Niklas skriver:
Propagandasystemen i den fria västvärlden upprätthålls av befolkningen i mångt och mycket, man är såpass indoktrinerad att det sker per automatik.
Det stämmer förstås. Man tolkar världen i de termer man lärt sig använda för det syftet, och dessa termer tillhandahåller media. Denna tolkning sker sedan omedvetet och en massa människor kommer att delta i den från början medvetet styrda propagandan, utan att de förstår det. Man kan ju inte heller själv frisvära sig från att vara lurad i många avseenden, även om man försöker genomskåda propagandalögnerna.

Erik H skriver:
Om någon vid sekelskiftet sagt att om tio år kommer vi läsa Pravda för att utvärdera vad som är sant eller inte så hade denne avfärdats som en knäppgök och vi hade skrattat gott.
Haha, nej, det hade man ju inte trott. Å andra sidan anser nog många fortfarande att det är korkat att tro på Pravad (Sannningen), och det är väl så att även Prada kör sin version så att man ska ställa sig skeptisk även till vad man läser där. Men – man får ju i alla fall en alternativ tolkning och det är aldrig fel att tänka igenom även sådana.

Har så läst den maskinöversattat texten till sidan du länkar till ovan. En mycket intressant artikel och även om översättningen är lite rörig bitvis så är den i huvudsak begriplig. Och av detta gjorde DN en rubrik som löd så här:Khaddafi spelade schack – och förstod ingenting. Då har DN endera inte förstått något, varken av vad den här ryske schackspelaren säger eller vad Ghadafi sade eller så vill man vilseleda sina läsare, vilket jag inte utesluter. Det tycks vara så, nämligen, att Ghadafi är en tämligen god schackspelare även om han inte är i världsklass. Han kan tydligen spela scicilianskt försvarsspel, vilket få ens vet vad det är.

Men OK, i artikeln förklarades, kortfattat att han inte förstod varför han ”ska avgå”. Med tanke på att de allra flesta bara läser rubrikerna, och tidningsmakarna har detta fullt klart för sig, så inser man ju att läsare får en galen uppfattning om vad som hände vid det där mötet mellan den ryske schackpelaren och Ghadafi, och dessutom ett intryck av att Ghadafi är en total dåre som spelar schack fast han inte kan och förstår något om den saken. Jag tror inte det är en tillfällighet att DN vill ge det intrycket eftersom det ligger helt i linje med det intryck av Ghadafi som man vill förmedla just nu, att han är en komplett galning. Han må vara en hård diktator, hur hård vet jag emellertid inte, om han är värre än ex. Sudiarabiens ledare, eller Karzai i Afghanistan som också låter tortera motståndare, vet jag inte heller, men en komplett galning är han definitivt inte.

Om någon vid sekelskiftet sagt att om tio år kommer vi läsa Pravda för att utvärdera vad som är sant eller inte så hade denne avfärdats som en knäppgök och vi hade skrattat gott.
Det är lätt att hålla sig för skratt i dag. De som kan läsa och förstå ryska är troligen de som är bäst informerade om vad som nu händer i Libyen.
Bifogar ett länkfynd på ryska som Google kan översätta ganska bra:
http://trueinform.ru/Libya.html

Som Marx påpekade är det den sociala tillhörigheten som betyder något, inte den ideologiska. De som har flockats under NATO-baneret har väl upptäckt att de ytterst hör till nordstaternas övre medelklass och agerar ryggmärgsmässigt enligt detta. Oavsett vad de trott att de har haft för uppfattning tidigare i lugnare dagar.

Jo, jag är också förundrad och just detta gör att jag börjar misstänka att media agerar på order uppfrån, vi är ju i krig och då får inte vad som helst sägas, ens i Sverige kanske. Men jag vet ju inte.

Det kan ju också vara så enkelt som att journalister låter sig luras av de meddelanden de får från de stora nyhetsbyråerna och av vad de ser på CNN, som ju är amerikansk info och starkt propagandistiskt.

