har arbetarklasskvinnor ett mer “instrumentellt förhållande till sin kropp”, så för dem betyder prostitution något helt annat! Så praktiskt då – om man inte kan överleva på att vårda sjuka eller inte platsar bland dem som säljer försäkringar, då är det ju tur att man inte hindras av besvärlig sexualmoral. [3]

Skriver man detta, refererar någon annan, och inte tar klart och tydligt ställning mot påståendet om ”mer instrumentell syn på sin kropp” samt att prostitution betyder något annat för dem som har det, må man ha vilka syften man vill med det man skriver, man säger indirekt exakt det jag hävdar att man säger med en sådan här mening.

I förordet till hennes bok kan man läsa att hennes syfte med boken är inte att försvara fenomenen porr och prostitution som sådana.

Istället vill hon skapa förutsättningar för en mer öppen, nyanserad och djupodlad diskussion där det går att förstå dessa fenomen och debatten om dem bättre. Förhoppningvis kan det leda till en feministisk sexuakpolitik där inte yttrandefriheten beskärs och människor far illa – vilket är vad som sker idag.

Med boken i min hand så kan jag definitivt se att dessa förutsättningar finns där och jag kan varmt rekommendera boken till alla som vågar kasta lite fördomar överbord! Resten som intresserar sig för ämnet men ändå inte läser detta banbrytande verk får väl hamna på efterkälken i debatten.

Och en ursäkt till Östergren är nog på sin plats för jag kan inte i hennes bok hitta att hon som du skriver Kerstin: Ser ner på andra kvinnor, uppfattar arbetarklassens kvinnor som mindre förfinade, som mindre känslomässigt utvecklade, som mer råbarkade och hårdhudade och som i avsaknad av det komplexa och högstående psyke som överlägsna medelklasskvinnor och överklasskvinnor besitter.

Petra Östergren om någon ser definitivt inte ner på prostituerade eller på hela arbetarklassen och dess kvinnor.

Läs boken!

Kerstin efterfrågar i ett nytt inlägg vart ordet ”solidaritet” tog vägen, och svaret är just att dessa åtgärder är en typ av solidaritet, att minimera utsattas lidande. Men Kerstin väljer att se det som en ”nyliberal” komplott där ”marknaden” ska ”profitera” på de utsatta och där ”vi sexköpare” (inklusive de kvinnliga liberalfeministerna) ska kunna smörja kråset.

Jag är för övrigt en socialist libertarian enligt diverse politiska tester på nätet, vilket innebär att fackligt skydd passar rätt bra in i min libertarianism; jag vill absolut inte att bordeller ska kunna profitera maximalt på prostituerade, utan vill att de prostituerade ska ta hem minst hälften av vinsten.

Du kanske inte är frälst i och med dessa kommentarer och direkt ställer dig på barrikaderna för slopad sexköpslag och startande av ett nytt LO-förbund.

För att visa att du inte kommer vara ensam inom vänstern bifogar jag en länk,
http://www.louisep.com/node/1343#comment
där i kommentarerna kl 16:41 idag återfinner du en Charlotte som identifierar sig som vänster och som ifrågasätter sexköpslagen.

Det är inte så svårt att leta sig fram till att den ursprungliga artikeln kommer from ”taz” (Tageszeitung) 18/12 2004. Ein Job wie jeder andere.
Artikeln ifrÃ¥ga är i allra högsta grad ’hypotetisk’: ’Taz’ är i och för sig en respektabel och ansedd tidning pÃ¥ vänsterkanten och alltsÃ¥ ytterst kritisk till de s.k. Hartzreformerna. Man hävdar därför att lagstiftningen skulle kunna tolkas sÃ¥ att prostitutionsjobb förmedlas och att de inte skulle kunna förvägras av de arbetssökande. Ett antal ’experter’ frÃ¥n den feministiska kanten uttrycker klara farhÃ¥gor för att de nya lagarna skulle kunna tolkas i den riktningen. Detta har sedan valsat runt i europeisk dagspress bl.a. i franska kommunistpartiets tidning l’Humanité. Les chômeuses allemandes menacées de trottoir Den 30/1 205 slÃ¥r en journalist vid namn Clare Chapman upp det hela i en stor artikel i the Telegraph som ocksÃ¥ recyclas i stora delar av pressen och givetvis pÃ¥ Internet. href=”http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/2005/01/30/wgerm30.xml”>Clare Chapman
Chapman introducerar dessutom “a 25-year-old waitress who turned down a job providing ”sexual services” utan angivande av källa. Denna servitris kan inte Ã¥terfinnas nÃ¥gon annanstans pÃ¥ www i vart fall. Chapman kritiseras hÃ¥rt pÃ¥ diverse hoax busting sites (Hoax buster) och anför till sitt försvar: ”Tout à fait ou partiellement vraie, l’histoire rapportée par The Telegraph pourrait devenir un fait ordinaire et banal dans les pays qui légalisent ou décriminalisent la prostitution.”, dvs. ”Helt eller delvis sant kunde den historia som Telegraph berättar bli vanlig och banal i ett land som legailiserar prostitution” – hypotetiskt alltsÃ¥ . Clare Chapman

För mig är saken klar. Tyska journalister som helt legitimt är kritiska mot den nya arbetslagstiftningen, speciellt legalisering av prostitution, har –med rätt eller orätt- skissat upp ett skräckscenario som sedan av andra skribenter med förtjusning målats upp som någonting som redan har hänt. Det når sin kulmen i notoriskt lögnaktiga Telegraph som en möjlighet att förlöjliga allt som är europeiskt och speciellt tyskt, à la Basil Fawlty. Naturligtvis kommer inte tyska arbetsförmedlingar att förmedla bordelljobb.

Jag vill nu med alldeles ovanlig skärpa understryka att jag inte tar ställning till sakfrågan eller till den tyska lagstiftningen. Jag har skrivit denna kommentar bara för att peka på risken med att okritiskt citera sensationsartiklar, speciellt från engelska boulevardtidningar. Detta är särkilt viktigt när man går i bräschen för vad man tycker är en god sak. Men självfallet tar jag avstånd från den infantila ’frihetsideologi’ som de av mig omnämnda bloggarna representerar.