Är Ryssland verkligen expansionistiskt?
Nu går faktiskt skam på torra land. Ryssland utmålas för närvande näst intill som den mest krigiska och expansionistiska nation världen skådat sedan Sovjet föll. De påståenden som antyder något i den vägen går klart över gränsen till den rena lögnen, ja inte ens g:a Sovjet var extremt expansionistiskt, fast man försökte inbilla oss det också – den gången.
Ryssland må inte ha utvecklats i exakt den riktning USA (som numer anser sig ha rätten att bestämma i hela världen) och EU hade önskat och landet lämnar en hel del övrigt att önska vad gäller demokratiskt sinnelag, men man kan verkligen inte påstå att det nya Ryssland visat sig expansionistiskt sedan Sovjet föll samman, även om det har svarta fläckar, som Tjetjenien ex.
Vad gäller demokratiskt sinnelag så kan man också säga en hel del till USA:s nackdel dessutom. Där sitter en president som vann sitt första val genom valfusk och på grund av hjälp från pappas kompisar i Högsta Domstolen. Där sitter en president som startat krig, och mördat massor av människor, med rent lögnaktiga argument för dessa krig.
Men nu är det åter ryssarna som är de stora bovarna. Idag skriver en kvinna vid namn Ann-Sofie Dahl, docent i internationell politik i Danmark, en debattartikel i Aftonbladet, i vilken hon hävdar att Rysslands expansionism är stor och allvarlig. Hon borde veta bättre med den utbildning hon borde ha, men det är klart, forskare har alltsedan furstarna hyrde alkemister för att tillverka guld åt sig, inte sällan varit hyrda av makten för att säga vad makten vill höra.
Så hur är det med den ryska expansionismen?
Så här såg gamla Tsarryssland ut 1914 (Ursäkta kartornas dåliga kvalitet. Jag hittade inga bättre.):
Efter 1945 såg Sovjets karta ut så här:
Sedan kan vi konstatera, att efter den ryska revolutionen 1917 släpptes Finland som förklarade sig självständigt 1917, Baltstaterna blev också fria mellan åren 1918 och 1920, Estland efter ett kortare befrielsekrig mot Sovjet.
Vad gällde Finland kunde vi i min ungdoms historieböcker läsa att ”Sverige var en av de första länderna som erkände Finlands självständighet”, och som Göran Palm påpekade i sin bok Indoktrineringen i Sverige, det var helt rätt. Sverige var andra land att komma med detta erkännande. Lenins Sovjet var det första.
Nu kom Sovjet att ta tillbaka baltstaterna igen efter andra världskriget, vilket var ytterst sorgligt, men ur rent försvarspolitiskt avséende fullt förståeligt, fast man inte får säga detta idag. Alltså, baltstaterna inkluderades som republiker i Sovjetunionen och förlorade sin knappt 20-åriga självständighet efter 1945.
Så kom Sovjets fall omkring 1990. Vad såg vi då? Jo, följande Sovjetiska republiker förklarade sig och blev själständiga:
| Estland Lettland Litauen Vitryssland |
Ukraina Georgien Armenien Azerbaijan |
Kasakstan Turkmenistan Uzbekistan Tadjikistan Kirgizistan |
Vidare släppte Ryssland kontrollen över följande områden som g:a Sovjet hade kontrollerat:
| Östtyskland Polen Ungern Tjeckien |
Slovakien Rumänien (tidigare) Bulgarien |
Läget i de bortre asiatiska delarna tar jag inte med här, huvudsakligen för att jag inte har den bilden riktigt klar för mig.
Men så här här ser det alltså ut idag i våra närområden:
De gula områdena är (i stort sett, jag kan ha missat något när jag färgade områdena eftersom kartan är så liten) de sovjetiska republiker som Ryssland släppt och som numer är självständiga stater. Dessutom har man släppt kontrollen över ytterligare områden, som inte är markerade här, de s.k. randstaterna i väster, eller det man kallade ”Öststaterna”, de där bakom järnidån (se lista ovan).
Jag kan inte se att detta tyder på allvarlig expansionism.
