När man började bomba i Libyen sade man att det var för att skydda civila, framför allt i Benghazi, de oppositionellas hemort vad jag förstår, som, enligt vad några oppositionella/rebeller lär ha förklarat, skulle få uppleva ett folkmord om de inte fick hjälp utifrån. Alltså började Nato bomba allt som man trodde var Ghadafis styrkor, fast det blev lite fel ibland.

Idag läser jag i DN:

Också Nato visade musklerna och bombade mål på strategiskt viktiga ställen, inte minst huvudstaden Tripoli. Libyska statsmedier rapporterade dödsoffer och Khaddafi ska ha besvarat attackerna med luftvärnseld. ( 1)

I Tripoli bor Ghadafis anhängare och jag gissar att många av dem är civila, kvinnor och barn. Så när Nato börjar bomba Tripoli då har man övergett det uppgivna målet, och rejält också, för då för man ett allomfattande bombkrig i Libyen på de s.k. rebellernas sida och sysslar inte alls med att skydda civila eller med någon humanitär verksamhet. Sådana allomfattande krig handlar bl.a. om att bomba vilt och helt utan hänsyn till civila. För vem har hört något om att Ghadafi hotar med folkmord i det Tripoli som stödjer honom?

Dessutom talar nu Obama, Sarkozy och Cameron öppet om att målet med bombandet är att avsätta Ghadafi, vilket inte är vad FN-resolutionen handlade om. (2) Vidare vägrar man att ens tala med Ghadafi, som varit villig att diskutera villkoren för fred efter förslag från Afrikanska Unionen.(3) Varför inte ta honom på orden och försöka åstadkomma ett slut på våldsamheterna, se om man kan övertala honom att hålla allmänna val. Det kunde ju vara intressant att se vad majoriteten i Libyen vill. Rebellerna är ju, enligt vad som sägs, bara mellan 1.500 och 2 000 personer. Representerar de verkligen majoriteten? Det har vi ingen aning om.

Men nej, nu har de här tre herrarna bestämt sig för att det övergripande målet är att avsätta Ghadafi och därmed slipper man, som av en ren slump, hans försök att inrätta en afrikansk valuta för handel med olja som skulle hota dollarn som världsvaluta och också förfördela Euron.

När man nu också talar om att landsätta styrkor för att hjälpa skadade och lidande i Misrata, med läkemedel etc., vilket låter humant och också tillåts i FN-resolutionen, då befinner man sig dock på det starkt sluttande plan som leder rakt ner i ett nytt allomfattande och utdraget landkrig, liknande det i Afghanistan. Det skulle förvåna mig mycket om ett sådant inte är verklighet redan inom några veckor eller månader. Nu håller man alltså på att bädda för många fler civila offer.

Läser man FN-resolutionerna om Libyen kan man inte undgå att notera hur vaga de är och att de i praktiken kan tolkas precis som Västmakterna/Nato önskar, även som att det är ”legalt” att starta ett fullkrig och tom att förse ”rebellerna” med vapen. (4, 5)

Fortfarande: Vilka är de oppositionella och vad vill de?
Jag har naturligtvis inte slutat leta efter mer information om situationen i Libyen och om vilka rebellerna är. Det är fortfarande sparsamt med uppgifter om den saken. Jag kan inte garantera att vad Thomas C. Mountain berättar, och som jag refererar nedan, är sant, men jag finner det inte osannolikt. Han menar att han just försökt hitta svaret på orsaken till upproret i Libyen sedan protesterna utbröt och menar att frågan är komplex. Han skriver:

The human trafficking industry, one of the most evil, inhumane businesses on the planet, grew into a billion dollar a year industry in Benghazi. A large, viscous underworld mafia set down deep roots in Benghazi, employing thousands in various capacities and corrupting Libyan police and government officials. It has only been in the past year or so that the Libyan government, with help from Italy, has finally brought this cancer under control. With their livelihood destroyed and many of their leaders in prison, the human trafficking mafia have been at the forefront in funding and supporting the Libyan rebellion. Many of the human trafficking gangs and other lumpen elements in Benghazi are known for racist pogroms against African guest workers where over the past decade they regularly robbed and murdered Africans in Benghazi and its surrounding neighborhoods. Since the rebellion in Benghazi broke out several hundred Sudanese, Somali, Ethiopian and Eritrean guest workers have been robbed and murdered by racist rebel militias, a fact well hidden by the international media.

