Efter att till min förskräckelse blivit starkt attraherad av en yngre man (jag 46 han 25) läste jag det mesta online om äldre kvinnor och yngre män, och kom fram till att det verkas som det ses som kontroversiellt i samhället med en sån konstellation.

Eftersom kvinnorna i min familj kommer i klimakteriet vid 55 års åldern, och jag ännu inte fått barn så är det kanske inte så konstigt att jag attraheras av honom rent biologiskt, enligt ditt resonemang, vilket gör mig rättså lättad (jag är inte onormal alltså). Det kunde också förklara varför jag tycker unga män, yngre än mig är attraktivare rent fysiskt (vilket jag märkt de senaste åren men knappt vågat erkänna för mig själv).

En sak värd att ta upp är att det tjatas om att kvinnor runt 25 skulle vara som mest fertila, (vilket skulle förklara den höga sexuella statusen i vår kultur för dessa) men nyligen läste jag att kvinnor är som mest fertila vid 34 års ålder (innan och efter det går det uppför, respektive nedför). Ändå stressar många kvinnor när de blir över 30 trots att det är deras prime time för att få barn, de tror att det är försent redan vid 34, när de i själva verket är som fertilast då.

Jättekonstigt! Det är väldigt konstigt att vissa ändå har svårt att få barn. Kan det ha något att göra med p-pillret?(att skyddet håller i sig ett tag trots att man slutat äta det?)

En sak jag inte heller visste och som det inte talas så mycket om är att man är mindre fertil i tonåren, då den fertila cykeln ännu inte är så etablerad, vilket förstör tesen att vår kulturs fixering vid tonåringar skulle ha något med fertilitet att göra (om man antar att män av naturen är polygama, så spelar inte mängden framtida fertilitet så stor roll, som du påpekade, utan det är fertiliteten här och nu som gäller).

En sista intressant sak jag läst är att anledningen att äldre kvinnor oftare får missfall är att kroppen försöker göra barn av alla ägg, även de mindre lämpade, för att ta alla chanser, inte för att hennes reproduktionsorgan skulle vara sämre som många går runt och tror.

Jag tror att mycket av snacket kring kvinnans fertilitet, sexualitet, sexuella dragningskraft med mera är inte vetenskapligt grundat, utan män som föredrar yngre kvinnor gör det för att de vill ha makten i förhållandet.

Min teori varför många kvinnor väljer en man som är cirka 3 år äldre är att de då har fördelen att samhället tycker de är attraktivare i den konstellationen. Väljer man nån som är exempelvis 4 år yngre så ses man som ”gammal” i relationen även fast man är biologiskt ungefär jämngamla och kanske till och med ser betydligt yngre ut.

Obegripligt ändå att folk väljer partner utefter hur andra tycker är lämpligt och inte efter vad man själv tycker är attraktivt!

Men en sak jag funderar på är om jag inte borde se mig själv som ”gummsjuk”?
Är det inte lite oetiskt att jag gillar yngre män, i fall jag agerar på det?

Tar jag inte hans ungdom ifrån honom, etc?

Varför skulle det vara bättre när en kvinna än när män gör så?

Några funderingar. Keep up the good work!

Fast man kommer, trots de här reglerna, ändå att träffa på diverse tveksamma och mellanfall som man inte riktigt vet hur man ska behandla. Men till lite hjälp är det ju.