börjar bli allt fler och kommer att bli ännu fler med en borgerlig regering. Den regering vi har är definitivt inte min drömregering, men det vi i värsta fall kan få blir mycket sämre.

Djur/natur&Politik/ekonomi27/08 16:27

Nu förstår jag plötsligt varför vi i Sverige fått sådana hemska problem med de s.k. mördarsniglarna. Sniglar trivs i fuktig omgivning, och under den här sommaren har sniglarna inte varit så talrika på grund av torkan. Sådan har man ju alltid sommartid söderut i Europa, varför de här gräsliga sniglarna inte ställer till samma problem där som här förstås. Här hamnade de i rena himmelriket, med våra normalt fuktiga och ganska regniga somrar. (Det torde vara samma sak med fästingarna, som trivs bäst i fuktiga områden och som gynnats av sättet att sköta trädor numer, som lett till att deras värddjur, sork och rådjur ex. kunnat föröka upp sig enormt.)

Det är som när man importerade giftiga paddor till Australien från Sydamerika, och fick enorma problem med dessa, eller kaniner till Nya Zeeland. Men som sagt, allt ska ju få röra sig obehindrat över gränserna numer, så varför inte även skadedjur? Det handlar ju om FRIHET – för allt och alla.

Tillägg
Lasse kom med en kommentar som är så bra och illustrativ att jag gör honom till gästbloggare här och lägger in kommentaren direkt under inlägget, tror inte att Lasse protesterar.
Så säger man att människor lär av sina misstag!

Kommentar 1
1. Lasse Strömberg säger:
27/08 21:34 at 21:34
Bengt Danielsson åkte inte bara med Kon-Tiki. Han var även på upptäcktsresa i Australien och skrev en bok därifrån där han bl.a. beskriver hur det går när man flyttar djur utan att tänka efter.
Engelsmännen importerade kaniner till Australien för att kunna jaga dem. Men eftersom det inte fanns några rovdjur i Australien som jagade kaniner blev det översvämmning av dessa. Därför byggdes ett jättestaket för att försöka hindra kaninernas okontrollerade spridning över kontinenten. Man hade till och med statliga staketreparatörer som oavbrutet red genom vildmarken för att laga stängslet. Inget hjälpte dock. Kaninerna spred sig till den dag någon fiffig tjänsteman kom på den utmärkta idén att man kunde importera rävar. Dessa såg ju kaniner som en delikatess och därmed skulle problemet lösas.
Rävarna kom och upptäckte att det var jobbigt att jaga kaniner i den Australiska ökenhettan. Däremot hittade de ett långsamt och trögt inhemskt australiskt bältdjur som var mycket godare och betydligt mer lättfångat.
Så nu har man dels ett kaninproblem och dels ett rävproblem. Plus att inhemska arter håller på att utrotas.
Så kan det gå enligt Bengt Danielsson.

Djur/natur31/07 00:49
sökträning
Sökträning på förra årets träningsläger
Mitt i natten, det är packat och klart och i morgon bitti ger jag mig iväg till de värmländska skogarna där jag ska tillbringa en vecka för att tillsammans med andra hundägare träna brukshundar, utan dator, ytterst sporadiskt lyssnande på nyheter och inget tidningsläsande. Dessutom serveras god lagad mat flera gånger om dagen och man behöver inte diska efter sig.

Total avkoppling med andra ord – och dessutom med trevliga kvällar i goda hundvänners lag.

Inget bloggande förrän i början av nästa vecka alltså.

« Föregående sidaNästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster