Så har man då haft glädjen att få njuta av Sveriges mest kollektivistiska trygghetsnarkomaner, i TV-programmet Uppdrag Granskning, de där gubbarna som inte känner sig trygga inför sin pensionering vid sådär en 55-60-års ålder, med mindre än de får flera miljoner/år i pension. Ja de där gubbarna som stjäl ihop trygghet åt sina efterkommande för 15 generationer framåt, efterkommande som inte gjort ett handtag för att förtjäna dessa pengar och pengar som inte skulle funnits om det inte hade funnits en hel kader vanligt folk, med mycket måttliga löner och krav, som slet ihop pengarna åt dem.

Jag skulle inte idas förarga mig över dessa trygghetsnarkomaners fantasilöner, bonusar, optionsprogram och pensionspengar, om det inte vore så att de så ofta ondgör sig över att vanligt folk får för mycket pengar, de där som tjänar mellan 10 och 17.000/månad, eller de där som inte har råd att köpa ut sina mediciner när de blir sjuka eller pensionärer, om de inte ansåg att karrensdagarna måste utökas, sjuk- och arbetslöshetsersättningarna för vanligt folk måste sänkas, om de inte ansåg att folk måste jobba tills de är 77 för att få en pension som de nödtorftigt kan försörja sig på.

Vad gör ni med alla pengar ni får (i lön), frågade intervjuaren Jakob Wallenberg – som emellertid inte förstod frågan!

PS: Festligt förresten att få så klart demonstrerat att målstyrning inte fungerar på toppnivån heller.