Jag skrev ett inlägg i en annan tråd som du kanske kan läsa. Jag har först idag hittat bloggen, blev ganska så bestört över somligt och kände att jag måste bemöta även om jag tvivlar på att min kommentar välkomnas.

En extrem syn jämnar inte ut en annan. Jag hyser inga stora förhoppningar om att övertyga någon som är besatt av sin syn men känner ofta att jag måste bemöta det jag ser som falskt och obalanserat. Att det verkar finnas somliga inom socialdemokratien som faller i syndabockstänkande har för mig varit mycket smärtsamt.

Man kan stödja palestiniers rätt att bilda en fredlig stat samtidigt som man stödjer Israels rätt att existera oantastat av krig och terror. Som jag indikeradse i den andra tråden är det helt oacceptabelt att ursäkta terrorn. Punkt.

Susan Nathan och du har rätt till era åsikter men de är extrema och ensidiga. Orättvisor existerar, är jag säker på, i Israel. Orättvisor existerar i de flesta länder. Det är bara bra att dessa pekas ut; då först kan man göra någonting åt det. Och det är just vad otaliga israeler sysslar med utan att ta till propaganda för att få fram en best seller eller vad nathan hade för syfte. När det spårar ur – när man börjar dravla om ”apartheid” och jämföra med Sydafrika – har det gått överbord. Då blir det en skymf mot Israel, arabiska israeler och sydafrikaner som upplevde riktig apartheid.