Många män går i taket när det sägs att ”vilken man som helst kan vara eller bli kvinnomisshandlare/våldtäktsman”, för just de här männen skulle ju aldrig vara eller bli sådana. Men vad menar de egentligen, som säger att alla män/vilken man som helst, kan vara/bli kvinnomisshandlare? Uttalandet är tvetydigt så det är kanske inte konstigt att så många män reagerar med ilska när de hör det uttalas.

Så här är det:
För en enskild kvinna är det omöjligt att förutsäga vilka män som kommer att misshandla och/eller våldta. Ställ upp 100 män, från alla samhällsklasser, framför en kvinna, och fråga henne om hon kan peka ut den (eller de) av dessa män som, om en kvinna slår sig ihop med honom, kommer att misshandla denna kvinna, eller redan har gjort sig skyldig till misshandel gentemot andra kvinnor, så kommer hon inte att kunna peka ut just de män som är eller blir kvinnomisshandlare eller våldtäktsmän.

Fråga några kvinnor, som har misshandlats eller våldtagits, om de män som har utsatt dem för detta har haft en stor skylt över bröstet, vid första mötet, på vilken det står ”Jag kommer att misshandla och/eller våldta varje kvinna som slår sig ihop med mig”, och de kommer att svara att så var det inte. ”Han verkade så omtänksam och gullig i början”, brukar vara svaret på frågan om de i förväg kunde ana vad de skulle komma att bli utsatta för.

I den här meningen kan misshandlaren/våldtäktsmannen vara ”vilken man som helst”. För varje kvinna är varje man en möjlig misshandlare/våldtäktsman, även om många män inte tycks förstå den saken. Om de tänker på ett lotteri med vinster på 80% av lotterna, så inser de förhoppningsvis att varje lott, före dragningen, kan vara en nitlott, och då kanske de kan förstå den här synpunkten.

Detta ska skiljas från frågan om varje man i verkligheten är en presumtiv misshandlare eller våldtäktsman. På den frågan är svaret förstås ”nej”, eftersom alla män inte misshandlar eller våldtar och många män aldrig någonsin skulle göra sig skyldiga till dylika handlingar.

Men, och detta hör också till saken, även om de allra flesta män aldrig gör sig skyldiga till dylika brott, så gör somliga det. I vissa fall gör de det fast de själva trott att de aldrig skulle kunna göra det. Ibland begår män illgärningar p.g.a. grupptryck (gäller ofta unga män), under krig våldtar ganska många män kvinnor, män som aldrig under normala omständigheter skulle göra sig skyldiga till något sådant och män som inte trott detta om sig själva.
Vad värre, somliga av de män som begått den här typen av brott anser inte att de begår en fördömvärd och kriminell handling: Hon tiggde om det, hon var med på det”, etc. brukar ingå i dessa mäns försvarstal.

Så nej, alla män slår och våldtar inte kvinnor men några gör det och en kvinna kan aldrig i förväg veta vilka som tillhör den senare kategorin. Ur hennes synpunkt kan ”vilken man som helst” komma att misshandla och våldta henne.

Se även Lasses utmärkta bloggning om vad kvinnomisshandeln kostar samhället

Eftersom jag har collies (3 st. just nu, en långhårig, Banjo t.h. och två korthåriga ), måste jag tipsa om artikeln i DN om epilepsihunden, collien Atlas, som varnar matte innan hon får ett epileptiskt anfall. Berättelsen om Atlas är underbar och inte så lite rörande. Har man en collie, eller någon annan av de samarbetsvilliga raserna, så vet man förstås att hundar kan vara otroliga.

Jag har haft collies i mer än 25 år och tränat och arbetat med dem allihop, mer med somliga och mindre med andra, och ju mer jag arbetat med mina hundar desto mer imponerad över deras kapaciteter och inlärningsförmåga har jag blivit

Länk:
Collien Atlas. DN

Vill också passa på att slå ett slag för nättidskriften och kulturtidsskriften Alba (som denna blogg är en del av,) som fyller 10 år i dagarna. Det torde väl innebära att den är en av de äldre svenska tidskrifterna på nätet. Grattis redaktionen till födelsedagen. Ni gör ett stort, gott jobb och en viktig kulturinsats. Jag hoppas att ni sliter vidare och önskar er god lycka med Alba i fortsättningen.

Klicka på Albas logotype uppe i vänstra hörnet här för att komma till tidskriften. Den innehåller många intressanta artiklar och inlägg, liksom bokrecensioner.