Benghazi has also long been a well known center of religious extremism. Libyan fanatics who spent time in Afghanistan are concentrated there and a number of terrorist cells have been carrying out bombings and assassinations of government officials in Benghazi over the past two decades. One cell, calling itself the Fighting Islamic Group, declared itself an Al Queda affiliate back in 2007. These cells were the first to take up arms against the Libyan government. (6)

(min översättning: Traficking av männskor, en av det mest inhumana verksamheterna på den här planeten, växte till en industri i Benghazi som inbringade miljarder dollar varje år. En omfattande underjordisk och ond cirkel av maffiaaktiviteter slog djupa rötter i Benghazi. Den omfattade tusentals olika kapaciteter och korrumperade Libyens polis och statsanställda. Det har bara varit under de senaste åren eller så, som den libyska regeringen, med hjälp från Italien, slutligen har lyckats få denna cancer under kontroll. Med sin verksamhet förstörd och många av ledarna i fängelse har traffickingmaffian varit bland de främsta att finansiera de libyska rebellerna. Många av traffickinggängen och andra kriminella element i Benghazi är kända för sina rasistiska pogromer gentemot afrikanska gästarbetare i Benghazi och dess omgivningar. Sedan upproret i Benghazi bröt ut har flera hundra sudaneser, somalier, etiopier och eritreaner, alla gästarbetare, blivit rånade och mördade av rasistisk rebellmilitär, ett faktum som hålls väl dolt i internationella media.

Benghazi har också länge varit ett välkänt centrum för religiös extremism. Libyska fanatiker som tillbringade tid i Afghanistan är koncentrerade där och ett antal terroristceller har utfört bombningar och avrättningar av statsanställda i Benghazi de senaste decennierna. En sådan cell, som kallar sig Fighting Islamic Group, förklarade sig vara ansluten till Al Qaida 2007. Dessa celler var de första att ta till vapen mot den libyska regeringen.)

Jag finner detta trovärdigt eftersom jag har ett minne av att man lyckades få Ghadafi att stoppa flyktingfrakterna från Libyen över till Europa (7, 8 ) för något eller några år sedan, då medan han ansågs fullt klok och hade tagits till nåder några år. Med löftet till Europa att stoppa flyktingströmmarna från Libyen gjorde sig Ghadafi förstås impopulär hos dem som tjänat stora pengar på den här trafiken.

Dessutom, fortsätter Mountain, har Libyen importerat mängder av gästarbetare till jobb som libyerna själva inte velat utföra:

Back in 1987 the Libyan English Department students who were our escorts talked openly about this problem. Libyan youth who finish their education will not take entry level jobs that involve any menial work. They expect to have immediate employment in well paid positions with good salaries, nice apartments and new automobiles.

The result of this is that thousands of Libyan youth are unemployed, living at home off of their families and this parasitical existence has lead to a serious social problem. Alcohol, banned in Libya, and drug abuse among the youth has been a growing problem.

All of these diverse social problems came to a head when the Arab street began its uprising against their Western supported elite’s, first in Libya’s neighbor Tunisia and then Libya’s other neighbor, Egypt.(6)

(Min översättning: 1987 talade vår eskort av studenter från libyska engelska avdelningen öppet om detta problem. Den libyska ungdomen som avslutade sina studier vill inte ta enklare introduktionsjobb. De förväntar sig att omedelbart få välbetalda positioner med höga löner, fina våningar och nya bilar,

Resultatet av detta är att tusentals av den libyska ungdomen bor hemma hos sina familjer och denna parasitiska existens har lett till ett allvarligt socialt problem. Alkohol, som är förbjuden i Libyen, och droganvändning har varit ett tilltagande problem.

Alla dessa olika sociala problem kom upp till ytan när arabiska gator fylldes av protester mot de västerländskt stödda eliterna, först i Libyens grannland Tunisien och sedan i Libyens andra grannland, Egypten.)

