Böcker är oftast mer intressanta och innehållsrikare än det man kan läsa på nätet, som ofta ger mycket dåliga, ytliga eller inga inblickar alls i vad sin förevarit före 1995. Ibland får jag en känsla av att många yngre människor blir totalt historielösa just för de bara läser vad de hittar på nätet.

Läser just en inte helt ointressant bok om Gustav V, Bakom den gyllene fasaden, av Gustav von Platen, (2002) som ger en inblick i vad som hände bakom kulisserna i början av 1900-talet.

Att Karl Staaff satt i regering en kortare period då visste jag, att han var liberal och i många frågor kämpade sida vid sida med socialdemokraterna visste jag också. Men vad jag inte visste var hur illa sedd Karl Staaff var på den tiden. Om detta skriver von Platen:

Karls Staaff…………..var den tveklöst mest förtalade och hatade politikern i modern tid – Olof Palme inräknad. Ryktesspridningen kring hans person var som en virusepidemi – det påstods att han var mutad av ryssarna och att han låtit en rysk spion undkomma, andra visste berätta att Staaff själv häktats som spion. På gatorna överöstes han av ”skymford och hotelser”, han vågade inte gå på krog av rädsla för att folk skulle ställa till scener, anonyma röster ringde honom enbart för att förolämpa honom och okända personer knackade på hans dörrr för att uppleva glädjen att förolämpa honom: det tillverkades till och med askkoppar, där man med cigarettglöden ”kunde bränna Staaff i ögonen”.

För unga liberaler borde även det som sägs i följande passage vara av intresse att känna till:

Som samhällsreformator kan Staaff knappt överträffas, han kämpade för reformer som allmän rösträtt i begreppets vidaste betydelse, alltså även för kvinnor. Han införde folkpensionen, och talade för ålderdoms- och invaliditetsförsäkring, han mildrade militärens hårda krigslagar och upprättade ämbetet Militieombudsmannen, han lät upprätta de nya myndigheterna Socialstyrelsen och Folkskoleöverstyrelsen. Han införde lagen om att personer, som är åtalade för brott, får gratis tillgång till försvarsadvokat, han introducerade straffet ”villkorlig dom” och lagen om oäkta barns arvsrätt. Det var en lång rad reformer som han efter sin död blev bestulen på – idag ges socialdemokraterna äran för nästan alla dessa reformer som han genomförde, medan han själv är bortglömd, trots att det var Karl Staaff och ingen annan som göt grunden till Folkhemmet.

Det var en annan liberalism än dagens det.