PS kl. 19.30: Alba är, ser jag, den äldsta fortfarande existerande nättidskriften – beundransvärt tycker jag.

Bildt ljuger på, så han borde tala med mycket små bokstäver om Danielssons eventuella ”ljugande”.

Den som i Bildts kläder beter sig som han gör nu, kan bara ha två skäl att framhärda i sin stupiditet. Endera är han själv bara okunnig och utrustad med mycket klen tankeförmåga eller så förutsätter – eller vet han kanske (?), att hans egna väljare och trogna anhängare är det.

När Carl Bildt var i EU-nämnden i dag sade han till journalister att han inte är inblandad i frågan (min kursivering).
På en direkt fråga om han eller kabinettssekreterare Frank Belfrage gett expeditionschefen några direktiv inför hennes möte med facket på UD i dag svarade Bildt.
– Vet ej.
Ett par timmar senare ringer UD:s presstjänst till TT och meddelar att Frank Belfrage ”på Carl Bildts uppdrag” beslutat att Lars Danielsson ska placeras hos expeditionschefen som ambassadör.

”Vet ej”???
Han vet alltså inte vad han gör, tror inte att han är inblandad, trots att han har varit klart inblandad hela tiden.

Han förefaller schizofren, säger en UD-tjänsteman som vill vara anonym till TT.

Kan man tveklöst hålla med den anonyme UD-tjänstemannen om.

Länk:
Bildts uttalanden återfinns i GP

Facket har tydligen lyckats övertyga Carl Bildt om att han måste ge Lars Danielsson lön. Undrar hur man bar sig åt? Förklarade för Bildt att för varje steg han tog i tangentens riktning försvagades hans egen position och närmade han sig det stadium där han skulle tvingas till en rejäl reträtt under mer förödmjukande former?

Nå, så rå var man kanske inte i förhandlingarna, men man hade kunnat vara det för så förhöll det sig. Bildt stroppade på, länge, ovetande och stolt som en struts, mot ett rejält nederlag.

Vem som än fick honom att skriva under för lön åt Danielsson, facket eller kanske någon annan, och oavsett om han förstod vad det handlade om eller inte, så med arbetsuppgifter åt Danielsson förhåller det sig annorlunda, förstår man av hans uttalande. Några sådana vill han inte tala om. Därmed undrar man förstås om riktets för närvarande högst uppsatte mobbare, Carl Bildt, har för avsikt att fördjupa sin kompetens på området?

Länk:
– Ekot, Bildts uttalande
– Hamilton i AB: Carl Bildt vet alltid för mycket

Via Jenny W:s blogg hittade jag länken till den handling som ger Eva Lundgren fullständig upprättelse och också en rimlig kompensation för det hon utsattes för. Bra när rättvisan segrar. Nu borde de massmedia, som var med i häxjakten på Eva Lundgren, också se till att ge henne upprättelse.

Länkar:
Protokoll från Uppsala universitet
Jenny W:s blogg
Länk tillagd 11/12:
Kilden, intervju med Eva Lundgren om ”Låt de små barnen”

Säga vad man vill om drottningen (och det ska jag inte göra just nu, antiroyalist som jag är) men hon vet betydligt mer än genomsnittet om åldersförvirring, demens och Alzheimers. Vi delar erfarenheten av att ha anhöriga med dessa tillstånd – hon och jag, det enda vi torde dela för övrigt.

Jag avskyr när aftontidningar skriver om sådant de kanske inte förstår! Men jag vet förstås inte de verkliga orsakerna till ”skandalen”. Spekulerar bara utifrån mina erfarenheter. Den som har samma erfarenheter som jag, och drottningen, skulle inte skriva de här ”skandalartiklarna”, även om förmodandena kunde vara felaktiga. Och om de skulle vara felaktiga så är skriverierna desto mer förolämpande för prinsessan Lilian. Det faktum att hon inte vet att hon inte ska vara med vid utdelningen indikerar något dock. Skäms Aftonbladet!

Länkar:
Alice Timander uttlar sig i Aftonbladet
Aftonbladet om årets skandal!!!!

Tillägg 11/12:
Hittat i Expressen från 7/12:

Prinsessan Lilian har fått en inbjudan till Nobelfesten.
Men enligt hovet kommer hon inte ihåg att hon tackat nej till att närvara under middagen.
– Prinsessan är med ålderns rätt lite glömsk, säger hovmarskalk Elisabeth Palmstierna.

