Men detta har inte med det socialdemoraktiska partiet, eller med lagsitftningen att göra. Det har med vanliga människors förakt för dem som inte vill vara solidariska, att göra, och så småningom och med mer insikter om vår moderna historia, insåg jag varför jag ansågs som svikare när jag inte ville vara med i facket, och trots detta åkte snålskjuts på fackets kamp för bättre villkor för de anställda.

Menar att en tusing i månaden faktiskt kan innebära en rejäl slant på det privata bankkontot efter ett par år, och att därmed fler faktiskt blir oberoende av ffa a-kassa (men i det långa loppet även av fack).

Och ja, a-kassa och fack är i praktiken ett på många arbetsplatser. Och ja, fackanslutning är i princip obligatorisk på många arbetsplatser.

Avfärda det att jag är ”förd bakom ljuset” om ni har har lust.. Men jag har faktiskt levt nära ett brukssamhälle och personligen blivigt utfryst och hotad pga icke-medlemsskap, och känner många med mig.

Läs fö gärna denna om ni inte redan gjort det! http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=580611&previousRenderType=2

(Och spontant är jag mycket kritisk mot obligatoriskt a-kasse medlemsskap, men där är vi inte än)

Mvh

Fast tidigare var det ju lite skumt att fackanslutna kunde kollektivanslutas till socialdemokratiska partiet (vilket kanske i själva verket är det han hört talas om, så blandar han ihop saker och ting), alltså att man var tvungen att aktivt gå ur detta om man inte ville vara ansluten utan bara vara med i facket.
Precis samma sak var det ju med kyrkan, som ju alla tvångsanslutits till, vilket väl fortfarande är fallet – eller hur är det med den saken idag? Denna tvångsanslutning har jag dock aldrig i mitt liv hört någon konservativ klaga på eller beskärma sig över – konstigt nog.

Vad svammlar du om?: ”praktiska möjligheten att välja bort facket”.

Vad är det du säger? Att man under socialdemokratiska regeringar varit tvungen att vara med i facket? Om det är det du säger så ljuger du. Men det gör du nog inte, så vad menar du?

Om den minskande valfriheten med den nya borgerliga regeringen har jag skrivit på min blogg. Läs där vad valfrihet innebär i praktiken:

http://fotolasse.se/index.php/samhalle/han-far-inte-valja-vad-han-vill.htm

PS tillagt kl. 02.40: Om du läser vad jag skriver, så förstår du kanske att jag menar, att vad som hänt i Ryssland, där många människor fråntagits sin sociala och ekonomiska tryghet (vilket är korrekt, även om jag inte vill försvara det gamla Sovjet i alla avseenden så hade många människor det bättre ekonomiskt under sovjettiden än de har idag) , har maffiarörelser utvecklats (bl,a den som hotar den svenska godsherren med hjälp av svenska ombud av allt att döma) och att jag menar att det kommer att växa upp rent svenska maffiaorganisationer av samma slag när man slår ut allt fler människor även här, eller tvingar allt fler att leva uselt.

Apropå tusenlappen: Hav tålamod, mandatperioden är trots allt 4 år. Att man får mer i plånboken och den praktiska möjligheten att välja bort facket kan bara betraktas som sunt.

Apropå SD: Ser fram emot statistken som visar att borgerliga väljare går över till SD. Vänsterväljare går till SD pga missnöje med vänsterpartier, inte pga missnöje med borgerliga partier. Helt naturligt givet s och sd:s snarlika kollektivistiska ideologier.

Apropå godsägaren: Eh, vad tänker du dig för samband här? Är det oändligt långt s-styre, eller ett par veckors borgerligt styre, som har lett till kriminaliteten du exemplifierar?

Mvh

Skrivkramp (kommentar 5 ovan)
Jag tar inte heder och ära av dem, det har de klarat av alldeles själva. Men annars har du rätt i att de gör vad de lovade, bortsett från en sak, det blev ingen tusenlapp mer i plånboken till de lågavlönade, som de upprepade gång på gång. Där lurade de väljarna ordentligt, och ingen hade uplyst väljarna om de verkliga konsekvenserna av deras löften, som att det handlar om att knäcka facken – bakvägen, och därmed försvaga löntagarnas position på arbetsmarknaden. Det tror jag inte de flesta hade klart för sig.

För övrigt har politiker, i oskönt samförstånd mellan alla etablierade partier, under 20 års tid genomfört en massa reformer som de aldrig fått mandat för av väljarna, eftersom de genomförts utan offentlig diskussion före besluten.

Petra (kommentar 4 ovan)
Jag är nog inte alls lika optimistisk som du, önskar att jag vore det dock.

Oavsett vad man tycker om politikens innehåll finns de väl en demokratisk poäng med politiker som är tydliga före valet och sedan försöker genomföra det som du blivit valda för att genomföra?

Du verkar dock mera uptagen med att ta heder och ära av dem. Och apropå att samverka med yttersta högern: har du läst om Trelleborgssossarnas försök om att få ihop det med just SD?

Det kan bli dags att skapa deltagande underifrån – politik från botten, golvet eller folkdemokrati. När vi blir toppstyrda, så är det för att vi låter oss toppstyras, för att tron på att de där uppe vill oss väl är så djupt förankrad. Det är något särdeles svenskt – att tro gott om makten – som inte kan ses i så många andra länder.

Den springande punkten är – dialog. Att vi kommunicerar och formulerar vår vardag och våra mänskliga behov, det krävs om vi ska kunna samarbeta och visa hänsyn för varandras olika behov (inte likriktning).

Och jag kan inte se att det ”goda alternativet” just nu skulle vara en socialdemokrati som är rädd för framtiden. Räddslan för terrorister, så till den milda grad att man vill sabotera de demokratiska grunderna, är fullkomligt förödande – och den skulle bakbinda människor MER än att vi får tampas med självgoda moderater…

Lögnare i de egna leden är värre än ärliga motståndare!

Om människor inte är mogna att formulera sin egen verklighet – så blir det nog som du förutser. Men om vi lyckas skingra dimmorna av propaganda och marknads-hysteri – och formulera de viktiga dragen för samarbete och demokrati – deltagande demokrati – så kan vi ta verkligheten i egna händer… tillsammans…

Det demokratiska arbetet bland människor i Venezuela är min förebild. Och det behöver inte komma uppifrån för att fungera…