Våra svenska tidningar och media har ju mycket färre utlandskorrespondenter idag än tidigare och vad jag har förstått så sitter även de som är utomlands mest på sina hotell och tittar just på CNN. Detta berättades det om när kriget mot Irak inleddes.
Tittar man i engelsktalande media så blir man ju lite beklämd över det faktum att nästan exakt samma information pumpas ut samtidigt över hela Västvärlden.

Läser man detta: - Dödstrött på Kdaffiregimens propaganda, SR -, så ser man samma sak. Journalisterna kommer inte ut, och den här journalisten skyller på Ghadafis PR-gubbar, just dem han är trött på, istället för att kolla upp lite själv.

Man undrar ju varför de här journalisterna inte beger sig ut själva och pratar med folk alltså. Det finns ju uppenbarligen några få som gör det och som just rapporterar annat än den vanliga informationen. Dessutom undrar man på vad sätt han blir trött på Ghadafis propaganda. Talar han arabiska så att han förstår vad som sägs på Libysk TV eller vill han inte köpa det PR-gubbarna, som han vill ha assistans ifrån, säger för att han är så indoktrinerad i vår västpropaganda att han vägrar tro ett ord av vad de säger? Inte lätt att veta vilket.

Vad gäller Johanne Hildebrand så är hon väl offer för det där med att vara inbäddad journalist och fattar inte riktigt vad det innebär för den bild hon får av vad som händer och att hon ganska lätt tar till sig de idéer killarna har som hon färdas bland.

Såg ett TV-progam för en tid sedan, minns inte titeln bara, med en kille som hade filmat och pratat med folk i Afghanistan, både genom att resa inbäddad och ensam och han förklarade hur väldigt olika informationen han fick blev i de båda olika situationerna.

Om detta med vinklad uppfattning är vad som drabbar Johanne Hildebrand så är hon bara rätt upp och ner en usel journalist som saknar de mer grundläggande insikterna dels i hur grupptryck fungerar och vilka psykologiska mekanismer som påverkar soldaterna i hennes grupp, dels i vad det innebär att tänka kritiskt.

I detta sammanhang vill jag också lägga in ett urklipp från sidan: http://www.afghanistan.nu: Det är från Föreningen Afghanistansolidaritet Nyhetsbrev 26 maj ”SVTs serie Krig för fred , kommenteras av Johan
Malmberg på Helsinborgs Dagblad Kultur 13 april:

Nu befinner vi oss i två krig. Utan folkligt stöd för förd politik! Det kunde man kanske tro skulle väcka visst rabalder, men inte. I stället för journalistisk granskning: allt från Johanna Hildebrandts krigspropaganda i Aftonbladet till alla dessa ömmande chattar med svenska soldater. Med få undantag har
svensk media agerat ren hejaklack. Och tillvänjningsprocessen har gått undan.”

Jag skulle inte bråka om det här om det bara vore fråga om ett ord. Jag anser att det har verklig politisk betydelse. Det sitter en massa människor runtom som ägnar en massa energi och politisk fantasi åt en sorts identitetspolitik – ”vi inom vänstern” – och vägrar kommunicera med folk utanför detta tomma begrepp. Detta försvagar alla oss som vill motarbeta klassklyftor och ojämlikhet. Nyligen kunde man t.ex. läsa i Göteborgstidningarna om anarkister som hade invaderat en kyrka sjätte juni och gastat ”rasister” åt dom som fanns där – varav många var invandrare, och varav många hade ägnat sig åt flyktingförsvar. Ren och skär identitetspolitik alltså – anarkisterna vägrade erkänna de kristna som jämbördiga partners. Jag skulle kunna räkna upp fler liknande fall.

Ju förr man får död på begreppet ”Vänstern” (i bestämd form alltså) desto förr kan vi komma igång med seriösa allianser till försvar för jämlikheten.

A och E kanske är helt eniga om att det är bra att bomba libyer, och då kanske det korrekta namnet på dom är militarister och krigshetsare och inget annat?