Nytt betygsystem – med bokstäver
Så vill rottingmajoren fortsätta att ändra på (läs: förstöra ännu mer) den svenska skolan och nu ska betyg in på alla i nivåer. Fem steg i betygsystemet är bevars inte tillräckligt därför ska det bli fler steg och för att det riktigt ska märkas att man verkligen, faktiskt och ordentligt rejält, har förändrat och förbättrat skolan så ska det bli bokstavsbetyg istället för sifferbetyg (kanske alltså – men i alla fall om rottingmajoren får som han vill).
Det urgamla systemet, som delades ut till min generation, från första terminen i första klass och två gånger om året genom hela skoltiden, hade ju också många fler steg: A, a, AB, Ba, B, BC och C där B var godkänt och BC och C var två underkända nivåer. Inte nog med det, man kunde få + (plus) och – (minus) efter också (men A var utomordentligt sällsynt att någon fick, mer än i ordning och uppförande, där det ansågs vara det normala). Så om läraren sade till en elev att denne var värd ett AB+, så blev det inte bara ett slätt AB till elevens förtrytelse, utan det blev AB+. Men det förstås, det fanns ju inget AB++, så den stackare som av en beklagande lärare fick veta att han nog egentligen var värd detta betyg fick förstås nöja sig med det lite lägre AB+.
Tänk så käckt det blir, när barnbarnen och barnbarnsbarnen, om än efter vissa tankeoperationer, kan jämföra sina betyg med morfars, farmors, gammelfarfars och gammelmormors. Men varför inte ta det urgamla betygssystemet till heders igen direkt, så slipper ju barnen och gammelmormor sitta och översätta betygen så att de blir direkt jämförbara.
Fast det är klart, att ta tillbaka ett gammalt system, det där som alla i alliansen egentligen längtar tillbaka till, det skulle kanske vara lite väl utmanande. Betygsstegen med a, b, c, d, e och f däremot, är ju ny, fräsch och ger intryck av ”verkligt” framåtskridande, och av ”ingen gammal skåpmat i repris här inte”.
Länk:
Björklund om förslaget om nytt betygsystem, SR
07/02 00:55 at 00:55
Hallå rottingmajoren – du glömde en sak!
Och inte nog med detta gamla alfabet A, a, AB, Ba, B, BC, och därtill plus + och minus – , det stod också hur många som hade det ena och det andra betyget!
Kerstin – Gröna Ö med sorgkanter glömde du!
07/02 01:07 at 01:07
Pensionär:
Du har nog möglat till, för något sådant betyg minns jag inte att det fanns, eller är det jag som möglat kanske?
07/02 02:07 at 02:07
Jodå, det fanns Gröna Ö i Stockholm i alla fall,
och i jämförelse med Gröna Ö, så var ju C ett hyfsat betyg!
Jag minns att vi hade en betygsbok som sträckte sig från årskurs 1 och uppåt till årskurs 8 och man skulle ta hem den för att få målsmans underskrift.
När jag blev så stor så jag bestämde över mig själv, så slängde jag boken. Det var väl inte mycket att visa upp kanske.
På den tiden så flyttade man ju inte runt så mycket, bytte skolor och så, så man hade ju samma klasskamrater i många år. Ända från ettan så minns jag tre fyra stycken som alltid hade stora A och lilla a i så gott som alla ämnen. Det var barn till professorn, rektorn och läkaren. Vi som tillhörde arbetarklassen, och läste läxor vid köksbordet, hade förståss inte så bra betyg. Jag räckte väl heller aldrig upp handen.
I dagsläget har jag stött på de åldriga föräldrarna, professorn, rektorn och läkaren, på kommunens äldreboenden. Jag är mycket förvånad över att mina gamla skolkamrater låter sina gamla föräldrar bo på slikt ställen! Detta måste ju ha varit en helt främmande miljö för dessa intellektuella gamla människor, men dom dog snabbt, och mina klass- o skolkamrater förstod inte att man måste kämpa med näbbar och klor för att få ett dräglig liv för sina gamla föräldrar på slikta ställen. Så usel mat hade väl aldrig deras föräldrar ätit!
07/02 09:38 at 09:38
”Gröna Ö med sorgkanter” var väl ett vedertaget begrepp, i alla fall här i Stockholm tror jag. Det var inte så bra, om man säger så. Men man kunde ju få D, antingen i ”ordning” eller ”uppförande” (jag minns inte vilket).
07/02 17:58 at 17:58
Betygen är inte det värsta. Det är att ett antal fina skolämnen har försvunnit.
Fram för att återinföra välskrivning och skytte.
Man har alltid nytta av snygg handstil och att kunna skjuta blir bara viktigare och viktigare.
08/02 03:45 at 03:45
Lasse Strömberg:
För att inte tala om slöjden, har den inte också försvunnit?
Skytte har vi väl aldrig haft, men med tanke på att vi ska bli alltmer lika USA, ja så borde man väl inför detta ämne i skolan.
Välskrivning hade jag nästan glömt, men jag skrev tydligen läsliga uppsatser för jag var befriad från detta ämne :-).
08/02 04:13 at 04:13
Lasse!
Varför inte rättstavning också?
– kanällbullar
– medecin
– antebiotika
– pencillin
…bara för att nämna några vanliga felstavningar.
08/02 05:23 at 05:23
Pernsionär och Björn Nilsson:
Jaha ja, det där med gröna Ö var ett stockholmsbetyg. Det förklarar varför jag inte hört om det. Jag är ju inte stockholmare, i varje fall har jag inte varit det under någon längre tid, och då hade jag slutat i skolan :-).
08/02 22:27 at 22:27
Kerstin:
Jodå, skytte har varit ett skolämne. Jag har min pappas folkskolebetyg och han hade A i skytte.
Han berättade att man sköt med salongsgevär.
09/02 02:09 at 02:09
Lasse Strömberg:
Jösses, varför slutade man med det då? Och vad var vitsen med detta ämne?
10/02 16:54 at 16:54
Jag tycker att betygen ska bort helt och hållet!
Jag ger hela betygssystemet IG eller f eller -1 eller….
05/01 16:06 at 16:06
Gröna öt var bekant, på skolgården. En vits förstås.
Jo vi sköt i skolan, gympasalen och St Skuggan. Gympmajjen var kapten i reserven… Och alla var ju inte bra på häst och löpning, de kunde ta igen på skutandet. Det var ju bara 10 år efter ett stort krig vetja. Nu är det nog få skolor som skjuter?
Men – det spelar i gen roll vad vi gamlingar tycker, vi är för få och för mossiga….
05/01 23:49 at 23:49
Nej, nu börjar man ju tycka att det inte rör en längre och man har ju lärt sig att varje generation måste uppfinna hjulet på nytt.