Kommentarer till Val vart tredje år – Marita Ulfskog har glömt historien eller?

Av: Johnny

Johnny — Wed, 27 Dec 2006 23:47:26 +0000

#7. Det är riktigt att det kan bli så. Fördelen är att det blir helt tydligt vilken person man röstar på och som representerar sin valkrets och är direkt ansvarig inför sina väljare där.

Det personliga politiska ansvaret försvinner helt i dagens system där partierna använder en kollektiv lista vars ragnordning av kandidater folket inte har valt utan partieliten.

Ett system med enmansvalskretsar är ett val av person i första hand och inte ett parti och ideologi och på så sätt är det mycket representativt eftersom det är precis de personerna som blir valda som folket vill ha som sina representanter. Personerna får då redogöra för sina ståndpunkter i olika frågor och det går att se hur de historiskt har röstat i olika frågor.

Sedan föreslår jag att ledaren väljs direkt av folket och därmed får vi här ett direkt utslag av majoriteten i hela landet.

Sedan måste de politiska uppdragen begränsas i tid, förslagsvis max 2 eller 3 4 års perioder för både riksdagsmän och ledare.

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 27 Dec 2006 21:02:18 +0000

Johnny:
Det system du förordar möjliggör för partier att få majoritet i riksdagen och att sitta i regeringsställning trots att de inte har majoriteten av folket bakom sig. I både England och USA har systemen, (fast de är olika i vissa avseenden,) lett till att de konservativa kunnat regera trots att de egentligen har en minoritet av befolkningarna bakom sig.

Det är nämligen ett faktum att det svenska riksdagsvalssystemet är ett av de mest rättvisande i världen, vad gäller representativitet. Men anser man att det inte ska vara så att riksdagen ska spegla folkopinionen vid valdagen så ska man förstås förorda val med enmansvalkretsar, i synnerhet om man har borgerliga sympatier.

Av: Johnny

Johnny — Wed, 27 Dec 2006 15:55:23 +0000

Jag är nöjd med den fyraåriga mandatperioden, den är lagom lång. Det vore bra med separat riksdagsval och kommunalval, då blir det val vartannat år. Landstingen tycker jag vi skall lägga ner. Däremot borde vi införa en direkt demokrati där kommunerna utgör enmansvalskretsar, helst 101 stycken (129 idag) ungefär lika stora folkmängdsmässigt, så att den bästa personen väljs och därmed bär ansvaret så att man vet vilken person man röstar på. Det räcker bra med 101 olika åsikter i riksdagen, då skulle vi spara löner, traktamente, socialavgifter, etc för 248 ledamöter, utmärkt. Sedan borde folket få välja sin ledare i direkta val, plus att folket skulle alltid bestämma via bindande folkomröstningar i alla större frågor, typ skattehöjningar.

Schweizt är väl det land som tillämpar folkomröstningar i störst utsträckning och får väl därmed anses vara världen mest demokratiska land där folket haft störst inverkan på flest antal beslut och där levereras välfärden för 30% av BNP i skattetryck och det upplever jag som en maximum nivå för all skatt, Sveriges 51% skattetryck är helt enkelt skadligt för incitament och välståndskapande och leder till lägre tillväxt och mindre resurser att omfördela.

President, 101 enmansvalkretsar och bindande folkomröstningar skulle väsentlig förbättra demokratin och folkets inflytande i Sverige.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 22 Dec 2006 13:00:37 +0000

Björn:
Vi hade ju skilda val på det sättet före förra grundlagsändringen (någon gång i början av 70-talet), då vi hade tvåkammarriksdag och separata riksdags- och kommunalval. Det hade förvisso den fördelen att de kommunala frågorna verkligen kom fram inför kommunalvalen, och jag tror att människor var mer insatta i hur kommunerna sköttes på den tiden. Idag försvinner kommunerna för att allting i massmedia koncentreras till riksdagsvalet. Jag tror det idag är ganska få som vet vad kommunerna gör och vad riksdagen gör idag och väldigt få som vet tillräckligt mycket om den egna kommunens handlande.

Men samtidigt var det ju ganska tjatigt med val vartannat år. Den ena valkampanjen hade knappt avklingat förrän det var dags att dra igång nästa.

Av: Björn

Björn — Fri, 22 Dec 2006 08:42:37 +0000

Jag reagerade som dig när jag läste det. Däremot kanske man skulle ha kommunal och landstingsvalen däremellan.

Av: Lasse U

Lasse U — Fri, 22 Dec 2006 07:44:57 +0000

Jo. Du har rätt. Jag bara famlade efter en gnagande känsla av att allt inte stod rätt till vid senaste valet. Och så har jag bilden av GP tillsammans med sin ”storebror” TB på näthinnan, mixad med tanken på att det hos GP förmodligen finns en känsla av mindervärde som han gärna – medvetet eller omedvetet – skulle vilja kompensera på ett listigt sätt …

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 22 Dec 2006 00:47:16 +0000

Lasse:
Ibland misstänker man ju det och vad jag förstår hade även sossarna på förslag att avskaffa förmögenhetsskatten ex.

Men å andra sidan tror jag nog att man hade velat ha kvar makten. GP:s dåliga höft och smärtor, samt hans troliga beroende av smärtstillande medel, är nog en av orsakerna till att man inte vann valet. Kanske var hans omdöme aningen nedsatt, och det var orsaken till att han inte släppte fram andra mer i valkampanjen och inte insåg vad han borde ha lagt tonvikten på.

Men, och det är kanske den andra orsaken, massmedia valde att göra om den svenska valkampanjen till en amerikansk sådan, med två stridande parter, Persson och Reingfeldt. Så Persson kanske inte valde taktik själv, tvingades bara in i massmedias dramaturgi.

Och den tredje orsaken var säkert massmedias svartmålning av sossarna, som var betydligt häftigare än deras granskning av de borgerliga.

Jag fick dessutom en känsla av att en massa journalister hade fallit för den där föreställningen att det bara sådär i största allmänhet är nyttigt med växling vid makten, och att det var vad som drev dem.

Av: Lasse U

Lasse U — Thu, 21 Dec 2006 09:55:31 +0000

Jag har funderat på om det kan vara så att Göran Persson och hans gäng helt enkelt aldrig ville vinna valet. Den socialdemokratiska ledningen är ju av nyliberalt snitt och deras ambition är att göra Sverige till någonting som förmodligen skulle göra vilken moderat som helst stolt och glad. Problemet för Persson är att de flesta av hans väljare har helt andra drömmar. Så vad göra? Jo man håller in sina hästar och låter Reinfeldt springa förbi. Till nästa val kan sedan socialdemokratin ta tillbaka makten och strö lite sockerglasyr över det eftersträvade eländet.