Vad gäller dina påståenden om socialdemokratiskt ”maktsittande”, så har du fel, och jag undrar så varifrån så många ungliberaler fått den här idén? Brister det så allvarligt i historieundervisningen i våra skolor eller ligger bristerna i borgerliga elevers vilja att lära – och förstå?
Så här har det sett ut (med reservation för ev. felskrivning/påpeka det gärna i så fall):

Sedan verkar ju inte de borgerliga heller fria från skenhelighet, nepotism, maktarrogans och tom brottslig verksamhet i akt och mening att skaffa sig maktövertag.

Tidningar, i synnerhet sådana som inte är rörelseägda, skriver nog mera om sånt som läsarna förväntas vara intresserade av. Och man kan väl inte komma ifrån att socialdemokraters tillkortakommanden är bränsle för en mycket intressantare kaffepaus-diskussion än att ytterligare en moderat har skattefuskat.

Det är väl klart, och det säger sig ju självt, att det finns en rätt så djupgående motvilja mot socialdemokrater både bland vanligt folk och bland borgerligt övertygade.

Det är inte bara i regeringen som sossar suttit med få pauser sedan 1917. Också många kommuner och myndigheter upplevs som helt sossedominerade.

Skenhelighet, dubbelmoral, arrogans, och lagen gäller inte mig-attityder noteras hos socialdemokrater både därför att enkla människor har en naturlig misstänksamhet mot överhet och makthavare, och därför att socialdemokrater förväntas vara inte bara företrädare för småfolket, men också leva upp till dess moral. Många människor ställer verkligen större krav på socialdemokratiska företrädare än på moderater eller kristdemokrater därför att man identifierar sig själv som vanlig enkel arbetare, inte som frälst eller överklassaspirant.

SSU-are förväntas bli makthavare när de växt upp. Indignationen blir därför större över omoraliskt och brottsligt beteende inom SSU än bland KDU-are.

Apansson:
Jo, som sagt, det har inte gått att göra en skarp skillnad mellan det som bara är fånig smutskastning och det som är befogade anklagelser, så det finns exempel på bådadera i kalendern.