Jag tar kartorna en gång till, direkt intill varandra, så att de kan jämföras direkt:
Ryssland hade inte anfallit en Nato-medlem, säger Ann-Sofie Dahl vidare i Aftonbladet och propagerar för att Sverige bör gå med i NATO. Jotack, det torde öka riskerna avsevärt. Försvarsallianser kan vara förödande, vilket alla som känner till förspelet till första världskriget inser. Idag torde ett medlemskap i NATO vara katastrofalt för oss. Att ställa sig på USA:s sida i ”kriget mot terrorismen”, denna eufimism för ”imperialism” och ”nykolonialism”, är inte heller något som ökar säkerheten för Sveriges del – tvärtom.
Ibland gäller det att tänka och hålla huvudet kallt också, inte bara att ”kuka upp sig” som Jan Björklund uttryckte saken när han var aktiv militär. Det är ett annat huvud som man ska använda om man tillhör de styrande i ett land.
Länk:
– Ryssland hade inte anfallit en Nato-medlem, A-S Dahl. AB
21/08 09:48 at 09:48
Bra att du nämnde upptakten till Första världskriget, det är ju det klassiska exemplet på hur ömsesidiga fördrag drar in fler och fler stater i en jättekatastrof. Att ha dårfinkar av Saakashvilis typ som alliansbroder borde inte kännas tryggt. Ryssland kanske inte hade anfallit en NATO-medlem, men tvärtom då …? Och man kan undra om NATO verkligen vågar ingripa om Ryssland sätter hårt mot hårt i Estland eller Lettland? Inte helt säkert.
Medan den ena biten efter den andra av det gamla Jugoslavien föll ifrån anklagades serberna för att vara krigiska och expansiva. Det är väl samma vals som dragits om Sovjet och Ryssland. Bra att du gjorde de där kartorna, det är pedagogiskt att se hur det gamla tsarryska imperiet sjönk ihop, och sedan det sovjetiska.
21/08 10:09 at 10:09
Du kan ju inte jämföra Tsarryssland med det moderna Ryssland.
Frågan om expansionism handlar ju om Rysslands ambitioner idag jämfört med hur ryssland såg (ser) ut efter splittringen på 90-talet.
Putin har upprepade gånger, framförallt innan han blev president, uttryckt ganska kraftiga hot mot en del f.d. sovjetstater och indikerat att Ryssland bör ”återförenas” med dessa.
Under och innan 2a Världskriget så var dåvarande sovjet också väldigt expansionistiskt – förutom baltstaterna så invaderade man ju som bekant bla finland i socialismens namn (i den officiella versionen så befriade man förstås dessa stater från kapitalistiskt förtryck – även om tex Finland inte alls verkade vilja bli befriade…)
Sedan efter 2a Världskriget så expanderade Sovjet ännu mer – och skaffade sig ett otal antal lydstater – förutom dom som man direkt invaderade. Så på din karta 1945 – så får du lägga till östyskland, ungern, polen mfl mfl bara 10-20 år senare.
Kan kan inte säga att jag klandrar dom – men det är värt att beakta. Och om vi nu inte vill gå med i ngn militärallainas (Nato eller EU) så får vi se till att rusta betydligt mer och inte som nu att lägga ned allt försvar !
Skall också tillägga att Usa förstås ”expanderade”. Både med lock och pock. Men jag kan väl ändå tycka att om man inför demokrati i ett land – så kan ju folk rösta på något annat parti om dom vill – och en del av Usa’s ”lydstater” har ju sedermera tex röstat fram socialdemokratiska partier osv. Sen klampar dom förstås i klaveret ordentligt gång på gång också när dom lägger sig i och skapar mer ostabilitet än innan, i demokratins namn…
/K
21/08 12:23 at 12:23
Björn Nilsson:
Visst är det så att försvarsallianser kan vara mycket farliga, i synnerhet om man går i allians med nationer som är revanschistiska och/eller känner sig stöddiga för att de har starkare alliansbröder bakom ryggen, och därför agerar oöverlagt eller provocerande.
