Just nu flödar media över vad gäller försök att skylla på väljarna, de där som röstade fel i England, för inte kan det vara något fel på EU-projektet eller de styrande där, eller demokratin i EU. Naturligtvis är allt detta bara försök att blanda bort korten för oss. Jag tror inte det går längre.

Jag har hela tiden sagt att EU är ett krigsprojekt. Det ser vi allt tydligare tecken på de senaste åren. Dels deltar många EU-länder i krig mot stater i MÖ, och det var också EUs fel att kriget i Jugoslavien bröt ut och på det sätt som skedde, liksom nu eländet i Ukraina. Ekonomiska sanktioner är, fast många inte inser den saken, en form av krig och sådana utsätter man nu Ryssland för i stor stil.

Inte minst, EU-eliten för ett krig mot befolkningarna i EU, där resurser hela tiden förs från folkflertalet till eliterna. Man har dessutom något så vanvettigt som en s.k grundlag, Lissabonavtalet, som stipulerar att det ska föras en bestämd, alltså en nyliberal ekonomisk politik i EU. En sådan politik får alltid en  trickle- upeffekt, att resurserna förs nerifrån och uppåt i samhället. Resultatet är skenande arbetslöshet och starkt tilltagande ojämlikhet både inom enskilda EU-länder och mellan sådana. Tyskland står hittills som den stora vinnaren här. Den  här politiken inbär dessutom en stagnation både vad gäller samhällsutvecklingen och vad gäller vetenskap och teknologi.

Vad gör då EU när missnöjet bland folk börjar bli besvärande, som nu den brittiska omröstningen om EU-medlemskapet? Jo, man tar till, hot, straff och hämndåtgärder, precis som man gjorde mot Grekland för något år sedan. Knappast någon åtgärd kan slå dessa vad gäller att skapa avsky mot de styrande EU-eliterna. Det folkliga missnöje som man väcker, verkar dessa eliter tänka sig, ska de övervinna med militära medel, även inom Europa. Sådant kan inte heller kallas för fredspolitik.

I värsta fall tänker sig eliterna att yttre fienden, terrorister, Ryssland, Kina, vad man nu kan tänka upp, ska svetsa Europa samman, såsom yttre fiender har en tendens att göra. Jag tror att man bedrar sig här. Det finns inte tillräckligt med ”vi-känsla” inom Europa för att en sådan taktik ska fungera.

Sen har vi propagandan. Propaganda är otroligt effektiv, när den är enhetlig och har pågått en tid, men dess varaktighet är inte oändlig. Förr eller senare ser allt fler människor diskrepansen mellan propagandans utsagor och den verkliga världen och idag har alla större möjligheter att få alternativ information från andra håll, ex från nätet. Vi kan bara se på g:a Sovjet. Där misstrodde ryssarna nästan allt som sades och skrevs i media och föreställde sig att verkligheten var den motsatta. Följaktligen kom många ryssar att idealisera Väst, tro att allt var bättre här i Väst än det faktiskt var. I EU börjar nu propagandan så smått få samma effekt. Fler och fler tror inte längre på media eller på den politiska retoriken. Sådan misstro är förödande för alla länder där den sprider ut sig. Den gynnar aldrig fred och utveckling.

Alla sådana här försök, som EU, att slå ihop många länder och behärska stora områden har kraschat – förr eller senare. När EU kommer att krascha är bara en tidsfråga. I morgon eller om 75 år? Den andra viktiga frågan här är hur kraschen kommer att se ut. Kommer den att vara tämligen fredlig och någotsånär välordnad eller krigisk och förödande. Det beror delvis på hur EU-eliterna agerar idag.

/Kerstin

Länkar:
- EU hotar Storbritannien – vi förhandlar inte, Lena Mellin, AB, 27/6 2016

Fler länkar kan tillkomma senare