Det var en fin och hänsynsfull förklaring. Men upprördhet bland folk, som inte begriper någonting men har åsikter om allting, förorsakade informationen om att hon inte skulle delta i banketten (inte vid utdelningen som jag skrev ovan, den närvarade hon vid), enligt de kommentarer man kan läsa om saken i tidningen.

Många som går ut lärarhögskolan borde inte ha godkänts, läste jag i DN häromdagen. Förvånar mig inte och jag gissar att detta gäller även andra institutioner på universitet och högskolor. Eftersom jag själv dessutom, inte en gång utan återkommande, träffar på människor som går på lärarhögskolorna och som inte vet när de ska skriva de och dem eller dom, så tror jag på dem som säger att en fjärdedel inte borde ha godkänts.

Ett av de värsta otygen på våra universitet och högskolor är alla dessa grupptentor, och hemtentor. Framför allt de förra är hemska. De är praktiska för lärarna (och jag förstår att de gärna har sådana) men de tillåter ganska många studenter att glida igenom på andras bekostnad. Därför är de ojusta mot alla de studenter som tar sina studier på allvar, vill lära sig något och som vill ha ut sina betyg i tid.

Redan när jag var student lärde jag mig att hata alla dessa grupparbeten där det i slutänden ofta blev jag som fick göra två eller tre mans jobb. Ibland, om det var en större grupp, kunde det hända att vi var ett par personer som tillsammans gjorde fyra personers jobb. Vi som ville ha ut våra betyg och som inte kunde med att skvallra, blev ju tvungna att göra även de andras jobb.

”Det är så bra att lära sig samarbeta”, säger de som förordar grupparbeten. Jo, om det vore så väl, men det är ingalunda alltid fallet, snarare undantag föreslår jag. Istället lär sig somliga, enligt mina erfarenheter (både som student och lärare på universitetet) mellan 20 och 30%, att de kan skyffla över sitt arbete på andra och glida genom livet på en glassmacka.

Jag vill vidare påstå att lärare som gärna lägger ut grupparbeten som tentamensarbeten i själva verket lägger över sitt läraransvar på de plikttrogna och duktiga eleverna, ett ansvar som dessa inte har en rimlig möjlighet att ta.

Elever/studenter har nämligen ingen formell status, eller auktoritet i en grupp, så en elev/student kan inte beordra en annan, mindre energisk elev/student, att göra sin del av arbetet. Den elev eller student som drabbas av en slö grupparbetskamrat (eller flera sådana) har bara två möjligheter, att göra jobbet själv eller att strunta i om han/hon får ut sitt betyg. Det senare är inte ett alternativ för den seriösa eleven/studenten. Jag föreslår att somliga, mindre energiska lärare, rider högt på dessa energiska elevers insatser och det är ren ynkedom.

Länk:
DN, ”Var fjärde examinerad lärare borde ha blivit underkänd”

Hoppas att det ska vara ordnat i morgon eftermiddag.

Apropå att TV 2 tydligen sände en helafton om Castro och Cuba ikväll (som vi inte kunde se eftersom vi inte har skaffat någon digitalbox) så tog jag fram lite statisik om några olika länder.

Statistik över medellivslängd och barnadödlighet brukar ju säga en del om levnadsstandarden, framför allt om hälsovården.
Läs och begrunda:

Data framtagna via CIA:s World Factbook
Faktaboken uppdaterad 30 november 2006

Anm: Vad gäller Ryssland, så har medellivslängden sjunkit katastrofalt sedan Sovjet föll samman.

Borgerliga massmedia har tydligen förargat sig ordentligt över de här programmen om Castro och Cuba redan i förväg. Det beror troligen på att borgerligheten inte gillar fakta utan föredrar att leva i sin idealvärld och antagligen fruktar den att det i programmen skulle komma fram fakta som inte passar in i deras idealistiska världsbild, fakta om Batistas Cuba exempelvis.

Det är ju också lustigt att de liberaler som envist, och faktiskt fullständigt korrekt, hävdar att frihandel gynnar välfärden, så ofta vägrar att låtsas om att både Sovjet och Cuba stängdes ute från frihandeln, eftersom båda nationerna var konsekvent utsatta för handelsblockader. Att detta skulle kunna vara en del av orsaken, i deras fall, till något sämre tillväxt och sämre levnadsvillkor , vill högern däremot inte alls kännas vid. Borgerlig logik är alltid fullkomligt ologisk med andra ord.

Trots de konsekventa handelsblockaderna har Cuba alltså lyckats ganska bra, åtminstone vad gäller att öka medellivslängden och att minska barnadödligheten.

Länk:
DN, Medellivslängden sjunker trots global ekonomisk tillväxt