Kommentarer till Niandet – en eländig ungdomssed

Av: Robert K Huselius

Robert K Huselius — Sat, 16 Dec 2006 14:32:11 +0000

Kerstin:
Förstod det, och det var faktiskt nytt för mig. Men MIN poäng är att man niar uppåt idag, och därigenom återupprättar gamla sociala skrankor som jag ända uppåt 20-årsåldern (är nu 26) trodde var lyckligt och väl begravda. Att kryperiet kan upplevas som förolämpning gör ju bara saken ännu värre.

Av: Fredrich Legnemark

Fredrich Legnemark — Sat, 16 Dec 2006 06:40:21 +0000

Ja alltså, jag gillar det inte, och jag vet vad det har för associationer.

Men likväl, allt som oftast så har man bara att gilla läget om man ska gå runt ekonomiskt.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 15 Dec 2006 23:58:46 +0000

Robert K Huselius:
Min poäng är att den som har lite insikter om vår ganska näraliggande kulturhistoria vet att ”ni” var en ren förolämpning i vissa delar av landet för 50 år sedan. Så de som anser att ”ni” är ett sätt att visa respekt idag, har infört en alldeles ny social kod, som inte har många år på nacken, bara sådär en 10 st.

För femtio år sedan hade ”ni” varit perfekt som tilltalsord till en utslagen alkis eller uteliggare, som man ville visa sin ringaktning och definitivt fel tilltal till den man ville visa respekt eller vanlig hövlighet. De som idag anser att ”ni” uttrycker respekt är totalt historielösa med andra ord.

Av: Robert K Huselius

Robert K Huselius — Fri, 15 Dec 2006 23:03:30 +0000

Niande är ett jäkla otyg, ett inställsamt uppåtslickeri som gör mig illamående, och helt klart ett sätt att göra skillnad på folk och folk. Visa mig den övre medelklasslyngel som skulle nia en 60-årig uteliggare t.ex.

Skoj att läsa Lasse Strömbergs kommentar. Min mormor, född 1919, brukar säga att om hon så mötte kungen själv, så skulle hon inte tilltala honom med annat än ”du”.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 15 Dec 2006 18:38:40 +0000

Anna:
Nej, du har rätt, de yngre vill nog hellre återinföra det tydliga klassamhället igen just för att de inte vet vad det innebar, aldrig varit med om det kryperi som åtminstone jag såg när jag började arbeta som 16-åring.
Sedan var det nog också så att titulerandet skilde sig lite åt mellan olika landsändar, vad jag förstått. Sverige var ju inte riktigt så homogent, kulturellt och språkligt nnär vi var unga, och före TV:ns tid.

Fredrich:
Jo säkert, och för min del innebär niandet brist på servicemindedness. Sorry, men så är det.

Enn Kock:
Inte illa det

Av: Fredrich Legnemark

Fredrich Legnemark — Fri, 15 Dec 2006 17:16:43 +0000

Tyvärr är det ju så att huruvida man säger ni eller du kan avgöra om man uppfattas som tillräkligt ”service minded”, således också avgöra om man får anställning / mer timmar.

Av: Anna

Anna — Fri, 15 Dec 2006 16:14:15 +0000

Jag är i din ålder, Kerstin, och din beskrivning av tilltalsvanorna känner jag mycket väl igen. Men däremot har jag svårt att uppamma nån större indigation inför niandets återkomst. Jag blir mest förvånad och tittar mig om för att se om vi är flera. Men jag tror inte alls att det beror på ”…den yngre generationen vill förmodligen ha tillbaka kryperiet…” som du skriver.
Det är väl bara bra om vi kan nyansera vårt tilltal. Markera intimitet eller att vi är obekanta.
Vi äldre får nog finna oss i att de yngre inte släpar på vårt bagage från ett mer utpräglat klassamhälle.
Det finns så mycket annat som det verkligen är värt att bli upprörd över.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 15 Dec 2006 12:53:06 +0000

Jag vill absolut inte förstora min egen lilla insats, när det gäller du-reformen. Det var Bror Rexed som åstadkom det stora – och som vi då trodde, det definitiva – genombrottet. Men jag var tidigt med och puffade på.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 15 Dec 2006 12:38:11 +0000

Fredrich Legnemark:
Jo de där callcenter-niande personerna känner man ju ingen. De är väl också miljöskadade av amerikansk anda. Jag reagerar surt direkt, men å andra sidan köper jag aldrig något i telefonen oavsett vad man kallar mig.

Enn Kokk:
Oj, var du en av dem som var med och drev fram du-reformen, den brukar väl annars tillskrivas Bror Rexed, om jag inte missminner mig. Hur som helst så var den en befrielse. Men, som sagt, den yngre generationen vill förmodligen ha tillbaka kryperiet, och det är kanske inte så konstigt i dessa högervridningens tidevarv.

Lasse:
Och när Ulla Lindström vägrade att niga för drottningen Elisabeth blev det stor kalabalik i landet! Så det gick framåt en tid – för det får ju anses vara ett stort framsteg att kunna dua kung och drottning :-).

Av: mammamia

mammamia — Fri, 15 Dec 2006 11:36:27 +0000

Nia inte mig för 17..Jag är jag och för någon annan är jag du!
För mig är NI pluralis.