När ungdomar, inspirerade av protesterna i Tunisien och Egypten, gick ut på gatorna i Benghazi, menar Mountain, såg andra sin chans:

When the first demonstrations of discontented youth took place in Benghazi the loose coalition of terrorist cells and human trafficking gangs immediately took advantage of the turmoil to attack the high security prisons outside of Benghazi where their comrades were locked up. With the release of their leadership the rebellion began attacking police stations and government offices and Benghazi residents began to wake up to the sight of dead bodies of police officers hanging from freeway overpasses.(6)

(Min översättning: När de första missnöjesdemonstrationerna ägde rum i Benghazi utnyttjades genast dessa oroligheter av den lösa koalitionen av terroristceller och trafickinggäng för att attackera säkerhetsfängelset utanför Benghazi där deras kamrater satt inlåsta. Med lössläppandet av ledarna började rebellerna attackera polisstationer och byggnader med statliga kontor och Benghaziinvånarna började få se döda poliskroppar hängande i motorvägsviadukterna.)

Detta verkar också tämligen trovärdigt med tanke på hur demonstrationerna i Libyen urartade i våld nästan direkt, till skillnad från protesterna i Tunisien och Egypten, just det som gjorde mig misstänksam då.

Som sagt, jag kan inte svära på att Thomas C. Mountain ger oss sanningen men han har viss erfarenhet av Libyen sedan tidigare och det han säger här stämmer ganska bra med de fragment man får fram från andra källor. Det dystra är förstås att det också åtminstone delvis stämmer med vad Ghadafi sagt om ”rebellerna”. Tänk om Ghadafi talar sanning inte Natoländernas ledare, och Sveriges, precis som fallet var när Saddam sade att han inte hade några massförstörelsevapen. Tänk bara OM.

För nu krigar Sverige i Libyen på dessa ”rebellers” sida.

Flamma stolt mot dunkla skyar….

Tillägg kl. 15.15
Nu hör vi att Ghadafi använder klusterbomber mot rebellerna.(9)  Andra sidan av saken: I USA talas också om att man misstänker att USA  använder bomber  med utarmat uran i Libyen.(10)

Svensk försäljning av övervakningsutrustning till Libyen var naturligtvis bl.a. ägnad att användas för att pejla in flyktingar som försökte ta sig över till Europa, framför allt till Italien, då när man hyrde Ghadafi att agera vakthund vid EU:s södra gräns. (11)

/Kerstin

Länkar:
1) Medan Natos utrikesministrar diskuterade militärinsatsens omfattning i Libyen, skakade intensiva raketattacker från Khaddafis regim staden Misrata, DN
2) ”Framtid med Khaddafi otänkbar”, DN”
- CounterPunch Diary. What’s Really Going on in Libya? By Alexander Cockburn, counterpunch.org
3) Why the Libyan Intervention Sets a Bad Precedent. War of the Euphemisms, Robert Naiman, counterpuch.org
– Protecting Profits from an Outbreak of Peace, Wikispooks blog
4) Security Council approves ‘No-Fly Zzone Over LIibya, Authorizing All NecessesaryMeasures To Protect Civilians, By Vote Of 10 In Favour With 5 Absentions, FN, Security Council
5) United Nations Security Council Resolution 1973.Wikipedia
6) Blood in the Desert. Bombing Libya: 1986 – 2011, Thomas C. Mountain, counterpunch.org
7) The alliance between the EU and Libya in the persecution of refugees, World Socialist Web Site
8)EU worried over Libyan refugees, Nordic Africa News
- Staden Misrata är fortsatt utsatt för beskjutning, Studio Ett, P1
- Sveriges Radio P1 om Libyen, länkar
- Risken ökar för utdragen konflikt, W Hansson, AB
9) Kadaffis trupper använder klusterbomber, Nyheter Ekot
9) Gaddafis klusterbomber mot Misrata, SvD
9) Gaddafis klusterbomber mot Misrata, GP
- Clusters of Hipocricy, Craig Murray
10) Depleted Uranium: a strange way to protect Libyan civilians, Prison Planet
11) Moderaterna sålde svensk övervakningsutrustning till Libyens diktator, Röda Linköping

 

 

 

Tidigare inlägg om Libyen på Motvallsbloggen
härhär, här och här
Där finner man också länkar till andra artiklar som säger ungefär samma sak som Mountain.