Många som går ut lärarhögskolan borde inte ha godkänts
Många som går ut lärarhögskolan borde inte ha godkänts, läste jag i DN häromdagen. Förvånar mig inte och jag gissar att detta gäller även andra institutioner på universitet och högskolor. Eftersom jag själv dessutom, inte en gång utan återkommande, träffar på människor som går på lärarhögskolorna och som inte vet när de ska skriva de och dem eller dom, så tror jag på dem som säger att en fjärdedel inte borde ha godkänts.
Ett av de värsta otygen på våra universitet och högskolor är alla dessa grupptentor, och hemtentor. Framför allt de förra är hemska. De är praktiska för lärarna (och jag förstår att de gärna har sådana) men de tillåter ganska många studenter att glida igenom på andras bekostnad. Därför är de ojusta mot alla de studenter som tar sina studier på allvar, vill lära sig något och som vill ha ut sina betyg i tid.
Redan när jag var student lärde jag mig att hata alla dessa grupparbeten där det i slutänden ofta blev jag som fick göra två eller tre mans jobb. Ibland, om det var en större grupp, kunde det hända att vi var ett par personer som tillsammans gjorde fyra personers jobb. Vi som ville ha ut våra betyg och som inte kunde med att skvallra, blev ju tvungna att göra även de andras jobb.
”Det är så bra att lära sig samarbeta”, säger de som förordar grupparbeten. Jo, om det vore så väl, men det är ingalunda alltid fallet, snarare undantag föreslår jag. Istället lär sig somliga, enligt mina erfarenheter (både som student och lärare på universitetet) mellan 20 och 30%, att de kan skyffla över sitt arbete på andra och glida genom livet på en glassmacka.
Jag vill vidare påstå att lärare som gärna lägger ut grupparbeten som tentamensarbeten i själva verket lägger över sitt läraransvar på de plikttrogna och duktiga eleverna, ett ansvar som dessa inte har en rimlig möjlighet att ta.
Elever/studenter har nämligen ingen formell status, eller auktoritet i en grupp, så en elev/student kan inte beordra en annan, mindre energisk elev/student, att göra sin del av arbetet. Den elev eller student som drabbas av en slö grupparbetskamrat (eller flera sådana) har bara två möjligheter, att göra jobbet själv eller att strunta i om han/hon får ut sitt betyg. Det senare är inte ett alternativ för den seriösa eleven/studenten. Jag föreslår att somliga, mindre energiska lärare, rider högt på dessa energiska elevers insatser och det är ren ynkedom.
Länk:
DN, ”Var fjärde examinerad lärare borde ha blivit underkänd”
08/12 23:04 at 23:04
Höjden av helvete är en kombination av de tu: grupparbeten på distans. Jag utbildar mig via Internet och har genomlidit flera sådana otyg. En gång skrev vi in de två FULLSTÄNDIGT overksamma gruppmedlemmarnas namn i rapporterna bara för att vara snälla. Och senast skulle vi genomföra programmeringsprojekt i grupper om tre, men min grupp blev försenad och när det väl blev tid att komma igång kunde jag omöjligt få tag på någon av de andra, så jag gjorde hela skiten själv istället.
09/12 01:16 at 01:16
Robert K. Huselius:
Det här borde det ju skrivas och talas mer om för det är otroligt fräckt av somliga att ta ut poäng som andra har fixat åt dem, och det är dessutom oförskämt av lärare att lägga ut sådana arbeten på studenter och elever utan att själva se till att alla gör sin del av uppgifterna.
Grupparbeten ser många lärare som något som inte kräver så mycket lärarjobb. Ska sådana arbeten fungera och elever/studenter träna det som de påstås tränas i, då kräver grupparbetande i själva verket mer arbete av lärarna än tentamen av enskilda. Men jag tror, ärligt talat, att många lärare inte har detta klart för sig.
09/12 09:40 at 09:40
Detta har jag tänkt på många gånger när min son pluggade på universitetet…det var alltid en tjej som ständigt sa återbud till grupparbetsträffarna…men hon fick ändå ha sitt namn med på den färdiga produkten! Ska det inte vara svårare än så – på universitetet?
09/12 16:51 at 16:51
Ej akademiker:
Jo, det borde vara svårare än så, och hederliga och ambitiösa lärare med lite insikter om hur grupparbeten fungerar i praktiken, och med viljan att upprätthålla kvaliteten, möjliggör inte den typen av slarviga betygssättanden.
Jag gjorde det inte! Hade aldrig den typen av gruppenttamina överhuvudtaget.
Jag tror att jag någon gång tillät skrivande av tvåbetygsuppsatser tillsammans, men då bad ett par studenter, som ville arbeta tillsammans, om att få skriva ihop. Jag delade aldrig ut sådana uppgifter till studenterna och tvingade aldrig några att samarbeta som inte bad om det och som inte kände varandra.
Men, och det har också med saken att göra, forskare, som också måste undervisa, har fått alltfler studenter att undervisa och ta ansvaret för och att läsa och ta hemarbetsuppgifter på allvar, är mycket arbets- och tidskrävande. Ska forskaren inte tvingas ägna all sin tid åt undervisningen, få lite tid att forska också. vilket de också måste göra för att få behålla sina tjänster eller forskningsanslag och för att kunna få nya anslag, så har de i praktiken inte tid att rätta och gå igenom mängder av tentamina av uppsatstyp. Det tar nämligen lång tid att rätta sådana och jag måste erkänna att jag själv avskydde tentamensrättandet, med essäfrågor. Men här varierar det från ämne till ämne.
För att klara av att rätta och betygsätta mängder av froa uppsatser kunde jag bara rätta 2-4 arbeten/dag, beroende på hur välskrivna arbetena var, eftersom det därefter var omöjligt att koncentrera sig på vad man läste, så rättandet drog ut på flera veckor om man hade många studenters arbeten att rätta. Ansvaret för att det blivit slappare, för det har det utan tvekan blivit, ligger alltså även på anslagsgivarna, staten/politikerna alltså.