Cark Bildt fortsätter att djävlas med Lars Danielsson, en av våra mest initierade EU-experter. Han ska inte få bli EU-ambassadör förstår man. Bildt hävdar att han inte har förtroende för Lars Danielsson på grund av att denne”ljög” i samband med tsumanikatastrofen. Men vi vet inte, kanske Danielsson missminde sig alternativt hade mycket goda skäl att tiga, skäl som han inte får yppa. Det må vara hur det vill med den saken, Carls Bildts behandling av Lars Danielsson har hela tiden varit och är fortfarande en ren skandal.

Inte minst är Bildts agerande en skandal som han själv torde vara den politiker i modern tid som förorsakat svenska folket mest och dessutom totalt onödiga utgifter. Han borde, och jag tror att historien kommer att utmåla honom som en sådan, betraktas som 1900-talets mest inkompetente och katastrofale svenske politiker.

Under åttiotalet drev han upp en ren hysteri kring de fiktiva u-båtarna i Horsfjärden. Under det årtionde som militären sysslade med jakten på dessa Carl Bildts hjärnspöken, u-båtarna, torde många miljoner av skattebetalarnas pengar har rullat. Senare visade det sig att det troligen inte alls handlade om u-båtar utan om minkar, sillstim eller, som den senaste uppgiften föreslår, om ljudet från en taxibåt, vars ljud är mycket distinkt på grund av en propellerskada.

Men 1900-talets värste klant, Carl Bildt, fortsatte sin politiska bana, rakt in i en borgerlig regering 1991 och blev till all olycka statsminister i denna regering. Som sådan lyckades Bildt begå vad somliga har ansett så flagranta brott att hans regering borde ha ställts inför riksrätt. När räntan rasade upp till 500%, i kronförsvaret, den enda vägens politik, och det till slut blev klart att det inte gick att försvara kronan längre, då varnades de stora företagen innan man lät kronan flyta. Dessa kunde därmed rädda sina tillgodohavanden genom att ta hem sina utlandslån, medan småföretagare och resten av svenska folket fick betala kalaset. Bl.a gick omkring 60.000 småföretag i konkurs. Somliga av dessa gick inte i konkurs för att de inte hade orderingång, för det hade många av dem, utan för att de bankrutta bankerna började kräva tillbaka lån, trots att löptiderna inte hade gått ut eller för att företagen inte kunde få lån för investeringar de behövde göra för att kunna klara av den orderingång de hade. Det var en dyr affär för många i samhället.
Man påpekar gärna att socialdemokraterna var med på eländet, och det var de men det var Carls Bildt som hade ansvaret för vad som hände. Han var statsminister, inte Ingvar Karlsson.

Under sin tid som statsminister lyckades Carl Bildt dra på svenska folket en ökning av statsskulden med 600 miljarder. Varje månad, säger Carl Hamilton, som han satt i regering, ökade statsskulden med 17 miljarder. Bildt, menar Hamilton, spelade bort svenska folkets pensioner. Under tre år i rad minskade bruttonationalprodukten. Detta är någonting oerhört. Det har aldrig hänt förut i en modern ekonomi. (Hamilton 1998 s. 170-171)

Den borgerliga regeringen Bildt fick gå vid nästa val. Vad gör Bildt då? Jo, bl.a. tar han så småningom på sig uppgiften att verka för att flera europeiska länder skulle engagera sig på USA:s sida vid anfallet och ockupationen av Irak, en gigantisk katastrof.

Så vem borde ha förverkat allt förtroende, och för länge sedan, om inte Carl Bildt. Måhända att den inkompetenta, kunskapsföraktande och/eller rent egoistiska överklassen fortfarande har förtroende för Carl Bildt, men alla kunniga svenskar vet att den mannen är en vandrande katastrof.

Att Reinfeldts utnämningspolitik också varit katastrofal vet alla, men valet av Carl Bildt måste ha varit hans mest inkompetenta utnämning.

Det är faktiskt dags att Carl Bildt får ta konsekvenserna för allt elände han har förorsakat det svenska folket. Ingen i modern tid har varit en lika katastrofal politiker.

Litteratur: Krönika II, från silicon Valley till Ådalen, 1998, Carl Hamilton

Länk:
Tidigare inslag på Motvallsbloggen om Lars Danielsson finner du här