Apropå skolan, så förstår jag inte varför man envisas med att forsätta med ”reformer” som redan visat sig totalt misslyckade.

Jag arbetade som sfi-lärare (svenska för invandrare/vuxna) i mitten av 80-talet, när man lade ansvaret för denna undervisning på kommunerna och beslutade om att den skulle målstyras. Den blev ett slags pilotprojekt för den sortens styrning av undervisning och det första området (bortsett från musikundervisningen) som kommunerna helt fick ansvaret för. Kommunerna fick en viss summa pengar och för dessa skulle de se till att invandrarna nådde en viss kunskapsnivå.

Vi välkomnade lagen och trodde att nu skulle vi äntligen kunna genomföra en vettig och välfungerande sfi-undervisning och goda metoder skulle segra över dåliga, god administration skulle segra över dålig, för det skulle kommunerna tjäna på. Ack vad vi bedrog oss! Systemet resulterade bara i fusk, slarv, ruffleri och nonchalans och kommunerna hade inga som helst ambitioner att organisera utbildningen så bra som möjligt.

I en kommun skulle pengarna fördelas rättvist mellan studieförbunden, varvid eleverna fick byta kurslokaler och lärare titt som tätt och lärare fick gå arbetslösa vissa perioder, tills nästa statliga sfi-guldregn drabbade kommunen och det var dags för förra studieförbundet att få sin del av regnet igen, bara som ett exempel på hur man kunde organisera det hela och hur det inte var undervisningens kvalitet som styrde, utan kompisandan mellan kommunpolitikerna. I andra kommuner hittade man på andra galenskaper som omöjliggjorde all förnuftig undervisning.

Det visade sig alltså att kommunerna misskötte sina ålägganden på alla sätt de kunde missköta dem. Ingen begrep sig på målstyrningsprincipen. Man ordnade så usel undervisning att invandrare inte ville gå på den – och det tjänade kommunerna på eftersom de därmed kunde använda de statsbidrag de fick för sfi-undervisningen till annat. Man anställde kommunfullmäktiges frus väninna som sfi-lärare, för hon var såå intresserad av andra kulturer och dessutom ville hon gärna arbeta några timmar i veckan. Man organiserade kurser lite hipp som happ, köpte kurser av studieanordnare som annonserade efter en lärare för 250 lektioner under våren (vilken kvalificerad sfi-lärare flyttar till Grönköping eller Vilselanda för en halvtidstjänst på några månader?). Man satte högskoleutbildade invandrare i samma kurser som invandrare som var analfabeter etc. etc. Ja det fanns ingen hejd på hur man misskötte och fortfarande missköter området ute i kommunerna.

Men det skulle bli värre. Eftersom kommunerna inte klarade av en målstyrd sfi-undervisning, beslutade man att målstyra och lägga över ansvaret även för ungdomsskolan på kommunerna och att kommunalisera lärarna, som nu fått ett elände med kommunpolitiker som lägger sig i och detaljstyr struntsaker medan de försummar de viktiga områdena i skolan eller beslutar så att de snarare saboterar undervisningen och för lärarna.

När det så visar sig att målstyrningen inte fungerar så bra, ska det skrivas individuella utvecklingsplaner för alla elever i grundskolan – så det så! Tänk, det beslutade man om för invandrarnas del för omkring 10 år sedan, för att få ordning på sfi-undervisningen, och det lyckades inte heller. De här planerna materialiserade sig nämligen som en slags slavkontrakt som man lade för invandrarna och sade åt dem att skriva på. Någon individualisering var det inte fråga om. Någon individuell handledning eller planering var det inte tal om. Invandrarna skulle förbinda sig att gå på undervisningen och lära sig svenska – basta, och om de slarvade skulle de straffas med indragna bidrag.

Så klagar man över att invandrarna inte lär sig svenska! Som vanligt skuldbelägger man offren – dagens modetrend inom politiken för att skyla över politikernas tillkortakommanden. Teorierna fungerar inte i praktiken, alltså måste det var fel på människorna!

Nu verkar det dessutom som om man inte tycker att ungdomsskolan har blivit tillräckligt eländig tillräckligt snabbt, när man föreslår att även gymnasieutbildningen ska kunna läggas ut på privata, lägstbjudande anordnare.