Det sägs ständigt, och utan eftertanke, att planekonomi alltid bara skapar ofrihet, fattigdom och elände. Detta kan man inte veta, hävdar jag. Nu är jag inte någon hängiven förespråkare av ren planekonomi precis, men ändå anser jag att påståendet ifråga är en sanning med modifikation.
Det har nämligen inte funnits en enda ren planekonomi som inte motarbetats ekonomiskt (och på alla andra och tänkbara sätt också), av de kapitalistiska staterna. Man har exempelvis konsekvent utestängt de planekonomiska staterna från fri handel med alla andra stater (utom med de andra planekonomierna, som ju inte har varit så många), i synnerhet vad gäller avancerade tekniska produkter. De flesta hängivna råkapitalistälskare och marknadsfundamentalister, som annars alltid hävdar att endast frihandel kan skapa välstånd, borde rimligen därmed, och i konsekvensens namn, hävda att planekonomierna givetvis inte hade en chans att lyckas så bra eftersom resten av världen stängde ute dem från just det som skapar välstånd.
Att utan vidare döma ut planekonomierna som usla ekonomiska system, i sig, är som om man i ett samhälle började binda ihop fötterna på alla brunögda inför sprinterlopp och när de blåögda vinner loppen hävda, att därmed har man bevisat att brunögda är sämre på att springa fort än blåögda. Om man sedan lät publiken stå utmed sprinterbanan och slå efter de brunögda och hota dem på alla tänkbara sätt, så torde de brunögda lyckas ännu sämre i sådana tävlingslopp, om de ens ville ställa upp.
Faktum är att vi inte vet hur bra eller dåligt ett planekonomiskt system skulle kunna vara om det respekterades och behandlades likadant som kapitalistiska stater i Västvärlden behandlat varandra, vad gäller handel och andra mellanstatliga relationer. Vi har nämligen aldrig sett hur en sådan ekonomi skulle kunna fungera under goda omständigheter och definitivt aldrig sett dem fungera under de, enligt marknadsliberalerna, bästa och absolut nödvändigaste av alla villkor, med total frihandel med andra länder.
Sedan har vi förstås, och troligen tack och lov, aldrig sett någon ren marknadsekonomi heller men det är en annan historia.
– Inlägget ovan skrivet med anledning av inlägg som man kan läsa på Andreas Bryhns blogg Ekonomikommentarer och kommentarer till flera av hans senaste mycket intressanta och informativa inlägg.
16/08 15:22 at 15:22
Om jag skulle invända mot något här så är det titeln: Det gäller inte kapitalism eller planekonomi, utan snarare i vilken form och med vilka mål planeringen skall drivas. Kapitalism eller socialism är alternativen, och i båda planerar man. Produktion med mänskliga behov eller profit som mål? – Välj själv.
Jag har försökt blogga om detta tidigare, med utgångspunkt från vilka möjligheter som finns idag, men reaktionerna från vänsterhåll är i stort sett noll. Det verkar som man antingen hellre käftar med blöjliberaler som verkar tro att vi är kvar på trettiotalet, eller helst ältar de kära hbt-frågorna. Att industriella tungviktare i väst lyckades slå ner fattiga outvecklade länder i öst är inget bevis för kapitalismens överlägsenhet. Man kunde lika gärna säga att en tungviktsboxare är överlägsen om han efter en massa besvär lyckas slå ner en flugviktare. Att påstå att vi av Sovjets m.fl. misslyckande, med deras outvecklade ekonomier, kan dra några generella slutsatser om planekonomins möjligheter är löjligt.
16/08 16:07 at 16:07
Björn Nilsson:
Ligger en del i vad du säger, det har aldrig och kan aldrig finnas en totalt oreglerad ekonomi. Försöker man genomföra en sådan så kraschar ekonomin, företagen rasar och hela kulturen går under, vilket ju har hänt förr, med kända resultat.
16/08 23:10 at 23:10
Jag ar bara lite nyfiken: hur har ni planekonomifans tankt at t sjalva planeringen verkligen ska ske? Stormoten med hundratusentals manniskor med amnen som ”Hur manga rosa strumpor i storlek 37 ska vi tillverka de nasta fem aren”, ”Vad ska gatumodet vara om fyra ar?”. Eller blir det en grupp med ratttroende specialister som bestammer vad som ska konsumeras av alla manniskor?
17/08 03:52 at 03:52
Lars:
Du har möjligen inte funderat på att lära dig läsa?
17/08 12:05 at 12:05
Lars, du ställer en relevant fråga (trots din raljanta ton).
Här finns lite tankar om hur det skulle kunna gå till:
* Boken ”Parecon – livet efter kapitalismen” av Michael Albert, kolla också websidan http://www.zmag.org/znet/topics/parecon
(Parecon = participatory economics)
* Boken ”Direkt demokrati och planekonomi” av Paul Cockshott och Allin Cottrell, websida här: http://reality.gn.apc.org/
Läs också lite om deltagande demokrati (http://www.deltagandedemokrati.se/) för att få en uppfattning om möjliga beslutsmekanismer.
17/08 12:42 at 12:42
Kerstin:
Jo, jag kan lasa, som du nog kan forsta. Vad ar det for fel pa min fraga? Jag undrar verkligen hur det ar tankt att planekonomi ar tankt att fungera.
Min fraga var stalld (som du enkelt kan se i mitt inlagg om du kan lasa) stalld till ”planekonomifans”, och eftersom du verkar ta at dig sa torde du ha vissa kunskaper eller iaf ideer om hur det rent praktiskt ska organiseras.
17/08 13:37 at 13:37
Lars:
Nej du kan inte läsa innantill. I inledningen ovan skriver jag nämligen :
Nu är jag inte någon hängiven förespråkare av ren planekonomi precis,..
Jag besvarar inte frågor där jag samtidigt anklagas för, eller pådyvlas åsikter som jag inte hyser.
Du skriver nu senast något annat än i din första kommentar, där du skrev:
hur har ni planekonomifans tankt at t ….
Detta kan inte tolkas på annat sätt än att du inkluderar mig i gruppen ”planekonomifans”. Så tolkar varenda person som talar bra svenska denna passus.
Hade du bara utelämnat det lilla ordet ”ni” i din fråga så hade jag svarat på frågan.
Terje:
Tack för dina tips :-).
18/08 13:11 at 13:11
Det finns tre sätt att fördela nyttigheter (enligt en uppdelning från Karl Polanyi):
– marknad, dvs man byter likvärdigheter mot varandra
– omfördelning, dvs man samlar upp värden från via ett centrum och delar ut det igen enligt politiskt fastställda kriterier, och
– gåvor eller ömsesidighet, dvs att man skänker varandra värden med den enda baktanken att man vill skapa eller upprätthålla mänskliga relationer.
Alla dessa har sina för- och nackdelar och bör kompletteras av de andra. Bara fundamentalister tror att man klarar sig med en.
De flesta har någorlunda klart för sig var det ena eller andra eller tredje passar bäst, även om det finns gråzoner eller konfliktzoner.
Enligt Polanyi är det t.ex. destruktivt om jord, dvs miljö, och arbete, dvs människor, läggs på marknaden – främst på grund av marknadens totala utbytbarhet. Och att arbete finns på marknaden – ja, det är väl kapitalismens kärna det.
Andra ser förstås inte de problemen, och då blir det allvarligt.
18/08 14:18 at 14:18
Jan Wiklund:
Håller med om det du skriver här, i varje fall i stort.
19/08 08:26 at 08:26
Glömde tipsa om en bok:
“Arbetarråd och ekonomin i ett självförvaltande samhälle” av Cornelius Castoriadis