Lustigt nog hade dock Väst ingen som helst lust att ingå försvarsavatal med Sovjet när Hitler kom till makten och började expandera Tredje Riket och när han skroderade om hur han skulle krossa kommunismen. När sedan halva Europa var ockuperat av Hitler – och han därefter anföll Sovjet, då först började Väst samarbeta med Stalin om att klå tyskarna.
Så nej, man kan inte beskylla gamla Sovjet för att ha varit speciellt expansionistiskt. I början släppte de både Finland och Baltstaterna, men däremot kan man anklaga dem för att vilja försvara sig, för att de gjorde det och därmed räddade Europa till slut, och för att de till slut ville kunna slå till på grannländernas territorier, om de skulle bli anfallna västerifrån igen.
Att Sovjet inte litade på Väst var verkligen inte konstigt. Detta måste man kunna både se och förstå utan att vara kommunist och utan att försvara Stalin och hans inrikespolitik, något exempelvis jag inte gör och aldrig har gjort (bäst att tillägga detta eftersom somliga bara kan tänka i svart/vitt).
Och nu är Väst. huvudsakligen USA då en del europeiska stater är lite försiktigare, igång och hotar det nya Ryssland, via Georgien – i god expansionistisk, imperialistisk, nykolonial anda, för att kunna kontroller fler energikällor.
21/08 12:46 at 12:46
Vilja att öka sin makt har alla stater, stora som små. De är till för detta och har alltid varit.
Små stater har mindre möjligheter och tenderar därför att vara fredliga (om de inte har storebror bakom ryggen eller tror att de har det). Stora stater har större möjligheter, kan därför använda våld mot de mindre, och gör det också.
Mest våld använder, som Kerstin så riktigt påpekar, USA – därför att det har störst våldsmakt. Power corrupts – en gammal liberal tes som liberaler numera verkar ha glömt.
21/08 14:36 at 14:36
Jag rekommenderar en bok ”Finska vinterkriget” av Robert Edwards – mycket insiktsfull även i andra indirekt relaterade frågor – som Sovjetisk/Tysk och allierad politik på den tiden.
”I början släppte de både Finland och Baltstaterna” – Well beror ju på hur man definierar släppte. Retoriken talade ju hela tiden om broderfolken- men Sovjet hade (liksom många andra) dels inte så stor/bra militärmakt. Och dessutom gick socialismen ut på att försvara snarare än anfalla omkringliggande länder. Men sedan kunde man ju alltid ”befria” sina broderfolk – det var ju en heelt annan sak.
Sovjet litade inte på väst – och väst litade definitivt inte på Sovjet efter att ha sett hur det gick till där med utrensningar av oliktänkande osv osv
Att dom till slut gick med på en allians med Sovjet var ju för att man såg Stalin som ett mindre ont än Hitler (man kände då inte ens till koncentrationslägren). Men det var ett väldigt begränsat samarbete, präglat av misstänksamhet, framförallt från USA’s sida.
Sedan räddade mycket riktigt Stalins armèeer Europa, eller – dom slog tillbaka kan man säga. Det var många tyskar (civila och i princip oskyldiga) som mördades, våldtogs eller skickades till läger under Sovjets frammarsch. Men tack vare att Stalin hade samma doktrin som Hitler vad det gällde militären; grymhet och tvång tillsammans med en vilja att offra liv – krydda det med lite revanschlusta från en hel del ryska soldater – så kunde Hitler betvingas (jämför det med de allierades försiktiga framryckning för att spara liv).
Jag har full förståelse för att väst var skeptiska till Sovjet från början – hur skulle vi ställa oss till att ingå allians med tex Zimbawes Mugabe idag eller Burmas militärjunta – om det hade varit aktuellt ?
/K
21/08 15:08 at 15:08
Jan Wiklund:
Så sant, och då ska vi ju inte vara med i en allians som starkt hotar andra länder och som gör att vi riskerar att bli både bombade och ockuperade. Den risken är betydligt mindre om vi förhåller oss neutrala i krig och alliansfria i fred än om vi förväntas hjälpa till att bomba en ”fiende”, eller upplåta vårt territorium för den makt som eventuellt angriper en stormakt i vår närhet.
