Jag bara invände mot att skillnaden mellan kommunala och privata skolor i ett konkurrenssystem skulle vara så stor. Det är konkurrenssystemet i sig själv som är galet.

Men detta är ju just ett resultat av att man lagstiftat om möjligheten att starta friskolor för skattepengar. Utan sådana hade detta inte förekommit.

Dessutom, eleverna är inte kunder! Det där kundsnacket är bara ogenomtänkt, men det är en bra propagandaslogan. De verkliga kunderna är avnämarna, företag och offentlig sektor som elevernas kompetenser ska levereras till.

I ett system där man verkligen är kund, givs inga betyg, sker ingen sortering. Där dikterar kunden villkoren, den bedöms inte och utdöms inte, därför att den har köpt varan.

Konkurrensen mellan skolor leder dessutom, det har man visat även i andra länder, till att skolor försöker överglänsa varandra, inte genom bättre undervisning utan av profitskäl genom att dela ut bättre betyg än som är befogat. Det är inte heller en vettig utveckling.

Sedan är det inte bra med konkurrens inom kunskapsområden. Det förhindrar bara spridandet av kunskaper till flera, och därmed förhindrar det utveckling av kunskaper, eftersom de flesta nya idéer uppstår genom en omkombinering av äldre, kända idéer. Ska skolor konkurrera om elever vill de förstås inte dela med sig av sina ev. goda pedagogiska idéer, vilket bara leder till att fler elever inte får tillgång till den bättre pedagogiken.

Det finns helt enkelt områden där samarbete fungerar effektivare än konkurrens. Skola/utbildning/forskning är sådana områden. Jag påstår att den väg Sverige valde för 20 år sedan är en devolutionsväg.

Vid sidan av detta är friskolesystemet en dålig idé för att de verkar segregerande, och kraftigt segregerade samhällen ger alltid upphov till mer fiendskap mellan grupper som inte känner och inte förstår varandra, vilket i sin tur leder till mer våld i samhället.

Jag undrar om det inte är detta som de nyliberala ledarskikten vet om och om det inte är därför man bygger upp ett enormt kontrollsamhälle. Så att man ska kunna håll folk i schack även när mångas levnadsföhållanden blir olidiga. Det är ju väl känt, nämligen, att det ekonomiska eliten länge oroat sig för ”social oro”, som de kallar det. Det vet alltså att ett utpräglat marknadssamhälle leder till allvarlig utslagning och vad sådan kan resultera i.

Det viktiga är inte skillnaden, utan att det råder ett konkurrenssystem, där elever betraktas som ”kunder” och inte som, just, elever.