Igår kväll klockan halv sju kom strömmen överraskanade nog tillbaka. Det var nästan lite schockartat eftersom vi var totalt inställda på en vecka till utan el, eftersom radion hotade med så lång väntetid för somliga.

Så känns livet normalt igen. Nockplåten är fastspikad igen, man har lyse, man kan läsa utan att anstränga ögonen, man kan dammsuga, man kan sy, man kan laga mat på ett bekvämt sätt, liksom diska och man kan gå ut på nätet, man kan snickra – ja milda makter så beroende man är av elektricitet. Men jag fruktar att elen försvinner i morgon igen, att den bara är tillfälligt inkopplad och att det återstår en del reparationsarbeten, som förra gången, då strömmen försvann till och från under flera veckor efter stormen.

Nej, den här stormen var inte riktigt lika hemsk som Gudrun, men den var hemsk nog, och hittills har sex människor fått sätta livet till på grund av stormen – det kan bli fler i värsta fall. Har för mig att Gudrun skördade omkring eller strax under 15 liv, somliga under själva stormen och andra under arbeten med att reparera skadorna efter densamma. Jag är ganska säker på att för de efterlevande var dessa människors död en lika stor sorg som den de efterlevande till tsunamioffren upplevde.

Till skillnad från Gudrun, som knappt uppmärksammades alls i massmedia pga tsunamin, och som man inte började tala om förrän flera veckor senare, och då man i huvudsak intervjuade strömlöst folk som tyckte att det gick ju så bra så, har massmedia rapporterat ganska intensivt om den här stormen, och kanske kan det leda till att människor som inte drabbats av någon av dessa orkaner får lite större försteåelse för vad det handlar om.