Klas:
Jodå, jag förstår att Väst var rädda för Sovjet och för kommunismen i allmänhet.
21/08 15:34 at 15:34
Man kan bara se med oro på den värld som håller på att dyka upp – ett antal jämstarka stormakter som lurpassar på varandra och för småkrig om intressesfärer som när som helst kan blossa upp som första världskriget när deras brinkmanship slår fel.
Och här är jag otvetydigt mest rädd för USA. Där finns alldeles för mycket moralistisk egenrättfärdighet, kopplad till rädsla och revanschism när deras makt nu minskar. Ryssarna är nog farligast för dem som finns allra närmast deras gränser.
21/08 20:32 at 20:32
Nu var det ju så att Hitler och hans folk tog över landsområden med omvärldens godkännande fram till sep 1939.
De flesta anser (om man bortser från Kina-Japan) att andra världskriget startades av Tyskland efter en överrenskommelse om expansion tillsammans med Sovjet. Baltstaterna, Finland och östra delen av Polen ansågs vara Sovjets tillåtna områden.
Det är ju en viss logik i att de allierade (som fegade i början) inte kunde vara på samma sida som sovjet förrän Hitler visade sin riktiga avsikt.
21/08 23:36 at 23:36
Olle:
Nu är din historia en av alla de där förenklade propagandahistorierna som går över gränsen till ren lögn. Det var inte riktigt så det gick till före non aggressionspakten mellan Stalin och Hitler, som inte var en allians eller en försvarspakt, som somliga vill hävda idag.
Min rekommendation: Läs lite mer om förspelet till kriget, och lite olika källor, så får du troligen din bild av skeendet som ledde fram till 2:a världskriget ganska förändrad. Läs alltså inte bara Timbropropaganda om området, eller skolböcker i historia.
Sedan kan man ändå, som du säger, hävda att 2:a världskriget började när Tyskland anföll Polen.
Men Olle, vad har detta med det moderna Ryssland att göra. Frågan i inlägget var om det moderna Ryssland visat prov på expansionism. De gamla kartorna finns med för att visa att detta moderna Ryssland har varit allt annat än expansivt – så här långt, att Rysslands areal krympt från tsartiden.
Men om man börjar hota Ryssland – igen, så kanske den ryska regeringen anser att det var ett allvarligt misstag att släppa alla dessa randstater fria, områden som utgjort vad man där betraktat som säkerhestzoner. Om Ryska makthavare skulle börja anse det idag igen, så är det helt begripligt. Och ju mer man envisas med att lägga skulden på Ryssland för Georgiens angrepp på Ossetien, och ju mer man förtalar Ryssland, desto mer sannolikt att Ryssland känner sig just hotat av Väst igen, och ångrar sig.
Men visst, ska man förstå det här måste man känna till historien bättre än man gör om man bara fått sig till livs den gängse västpropagandistiska berättelsen om Rysslands/Sovjets historia.
Sedan måste jag ju säga att den pötsliga svängningen i Väst, vad gäller inställningen till Ryssland, från vänskaplighet till allvarlig kritik av bristen på demokrati etc, snarast beror på att det inte blev så enkelt för Väst att lägga beslag på Rysslands naturresurser som man hade hoppats, och då måste landet förstås förtalas.
Man, USA framför allt, struntar totalt i om Ryssland blir demokratiskt eller inte. Får man bara kontroll över landets ekonomi och dess olja och naturgas, så är man nöjd, får man det inte, så måste man förstås ”sprida demokratin till Ryssland” till slut, precis som man gör i Irak idag. Det behöver man aldrig göra i länder som utan vidare låter USA få tillgång till naturresurserna nämligen, ovasett hur ruskiga diktatorer dessa länder har. Bara att se sig omkring i världen så inser man sanningen i detta påstående.
24/08 00:54 at 00:54
Expansionsism är bara ett ord. Vad det hela handlar om är stormakternas ständiga manipulerande med små staters säkerhet.
