Språkvetare talar ibland om s.k. ”false friends”, ord som låtar likartat men betyder helt olika saker på olika språk. Nu har jag inom bara någon månad träffat på ordet ”spirituell” i betydelsen ”andlig” ett antal gånger. Jag undrar så varför detta missförstånd plötsligt exploderar, hörde det exempelvis i radion för bara några veckor sedan, och studsade, och har sett det på flera bloggar nyligen, ett alldeles nytt fenomen.
Ordet ”spirituell” är just en sådan här ”false friend”. Det engelska ordet ”spiritual” betyder ”andlig” på svenska. Det svenska ordet ”spirituell” betyder ”kvick, fyndig” och det är importerat från franskan, där det heter ”spirituel” och har samma betydelse som på svenska. Lär man sig varken svenska eller engelska i skolan längre?
I alla fall blir jag väldigt konfys när jag träffar på ordet ”spirituell” och så småningom förstår att skribenten eller talaren i själva verket menar ”andlig”. Det kan ibland gå ett tag innan detta står klart och under tiden förstår man texten eller talaren helt fel, om alls.
Nu väntar jag bara på att folk börjar blanda ihop det engelska ordet ”eventually”, som betyder ”slutligen, till sist” med det svenska ordet ”eventuellt”, då uppstår den verkliga språkförbistringen: ”Han kommer eventuellt i morgon”, bäddar då för hur dystra missförstånd som helst.
28/09 01:34 at 01:34
Nedanstående två kommentarer råkade jag radera av misstag, och kunde inte rädda dem kvar, men kunde kopiera dem och sätta in dem så här istället
Kerstin
Björn Nilsson
Submitted on 2009/08/18 at 9:10am
Man fick lite danska till livs under några svensktimmar i skolan förr. Då lärde man sig att man kan inte gå till zoologiska havet i Danmark och möta den skinnsjuke greven. Nyttigt att veta. Tror vi redan då upplystes om att det handlade om “falska vänner”.
“Conservative” är ett annat ord som ibland oförsiktigt och felaktigt tagits över. Jag antar att “a conservative estimate” är “en försiktig uppskattning” på svenska, inte en “konservativ uppskattning”. Eftersom conservative och konservativ ibland verkligen skall översättas till samma ord blir det extra lurigt. Lurigheten i det hela skärps väl av att många svenskar tror att de är bättre på engelska än vad de i själva verket är. I själva verket torde våra engelskkunskaper förhålla sig till god engelska som fattig medeltidslatin till Ciceros klingande romarspråk.
Daniel Eriksson
Submitted on 2009/08/18 at 4:40pm
Också i min idiolekt betyder spirituell ‘kvick’, men eftersom jag tycker att sådant här är spännade slog jag litet i ordböckerna.
Det visar sig att betydelsen ‘andlig’ inte är alldeles ny. Svenska Akademiens ordbok listar flera belägg från 17- och 18-hundratalen. Så här skriver till exempel Almqvist i “Amorina”: “Jag är en […] menniskornas tjenare, spirituella tjenare.”
Och åtminstone i modern franska har ordet både betydelsen ‘kvick’ och ‘andlig’ (som i “père spirituel” och “musique spirituelle”).
Kerstin/b>
Submitted on 2009/08/18 at 5:47pm
Daniel Eriksson: Där ser man, ingenting är så enkelt som man tror. Dock tycker jag nog inte att det är någon bra idé att gå tillbaka till ett ordbruk från början av 1800-talet eftersom det försvårar kommunikationen. Annars har vi faktiskt ett svenskt ord som har en liknande innebörd, nämligen ordet “spiritism”. Fast här handlar det väl mer om tro på icke kristna övernaturliga väsen. Sedan har vi ju ordet “spirituosa” som betyder sprit, och som väl, gissningsvis, antyder att man får kontakter med andarna när man dricker sådan.
Susanne
Submitted on 2009/08/19 at 11:22am
För att krångla till det ytterligare så kallar sig de som förr benämndes spiritister numer för spiritualister och de har infört ordet spiritualism i st f spiritism, eftersom det senare fick en så negativ klang med tiden. Och från spiritualist till spirituell är ju steget inte långt. Men jag håller med dig att det är förvirrande, och irriterande också tycker jag, när detta ord dyker upp i ny (i alla fall i huvudsak) betydelse. Och apropå det där med politiska termer som “conservative” så har ju ordet “liberal” en annan betydelsenyans i amerikansk politik än i svensk (och i europeisk ö h t tror jag). Och apropå det norska exemplet du ger, så har jag hört att man ska vara försiktig med att säga verbet “knäppa” i Danmark, för det lär betyda knu***, ja ni förstår säkert…
Kerstin
Submitted on 2009/08/19 at 1:55pm
Susanne: Och det här måste ju ha med den sämre skolundervisningen att göra. OK, förr var det ett fåtal människor som skrev, författare och journalister, och dessutom hade man redaktörer som rättade till språkliga misstag, för sådana gör vi ju alla när vi skriver, medan idag skriver vem som helst, på bloggar ex. - Men man tycker ju att radiojournalister borde kunna svenska och inte blanda ihop orden hur som helst.
För c:a 25 år sedan började jag irritera mig på att allt fler, och framför allt i radion och TV, började använda ordet “passifisera” (möjligen stavade de med v och inte f) om det som tidigare hade hetat “passivera”. “Passicifsera” användes dessförinnan bara i militära sammanhang, för att beteckna att fienden hade försatts ur stridbart skick. Idag har detta längre ord blivit det gängse för att inaktivera individer. Det är till och med lite symtomatiskt. Numer passificerar man enskilda människor alltså, och det är ju faktiskt precis vad man gör .
Susanne
Submitted on 2009/08/19 at 6:49pm
Ja journalister är stora syndare när det gäller språkriktighet, fast de borde vara proffs! Och på bloggen stupidanglicism.blogspot.com finns ännu värre exempel – vad sägs t ex om “fredfull” i st f “fredlig”? Vill man som “språkmänniska” ha en adrenalinkick rekommenderas en titt på den bloggen…