Att i denna ”konflikt” ta ställning för den ena parten mot den andra (jag talar om jänkare och ryssar) är inte adekvat. Båda utnyttjar cyniskt geografi och nationalism för egna syften.
Däremot bör vi seriöst hävda status quo vad gäller statsgränser och hävda staternas territoriella integritet. Alternativet -att stormakterna, med självpåtaget tolkningsföreträde, intervenerar för att låtsas ställa saker till rätta- är fasansfullt.
En stormakt som frikostigt delat ut medborgarskap till innevånare i andra stater, för att när det sedan hettar till, intervenera för att skydda dessa sina skyddslingar är ett talande exempel på hur det går till.
24/08 02:32 at 02:32
Torsten:
Det ligger en del i vad du säger, men kartorna talar ändå mer för den ena sidan än den andra.
24/08 14:19 at 14:19
Kerstin:
Det förstår jag inte.
Att Rysslands nationsgränser är snävare idag än under tsartiden har faktiskt ingenting med saken att göra.
Som du vet är det inte antalet kvadratkilometer under egen flagg som imponerar idag. Man härskar genom beskydd, likt vilka maffiosi som helst.
26/08 03:07 at 03:07
Torsten:
Menar du att Ryssland numer fortfarande kontrollerar Öststaterna, Östtyskland, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien m.fl? Det kan du ju inte mena.
Det räcker med att man inte gör det numer för att Ryssland ska anses ha släppt kontrollen över stora områden som Sovjet dominerade/kontrollerade. Bara det räcker för att anse att Ryssland uppvisat motsatsen till expansionism och det innebär att Ryssland idag har
kontroll över betydligt mindre områden än g:a Sovjet, även om man indirekt fortfarande kontrollerar flera av de gamla Sovjetepubliker som blivit självständiga stater.
Eller menar du att Ryssland kontrollera andra stater i världen numer, som det inte talas om? Och så många att Rysslands makt och inflytande i världen har ökat sedan Sovjet rasade samman? Vilka områden handlar det om i så fall?
01/09 22:18 at 22:18
Sorry, har inte varit här på ett tag.
Sovjetunionens sammanbrott var just ett sammanbrott. De tappade kontrollen över det mesta i sin omgivning. Det ledde till sönderslitning av den gamla ”unionen” med anor ända från tsartiden.
Ett enormt steg tillbaka för den expansionalism som Sovjetunionen fick i arv från Tsarryssland.
Men detta att så gott som hela den gamla vasallskocken samt stora delar av SSSR gått förlorat innebär naturligtvis inte att ambitionerna övergivits. Tro för guds skull inte att det ryska samhället förändrats i grund bara för att Sovjetunionen klappat ihop. Det är bara andra herrar som styr…
Det pågår en maktkamp i Rysslands närområde. De nya stadsbildningarna har haft bråttom som fan att skaffa sig bundsförvanter för att kunna stå emot den ryska pressen. I detta har de naturligtvis varit ivrigt påhejade av jänkarna, vilka också, genom påtryckningar, lyckats skjuta EU:s planer på gemensamt försvar i sank. På så sätt har NATO tagit den roll som EU borde haft och USA behåller sin kvävande roll i Europa.
Alla kapitalistiska stater har expansionsplaner, det litter i ekonomins natur. Alternativet till Rysslands och USA:s expansionslusta är ett EU som är starkt nog att garantera medlemmarnas territoriella integritet. Det kostar naturligtvis, men det är värt det.
03/09 21:13 at 21:13
Jag är ledsen, jag lyckades av misstag stryka en kommentar som jag inte skulle stryka, så den som ser att han inte fått in sin kommentar ber jag om ursäkt och välkomnar tillbaka med kommentaren.
Jag är inte ens säker på att det var till det här inlägget.
08/09 03:50 at 03:50
Torsten;
Och vilken källa har du som bevisar att Ryssland av idag är expansionistiskt?
Varför är inte Sverige expansionistiskt idag förresten, om nu alla stater är det? Det har vi inte varit på 200 år eller så, något jag varit stolt över tidigare och innan vi tog på oss uppgiften att delta i de nykoloniala krigen.